Tall Ships

I går tog vi oss till Åbo, som är officiell Tall Ships Race-hamn, för att titta på skeppen (och kolla litet på rean).

Men först inledde maken och jag morgonen med årets första blåbär.

Evenemanget var enormt stort. Vi promenerade i fyra timmar längs båda sidor av ån och tittade på båtar. Vi var glatt överraskade över hur välorganiserat det var, trots massor av besökare - man fick god mat (och dryck) vid åtskilliga små serveringar, det spelades musik på flera scener längs ån, allt var rent och snyggt och det fanns toaletter överallt. Väldigt trevligt, på alla sätt.
  

 

Vädret var omväxlande (men inget regn), man klarade sig i shorts hela tiden men fick ta på sig och av sig tröjan hela tiden beroende på om solen tittade fram. Roligast var förstås att se alla båtar, från massor av länder. En del var putsade från topp till tå, allt var nymålat och polerat, medan andra såg ut att vara mera bruksbåtar.

 

En båt i den första kategorin - kanske mest polerad av dem alla - var Shabab Oman II, som man också fick gå ombord på. Redan att ta ett varv på dess däck var en upplevelse. Allt sken och varenda rep och pryl var i ordning, och de vänliga besättningsmännen och -kvinnorna var klädda i paljetter och vita kaftaner.

En besättningskvinna (hårt sminkad med lösögonfransar och klädd i högklackade silversandaler och glittrande paljettplagg, hoppas de får klä sig på annat sätt när de seglar) gjorde vackra hennatatueringar i imponerande fart. Först på alla fyra döttrar, men sedan tänkte jag att jag kanske skulle låta henne göra en på min hand också. Och det blev ju fint. 1-3 veckor lär de hålla.