Helgprogram, so far

Aftonrodnaden på fredag kväll - så fin!

- Traditionellt fredagsmys med läcker middag (lammfilé och creme brulée) och sedan film. Länge sedan sist - sextonåringen kom hem från skolan och utbrast direkt "Åååh, jag är så taggad för fredagsmys!" 

- Långsam lördagsmorgon, långpromenad med hunden och sedan iväg på 70-årslunch med makens släkt, som i praktiken tog hela dagen. Mycket trevligt.

- Långsam söndagsmorgon, innan maken tog några sjuåringar (egen och andras) och åkte till simhallen. Jag gjorde faktiskt undan några jobbgrejor och känner mig nu mycket nöjd, inget som längre hänger över mig. 

- Och nu får jag nog börja med lunchen, så den är klar när simmarna (förmodligen vrålhungriga) återvänder hem.

Spännande värre :)

Har ni märkt?

Det är inte längre alldeles mörkt när man kör hem från jobbet (kanske 16.30, då)! Dagsljuset återvänder, och det är ju alldeles, alldeles toppen.

Helgprogram

 

På lördagen åkte vi till vår gamla studiestad Åbo med de två minsta döttrarna. Vi promenerade längs ån, åt på Pinella (utmärkt lunch i den renoverade restaurangen), såg utställningen på Forum Marinum och simmade några timmar i Caribia. Något för alla deltagare, alltså. Numera tar det bara 90 minuter att köra från oss till Åbo, så det passar hur bra som helst för en dagsutflykt.

 

Och i dag har vi promenerat i Noux med min kusin, hans fru och deras tax. Vår (alltför alerta) taxherre har ju litet svårt att hantera damsällskap då de är inomhus, men att promenera med båda två går alldeles utmärkt.   

Hemmadagars stillsamma fröjder

 

1. Att så småningom få blicka ut över detta, i stället för morgonens bord. Jag tog ingen före-bild, så ni får föreställa er: ingen duk, fullt av smulor överallt, klibb litet här och där. Tomma, smutsiga tallrikar och mjölkglas. Några pennor och litet överblivna pappersbitar från något pyssel. En öppen morgontidning, fyra Kalle Ankor (varav tre utan pärm), en hög med slarvigt öppnad post. Tre iPadar, ett par hörlurar, några hårsnoddar, ett mjukisdjur. Alla normala tecken på liv, alltså.   

2. Att få gå en rask, lång promenad med hunden i dagsljus

3. Att få handla helgmaten i en nästan tom butik (INGEN före mig i kassakön)

 

4. Att baka

Jaja, man är nog (delvis) lätt att tillfredsställa.

Vardagsrummet, del xxx

 

Möbleringen av vardagsrummet framskrider, men det är litet oklart i ilken riktning. Efter några (ganska många) veckors väntan anlände våra Fatboy-säckar, och de är faktiskt ofantligt bekväma! De är stora och går att forma på många vis, så man får stöd för både nacke och ben om man vill. Sjuåringens kompis kallade dem "slöhögar", och vi tog genast fasta på namnet så det heter de nu. Enda nackdelen är att det är nästintill omöjligt att stiga upp ur dem på ett värdigt sätt. Man kan inte ta stöd med armarna och skjuta ifrån, eftersom de formar sig efter tyngden så armarna sjunker ner. Och åtminstone med mina obefintliga magmuskler går det inte att bara häva sig upp. Så enda alternativet är att, elegant som en valross, rulla åt sidan och sedan kravla sig upp från golvet. Men trots denna lilla nackdel älskar vi dem och alla tycks föredra dem framom soffan.

Ännu återstår att göra. Vi vill nog ha en matta. Och någon form av soffbord, men det gamla av trä passar inte in längre. Men vi skyndar långsamt, som hittills, och väntar tills vi hittar något som känns som vårt.

I går började jag jobba, efter över två veckors jullov, så det var nog bra med en mjukstart och sedan den normala lediga tisdagen. För övrigt ska vår bil till verkstaden i morgon. Den blev skråmad före jullovet (icke det minsta mitt fel, så motpartens försäkring betalar allt), och nu ska det fixas. Under tiden lär vi få en Toyota Avensis som tillfällig bil, och det blir ju spännande.

Vintervandring II

 

På onsdag blev det smällkallt, och de följande dagarna fick vi tillbringa inomhus med undantag för korta hundpromenader och turer till matbutiken. Men på lördag lovade de varmare igen, så vi planerade in den 8 km långa Korprundan med familjen. Vi ställde väckarklockan och vaknade redan 8-tiden för att säkert hinna runt medan det var ljust. Vi siktade på start 9.30, men kom (som anat) iväg 10-tiden och startade vandringen 10.30. 

 

Kanonfint, trots att det snöade mycket och blåste litet hela tiden. Turen går upp och ner, men var inte besvärlig att gå någonstans.

 

Enda lilla utmaningen var att rastplatsen kom först efter 6 km (?), och då var sjuåringen redan ganska trött och hade slut på energi ("Mamma, ta fram nödchokladen för nu är det nöd!"). Men efter korv och varm saft var allt frid och fröjd igen. Hela turen, inkusive pausen, tog oss fyra timmar, så vi hann bra tillbaka innan det blev mörkt. Och uppenbarligen kom vi trots allt iväg tidigare än de flesta - under så gott som hela vandringen mötte vi bara någon enstaka människa, men när vi närmade oss startplatsen igen blev det nästan trängsel.

Mycket, mycket trevliga vinterpromenader - vi ska fortsätta med dem under lediga dagar också efter att jullovet har tagit slut.

Vintervandring

 

När morgonen grydde (tja...eller på förmiddagen, men så här mitt på vintern är det ju samma sak) hade det slutat snöa. Vi körde till vandringsleden vi hade sett ut, den 4 km långa Klassarirundan i Noux nationalpark, och började gå den åt "fel" håll, eftersom rastplatsen var bara en kilometer från parkeringplatsen och vi hellre ville rasta mer mot slutet än mer mot början. Det visade sig att ingen ännu hade hunnit dit, och vi fick gå hela rundan i orörd snö och såg bara tre människor (två med hund och en som pilkade på isen) på hela tiden.

 

Så småningom kom solen fram. Det blåste inte alls, så fast det var -8 grader var vädret perfekt. Vid rastplatsen grillade vi korv...

 

...och marschmallows.

 

Solen!

 

Och så traskade vi mot bilen igen. Hela turen tog tre timmar, och ingen blev det minsta trött i benen. Tvärtom var alla glada, nöjda och pigga. Kanske det skulle gå att promenera 8-kilometersrundan en annan dag? Men då måste vi nog övertala tonåringarna att starta tidigare, annars hinner vi inte tillbaka innan det har blivit mörkt.

Vila

 

Nu har vi vilat och vilat och vilat - utom på nyårsafton, då festen hos makens bror blev en aktivt avbrott i lorvandet. Vi har sovit gott (mycket bra), läst böcker, spelat spel, promenerat med hunden och suttit orimligt mycket vid våra skärmar. Hur skönt det än har varit började åtminstone sjuåringen och jag bli litet uttråkade i dag, och hux flux bokade jag en familjebowlingtur för kvällen, till den övriga familjens stora förvåning.

Och vad roligt det var! Maken har bowlat litet i sin ungdom och var klart bäst, vi andra hade något varierande framgång. Men ingen av oss är särskilt tävlingsinriktad, så alla hejar glatt på varann och ingen blir sur om det går dåligt,

Och det ofantligt innovativa programmet fortsätter - i morgon ska vi gå en vandringsled och ta med oss korv att grilla! Sjuåringen ville bjuda med sin kompis, och när hon ringde med sitt förslag ville också kompisens mamma och bror hänga med, så nu blir vi två mammor och fem barn (äldstingen ska jobba). Blir ju hur skoj som helst! Men nu snöar det ganska mycket, så vi får se hur vandringsleden ser ut i morgon...