Insikt

Vet ni vad jag har märkt, så här vid den mogna åldern av 44 år? Att om man vintertid klär sig omsorgsfullt innan man ger sig ut på kvällsrundan med hunden - typ byxor som inte spänner någonstans, lagom tjocka vantar, sina bekvämaste skor och en mössa som inte kliar - så går man gärna en litet längre sväng och njuter av det. Det tar kanske en minut längre i påklädnadsskedet än om man bara slänger på sig sin jacka - men ja, det kan det kanske vara värt?

Vardag

Maken och sjuttonåringen for på en länge planerad resa till New York över sportlovet (och verkar ha det toppenbra), så jag håller ställningarna här hemma - visserligen med hjälp av mycket glada och tjänstvilliga döttrar. Men man behöver ändå inte fundera på vad man ska göra för att få dagarna att gå...

I går lade jag mig samtidigt som sexåringen (som sover i sin fars säng nu när han är borta), efter att ha vaknat tidigt, fört till dagis, jobbat, handlat på hemvägen, hämtat från dagis, lagat mat, städat i 90 minuter, fört barn till simhallen (snälla storasystrarna simmade med lillisen), promenerat raskt i 45 minuter med hunden, hämtat från simhallen och lagat och serverat kvällsmål - och vaknade fem sekunder senare av att sexåringen fnittrande sa "Mamma, du snarkar!". Jag hade tydligen somnat i samma sekund som huvudet träffade dynan.

Stockholm

 

De tre minsta döttrarna, mommo och jag åkte till Stockholm för ett par dagar i början av sportlovet. Vi åkte dit med Silja Line, tog det lugnt på båten och åt enormt gott på fiskrestaurangen.

I Stockholm umgicks vi främst med min brors familj och min moster, men hann också gå litet på stan. Tolvåringen och jag sov på hotell (på bilden ser ni den enormt avancerade juicemaskinen, man valde juice genom att peta på displayen och så kom juicen ur design-kranen - mycket elegant), den nyblivna sextonåringen hos sin morbror och mommo och sexåringen hos mommos syster. Nästa dag sammanstrålade alla igen för lunch, och så åkte vi hem med flyg. Jag har inte rest med båt-flygkombon på många år, men jag tror vi kommer att göra det snart igen. Det är ganska perfekt - tid på båten, mera tid i Stockholm och sedan snabbt hem.

 

Ovan ser ni presenten från Stockholm - rosa- och turkosfärgade hundpåsar! Tänk att vi har klarat oss utan vackert färgade hundpåsar i så många år!

För övrigt glömde jag mina glasögon på båten, och nu finns de uppenbarligen på Hittegodscentralen i Helsingfors. Så nu gäller det bara att hitta dit.

Bra, bra

Sexåringen skär äppel i köket.
- Går det bra?, frågar jag från vardagsrummet.
- Jo!, ropar hon glatt. Hittills har jag inte skadat mig!

Resten av helgen

 

På kvällen kom tolvåringens klasskompisar, åt pizza och tårta och gick på skattjakten som femtonåringen hade planerat (ganska svår, tydligen, det tog närmare en timme för dem att lösa alla uppgifter och hitta skatten - och hunden följde hela tiden noga med).

 

Tre systrar lägger söndagspussel. 

På söndag kväll gick vi sedan på uttagningar till en mera avancerad simgrupp med sexåringen. Hon älskar ju att simma och är förhållandevis bra på det. Den här simgruppen har dock simträningar två gånger i veckan och jomppa en, vilket låter ganska häftigt för en sexåring. Men hon är jättetaggad och vill absolut börja, och hon klarade provet. Efter att ha kollat att det inte är någon form av närvaroplikt (och det är det inte, man kommer när man vill), så tänkte vi att hon får prova. Är det någon i familjen som kan tänkas älska det så är det ju vår fysiskt så aktiva minsting.Och tröttnar hon så är det ju inte hela världen - man kan ju alltid sluta.

Dagsljus

 

Arbetsveckan var intensiv, som vanligt så här års, men slutade på ett trevligt sätt - precis innan jag for hem på fredag eftermiddag fick jag klart ett uppdrag som jag överraskande fått på fredag morgon och faktiskt inte hade trott att jag skulle hinna med, vid sidan om mitt planerade jobb. Och så fick jag ännu beröm för resultatet. Så var fredagskvällen lugn och trevlig, med raclette och film. Och så sov jag gott, och när jag vaknade kvart över åtta var det ljust ute! Det är ju flera månader sedan det har hänt sist.

Nu har jag gått en lång promenad med hunden - i dagsljus! Och till och med sett solen! Maken och minstingen är på båtmässa. Tolvåringen bakar, hon ska ha försenat födelsedagskalas för sina kompisar i kväll, och femtonåringen förbereder något program för dem. Fin helg så här långt.

 

O-spännande dag

 

Dagen blev nu kanske inte så mycket mer spännande än sticka och läsa tidningar. Vi inledde starkt med  EN TUR TILL ÅTERVINNINGSCENTRALEN! Sedan köpte vi nya handskar åt sexåringen och handlade mat. Och så har vi plockat här hemma och tvättat hundra maskiner tvätt. 

 

Men nog har vi hunnit spela litet fågelmemo också. Och åka pulka. Och så byggde sexåringen en snögubbe medan jag lagade mat. Och när vi åt middag enligt frökens önskemål (fajitas), med limsa i vinglas, sa hon ändå belåtet "Det är så myyyysigt att vara hemma med dig!". Nu blir det tydligen frisörssalong (hon blöter mitt hår med matsked efter matsked (!) vatten, ny teknik), och sedan ska vi väl se på melodifestivalen - om vi orkar. 

Helg!

Åh vad skönt, det är fredag, igen! Tacomiddag, hemgjorda runebergstårtor och två glas vin i magen, alla slappar i sofforna (utom sjuttonåringen som är på något möte) och snart blir det fredagsfilm. I morgon tar maken några ungdomar - egna och lånade - och åker till lande, och jag blir i stan med sexåringen. Jag frågade vad hon tyckte att vi skulle göra, när vi blir hemma på tu man hand.

- Nå, åtminstone inte sticka och läsa tidningar!

Vadå? Det låter ju som ett utmärkt veckoslutsprogram.

Pärnu

 

Utresan till Pärnu var aningen ansträngande. Båten till Tallinn var proppfull, så det var svårt att ens få sittplats, men till sist lyckades vi hitta sex stolar vid mitten av ett bord i kafeterian. Sedan blåste det så hårt, så personalen direkt började dela ut påsar till passagerarna - och de användes flitigt i alla hörn av båten. Lyckligtvis blev ändå ingen av oss sjösjuk (vissa tyckte till och med att det var toppen med den gungiga färden). Vägen till Pärnu var bra, men det dåliga vädret gjorde att färden tog litet längre än besäknat, och till slut fick vi nästan bråttom.

Men väl framme på hotellet var allt toppen. Bra spa-avdelning (inte så stor, men det var lagom), två angränsande rum med bekväma sängar åt alla, ok (och billig!) mat och härliga behandlingar. Vi hade tagit ett vinterpaket där det ingick massage för alla, och några timmar i pooler och bastu, en lång natts sömn och massage var ju alldeles toppen så här mitt i vintern och jobbstressen.

På söndag åkte vi tillbaka till Tallinn, i strålande sol, och åt läcker lunch på F-hoone. På båten tillbaka fick vi en hytt, och tillbakaresan var hur behaglig som helst. Pärnu gav mersmak - det här besöket var litet onödigt kort, och vi vill gärna tillbaka. Kanske i maj eller juni? Och några nätter. Det var första gången vi hade bilen med till Estland, och det gör vi också gärna igen. Det var ju mycket bekvämare än att vara utan - så enkelt att bara köra in på båten, i stället för att köa överallt i terminalerna.

Det var också trevligt att vara tillsammans, hela familjen, i ett par dygn. Mera sällan är det så nuförtiden, och vi skrattade mycket åt alla tankar och diskussioner som uppstår när alla är avslappnade. Som sexåringen, fundersam vid sin pastaportion på F-hoone:

- Mamma, eller hur att en makaroni kan förändra ditt liv?

- Ööö - hur tänkte du?

- Nå, om den är förgiftad!