Dagen inleddes på ett ytterst frustrerande sätt - eller egentligen hade det börjat redan tidigare. Jag tappade min telefon i marken förra veckan, och trots två olika skydd (skal och skydd på skärmen) föll den så olyckligt med ett hörn mot en sten att skärmen sprack riktigt ordentligt. Ett par dagar hankade jag mig fram med sprucken skärm, men i går blev hela skärmen mjölkvit och telefonen gick inte längre att styra. Och eftersom telefonen har en betydande roll på jobbet (och fritiden) måste det ju fixas.
Jag fick en ny, likadan telefon av vår IT-avdelning, och så skulle jag flytta över all data från min gamla. Det var bara det att när jag försökte säkerhetskopiera den, så sa den att det är omöjligt för min dator är för full. Jag raderade filer från datorn och från telefonen, och försökte igen. Samma felmeddelande, så jag raderade igen. Och igen. Och igen. Och igen. Sedan gav jag upp för dagen, och började i morse igen med nya, friska tag. Samma resultat, igen och igen och igen. Så bytte jag taktik, köpte mera plats i molnet och försökte kopiera den dit. Tre gånger började den glatt att kopiera, men avbröt sig sedan mitt i allt (efter 15 minuter) och meddelade kort, utan desto mera förklaring, att det misslyckades. Någonstans här hade också artonåringen kommit hem och försökte hjälpa mig, med det enda resultatet att vi båda fick nervösa sammanbrott.
Jag gick en långpromenad med hunden för att lugna mig, och så började det ordna upp sig. Jag löste telefonproblemet (delvis) genom att kopiera de sista bilderna och för övrigt använda säkerhetskopian från december. Glad över att åtminstone ha en fungerade telefon åkte jag och besiktiga bilen, som gick igenom besiktningen utan kommentarer. Nu började humöret vara riktigt bra igen, och så kom höjdpunkten: Vi hade bara trettonåringen hemma på kvällen, så vi bestämde oss för att ta fredagsmyset på restaurang. Vi valde Sandro, och det var så gott, så gott. Nu är vi hemma igen, och fortfarande är jag så proppmätt så jag knappt kan röra mig. Och fullständigt tillfreds med tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar