Handla med femåringen

Som jag tidigare har nämnt, i några omgångar, är det aningen mer utmanade att handla mat i sällskap av vår minsting än om man gör det ensam. Nuförtiden är hon ganska beskedlig, men verkar se butiksbesöket som något slags träningspass - medan den vuxna rör sig långsamt med butiksvagnen springar hon runt, runt i butiken och girar runt hyllorna med våldsam fart. Man handlar alltså helst när det är ganska folktomt i butikerna om hon är med.

I går nådde butiksupplevelsen nya höjder. Vi behövde mat, och elvaåringen behövde födelsedagspresenter till ett par kompisar, så vi åkte till ett köpcentrum och avslutade med att handla mat i den stora Citymarketen där. Femåringen sprang runt hyllorna, och kom plötsligt storgråtande tillbaka, följd av en man med olycklig uppsyn.

- Hon sprang rakt emot min vagn, jag hann inte göra någonting, förklarade han.
- Jo, ingen fara, sa jag. Hon är vild, det är inte alls ditt fel. Och dessutom verkade det inte vara någon större fara, hon hade redan slutat gråta i min famn.  Men mannen stannade kvar en stund och pratade vidare, och snart anslöt sig dessutom en annan, främmande pappa till diskussionen.
- Jag tror hon kom undan med blotta förskräckelsen, sa han. Det såg våldsamt ut, men det gick nog bra. Och så pratade jag några meningar med båda två.

Medan vi packade ihop inköpen vid kassan klängde minstingen (som hade återhämtat sig) vid ett lågt räcke vid kärrorna. När vi tittade upp fem sekunder senare var hon försvunnen. Vi ropade och tittade oss omkring, men ingen unge. Jag lämnade de två mellanflickorna kvar var de var och sprang omkring och letade, men ingenstans fanns hon. Eftersom vi stod vid både en utgång och rulltrappor både upp och ner insåg jag att jag inte kan kolla alla alternativ, så jag larmade vakterna. Och infon som kunde ropa i högtalarna. En minut senare hade elvaåringen hittat henne (hon hade gått tillbaka in i affären), och jag gick tillbaka till vakterna och infon och sa att hon var återfunnen men tackade för hjälpen. Och när vi gick mot bilen (äntligen!) kom en tredje man fram och började prata. Han hade tydligen hört mig tala med vakterna och undrade nu om barnet hade kommit till rätta.

Summa summarum kan man konstatera att kombinationen aktiv femåring och stor butik tycks vara ett utmärkt sätt att komma i kontakt med nya människor. Men om man handlar ensam får man aningen mindre hjärtklappning och adrenalinpåslag.