Somna i egen säng

Femåringen har haft för (o)vana att alltid somna i vår dubbelsäng. Vi har nattat henne där och sedan burit henne till egen säng när hon har somnat (och där har hon nog sovit hela natten). Det har varit mycket bekvämare för oss än systemet vi hade med storasystrarna, då man ofta måste sitta på någon obekväm pall i mörkret i deras rum tills de hade somnat - men man inser ju att det måste ta slut innan hon blir så stor att man inte orkar bära henne (eller hon flyttar hemifrån).

På resan ville hon plötsligt sova i en av sängarna i vardagsrummet. Där var vi ju ute hela dagen och simmade mycket, så hon slocknade direkt utan ceremonier varje kväll - fast jag pysslade med mitt eller läste i ett annat rum. Efter semesterveckan har hon fortsatt med att somna ensam, i egen säng, varje kväll. Så fint, på något sätt, att hon tog det här steget helt på egen initiativ - utan att behöva bli utpuffad från vår säng. 

Hunden och femtonåringen gjorde det också bekvämt för sig i går - i varsin ända av femtonåringens säng, båda med täcket upp till öronen. När jag åkte till jobbet i morse, nio timmar senare, låg båda kvar i samma position.

Husockupant

 

En virrig fågel tycks ha använt Cypern-veckan, då bilen stod stilla, till att bygga bo på skidorna i taket i vår carport.

- Oj nej, nu trillar den ju ner när ni tar skidorna!, sa femåringens kompis.

Jag oroar mig inte så värst för det, men hoppas att fågelfamiljen har nerver som håller för att bilen numera körs in och ut ett par gånger per dag.

Glädjeämnen

Men visst finns det ljuspunkter i vardagen också - till exempel dagens lunch. Kocklandslaget övade i personalrestaurangen, så dagens lunch var något alldeles extra. Bäst av allt var kanske efterrätten (fast jag fick lov att ta den med till skrivbordet).

Sista semesterbilderna

 

Ja, så hann vi sola litet till.

 

Och simma litet till (ursäkta den sneda horisonten, det var inte så lätt att koordinera kameran i havet). 

 Och njuta av balkongutsikten litet till.

 

Och för sista gången förundra oss över lampknapparna - VARFÖR har de placerat dem i knähöjd?

Och så var det dags att flyga hem och återgå till vardagen igen. En bra sak med att lämna halva familjen hemma är att det fanns något positivt förknippat med att övergå från semesterdagar i solen till vardag i regn och kyla...

Utflykt

På fredag strålade solen igen, och vi åkte på utfärd (efter visst förhandlande med femåringen, som därmed missade Bamseklubben den dagen).

Första stoppet var på en familjegård med getter - och ett babylamm, en dag gammalt. Där fick man se på djuren och köpa vansinnigt god halloumi.

Efter ett stopp på en glassfabrik (där jag av någon orsak inte tog bilder) åkte vi vidare till en annan familjegård, där de odlade citrusfrukter. Det var så vackert, och doftade härligt.
 

Man fick köpa en plastpåse och fylla den för två euro. Vi tog naturligtvis tillfället i akt, apelsinerna var enormt saftiga och goda och vi hade aldrig plockat apelsiner förut. Alla kunde plocka apelsinerna, men citronerna växte så högt att det var litet mer utmamande. Men med litet samarbete gick det bra!

(Och jo, vi släpade hem flera kilo citrusfrukter i bagaget och njuter nu av dem så småningom här hemma)

Regn!

Här började det plötsligt åska och ösregna strax före Bamseklubben började, så nu sitter vi i lobbyn och surfar, läser och gör läxor. Ganska mysigt, faktiskt - i synnerhet som det redan ser ut att klarna upp. Vår plan och förhoppning är att vi ska ge oss ut på en 10 km vandring ("nature trail") efter lunch. 

Lata dagar

Vi vaknar när vi vaknar och går så småningom ner på morgonmål.

Sedan simmar och solar och läser vi. Och äter - ibland faktiskt i byn, som ligger kanske 1 km längre bort, längs strandpromenaden. Hittills har ingen velat göra något annat, men vi har vilda planer på att (kanske) åka på utfärd på fredagen.

Söndag

Vi har tillbringat hela dagen på hotellområdet. Femåringen var på sitt livs första Bamseklubb (vilken lycka), och själv tog jag inte ens fram en bok den här första dagen, utan satt bara helt stilla i solen. Tills jag, till min egen (och flickornas) stora överraskning deltog i ett vattengympapass.

Lunchen åts också i hotellets poolbar. Man kan inte klaga på utsikten.

Och sedan köpte vi en uppblåsbar pingvin. Först tänkte jag vara snål och tråkig och vägra, men lyckligtvis tänkte jag om - det var väl investerade 14 euro. Flickorna lekte hela eftermiddagen i poolen och jag fick läsa i min solstol.

Nu pausar vi på balkongen, och snart blir det middag och show! 

Edit: Här fungerar nätet bara när det känner för det (känns grekiskt), så detta publiceras betydligt senare.

Framme!

Flygresan gick fint - en halv timme snabbare än beräknat. Alla var väl litet sömniga, så det gick hur bra som helst också för femåringen att sitta (nästan) stilla i fyra timmar.

Havet här är otroligt - kristallklart och turkost (och ganska kallt).

Och någon på hotellet hade varit snäll och uppgraderat oss till ett rum med havsutsikt! Utan att jag hade bokat, betalt eller bett om det. Glad blir man, ju.

Semester snart!

I morgon går planet, 6.40 på morgonen för att vara exakt. Och väderprognosen ser ju inte illa ut (fast vad händer på torsdag?). Som vi väntar!

Litet till ska jag jobba, i kväll kommer ett par gäster för att fira den nyblivna sjuttonåringen. och så ska vi packa. Natten lär inte bli så lång, men det gör ingenting. Sedan ska det solas, simmas, ätas, sovas och läsas (jag har högre förhoppningar än en minnesvärd resa då tonåringarna var ett och tre år gamla, då jag på semesterns sjätte dag insåg att jag hade kommit till sidan 17 i min första bok. Och då består säkert de första fem av olika slags titelblad).

Landeveckoslut

Till magsjukornas goda sidor (kanske den enda, när jag tänker efter) hör ju att de brukar gå om rätt snabbt. På fredagen var minstingen redan i gott skick, och vi kunde åka till lande som planerat. Lördagen var fin, så vi pysslade ute.

Här var mitt första projekt. Under den riktigt torra och heta sommaren för sju (?) år sedan dog mittpartiet av vår präktiga syrenhäck. Det tålmodiga väntandet på att den ska reparera sig själv har inte gett resultat, så nu bestämde vi oss för att göra något år saken.Jag grävde upp de döda stubbarna och flyttade små syrensnår som börjar växa på andra, mindre lämpliga ställen. Och som så ofta, när man väl får tummen ur, så tog det väl en halvtimme totalt. Nu får vi se om de flyttade snåren tar sig.

Maken målade terrasspjälor.

Och så kom jag på en ny idé för mitt årliga mer eller mindre lyckade trädgårdsland - jag som har betydligt mera fantasi än kunskap och erfarenhet när det gäller trädgårdsarbete. Om jag täcker in en plätt, så kommer väl allt grönt att ha dött och marken att vara lättare att gräva upp när jag kommer till lande nästa gång, om tre veckor? Det skadar ju inte att prova. Återkommer med resultatet!

Fyradagarsveckan blev en tvådagarsvecka...

 

...när minstingen började må illa i morse. Hela flickgänget på dagis har tydligen drabbats samtidigt, undrar vad de har gjort.

 

Så vi tillbringar dagen - och förmodligen morgondagen - hemma. Men för mig har det varit en riktigt aktiv dag hittills. Jag har städat femåringens rum och några garderober och samlat tre sopsäckar kläder som ska föras till en insamling. Och strax ska vi baka semlor. 

Mysterium

I går kväll, när jag kom hem från butiken med femåringen (och alla andra var på vift), låg det en bukett tulpaner vid vår ytterdörr. Ingen lapp, inget meddelande, ingenting utom tulpanerna. Jag har ingen aning om vem som lämnat dem där, och inte ens om de var meningen till oss (fast namnet står ju nog på dörren). Vah? Vem har varit snäll? Någon som vet? 

Påsken 2015

Pingvinen är mitt favoritdjur, och 11-åringen målade snällt nog ett pingvin-påskägg åt mig

Hela påsken tog vi det lugnt, och följde alltså planen till punkt och pricka. Vi var på lande från torsdag kväll till söndag eftermiddag, sov långa nätter, tog långa promenader, läste och spelade spel och åt i stort sett oavbrutet. En dag (den aktivaste) var vi på påskmarknad och besökte simhallen. En annan dag hade vi två omgångar gäster. Men för övrigt hängde vi bara med familjen.

Vädret inspirerade inte till så mycket utomhusvistelse, men maken och jag promenerade långt varje dag. Vi hittade nya skogsvägar, och trafiken var obefintlig så hunden kunde springa fritt. Den springer ut och in i skogen, jagar något emellanåt, men har alltid koll på var vi är och följer med på håll. Då vi promenerar tio kilometer springer den antagligen trettio. Lycka för en aktiv tax.

Hjärnan har inte använts så aktivt under påskhelgen, så det blev litet av en chock att befinna sig på jobbet igen. Det går litet trögt i dag, kan man väl säga. Lyckligtvis verkar läget vara detsamma för kollegorna också, så ingen ställer några större krav på en, heller.

Glad påsk!

Nu mot lande!