Maken och sjuttonåringen for på en länge planerad resa till New York över sportlovet (och verkar ha det toppenbra), så jag håller ställningarna här hemma - visserligen med hjälp av mycket glada och tjänstvilliga döttrar. Men man behöver ändå inte fundera på vad man ska göra för att få dagarna att gå...
I går lade jag mig samtidigt som sexåringen (som sover i sin fars säng nu när han är borta), efter att ha vaknat tidigt, fört till dagis, jobbat, handlat på hemvägen, hämtat från dagis, lagat mat, städat i 90 minuter, fört barn till simhallen (snälla storasystrarna simmade med lillisen), promenerat raskt i 45 minuter med hunden, hämtat från simhallen och lagat och serverat kvällsmål - och vaknade fem sekunder senare av att sexåringen fnittrande sa "Mamma, du snarkar!". Jag hade tydligen somnat i samma sekund som huvudet träffade dynan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar