I dag smet jag från jobbet redan efter lunch och gick till frissan. Eller ja, jag smet nog inte, jag hade ok:at det med min chef och och gott och väl jobbat in eftermiddagstimmarna tidigare i veckan.
Och vilket bra drag det var! När jag hade satt mig tog jag snabbt fram en tidning för att visa att jag inte ville prata, och lyckligtvis var frisörskan en lyhörd person som sedan bara frågade hur jag ville ha mitt hår och inte alls tog upp regnet, hösten eller presidentparets baby. Efter en timme med en tidning, en kopp kaffe och någon som petade i mitt hår var jag så avslappnad (till skillnad från när jag något uppvarvad rusade in i sista minuten) att jag höll på att somna när hon tvättade mitt hår.
Och sedan hann jag handla, steka spenatplättar (från grunden!) åt mina tacksamma barn, tvätta en maskin kläder och till och med motionera en timme. Lugn och nöjd i kropp och knopp tänker jag nu lägga mig tidigt.
För övrigt undrar jag vad som har hänt med våra morgnar? I dag skulle nittonåringen vara på jobb halv sju och trettonåringen vara på tågstationen tio före sju - hon skulle till Vasa på teater. Jag åker ju oftast till jobbet tidigt, så vi tre träffades i köket strax efter sex. I morgon ska sjuttonåringen åka på försvarskurs till Dragsvik (!) klockan sju på morgonen, och nittonåringen ska igen på jobb till halv sju. Kanske vi börjar bli morgonpigga allihop?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar