Det kommer att bli så bra, så bra

Första veckan med det som kommer att bli den normala arbetstiden inkommande år - det vill säga jobb på måndag, onsdag och torsdag - är på gång. Och det verkar så bra!

Måndagens jobbdag var stressig, som måndagar brukar vara. Ännu på tisdag morgon var jag litet uppe i varv - tills jag hade följt minstingen till skolan, och sedan drack morgonkaffe med maken och störstingen, som ovanligt nog båda hade en sen morgon.

Och sedan - hemmapyssel i ett alldeles tyst hus. Emellanåt satte jag på radion, emellanåt njöt jag bara av friden. Jag städade först (man måste ha det någotsånär snyggt för att kunna njuta hemma, ju), fyllde och tömde tvättmaskin efter tvättmaskin, kokade massor av äppelmos, rensade och fryste in svamp, handlade i en förmiddagstom butik och var en lång promenad med hunden i solen. Och läste en veckotidning i soffan.

I dag är jag på jobb igen, med ny energi och helt annan ro, när jag vet att allt är fixat hemma och vi kan tillbringa kvällen som vi vill.

Det kan ju hända att det är någon slags smekmånad på gång och systemet brakar ihop senare (eller jag blir uttråkad? Knappast), men just nu känns det perfekt. Balans mellan arbets- och privatliv, på riktigt. Och visst, jag är också medveten om intjänade pensioner, jobbpositioner och eventuella kvinnofällor, men jag tänker att ett år varken gör till eller från. Däremot kommer det att göra mycket till privat - för mig själv och för familjen.