Femåringen har haft för (o)vana att alltid somna i vår dubbelsäng. Vi har nattat henne där och sedan burit henne till egen säng när hon har somnat (och där har hon nog sovit hela natten). Det har varit mycket bekvämare för oss än systemet vi hade med storasystrarna, då man ofta måste sitta på någon obekväm pall i mörkret i deras rum tills de hade somnat - men man inser ju att det måste ta slut innan hon blir så stor att man inte orkar bära henne (eller hon flyttar hemifrån).
På resan ville hon plötsligt sova i en av sängarna i vardagsrummet. Där var vi ju ute hela dagen och simmade mycket, så hon slocknade direkt utan ceremonier varje kväll - fast jag pysslade med mitt eller läste i ett annat rum. Efter semesterveckan har hon fortsatt med att somna ensam, i egen säng, varje kväll. Så fint, på något sätt, att hon tog det här steget helt på egen initiativ - utan att behöva bli utpuffad från vår säng.
Hunden och femtonåringen gjorde det också bekvämt för sig i går - i varsin ända av femtonåringens säng, båda med täcket upp till öronen. När jag åkte till jobbet i morse, nio timmar senare, låg båda kvar i samma position.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar