På jobb igen

Jo visst, allt var bra med handen och jag fick gå tillbaka på jobb - vilket jag genast gjorde. Förra veckan jobbade jag alltså tre dagar, och det gick rätt bra. Jag kunde bra skriva på datorn i några timmar, men sedan fick jag ta det lugnare på eftermiddagarna, när handen började värka litet. På fredagen mådde den sämst, och jag blev litet orolig när den värkte ännu på lördagen, men i går kändes den bra och i dag också. Så månne det inte ska gå bra, det här jobbandet.

Att ha jobb på dagarna är nog skönt för knoppen. Däremot kan jag ju inte sminka mig, eller fixa håret, eller klä mig i vanliga jobbkläder med smala ärmar, så kollegorna får nu ta mig som jag är.  Duschad är jag ju i alla fall, tack vare makens och barnens hjälp. Och tyvärr blir jag inte av med gipset nästa vecka, vilket jag hade hoppats, utan ska ha det i minst två veckor till.

Helgen tillbringades lugnt med familjen, med mysmiddag och film både på fredag (Oceans 13, riktigt bra) och lördag (London has fallen, riktigt dålig och riktigt våldsam - åttaåringen tittade naturligtvis inte). Och totalt cirka 7 timmar i fotbollshallen - träningar på lördag och turnering på söndag. Åttaåringen har inte varit så ivrig på fotbollen på sistone, och när jag frågade närmare visade det sig att hon inte vill gå för att de talar så mycket finska, och hon har svårt att förstå. Jag tycker det skulle vara jättesynd om hon slutade av den anledningen (finska lär man sig ju, och det skulle vara så bra med en hobby på finska som motvikt till hennes annars helsvenska vardag), så jag har nu lovat att vara med på varje träning om hon vill under resten av våren. Hon var nöjd med arrangemanget och spelade glatt under helgen  - vi får se hur det blir i fortsättningen.

För övrigt har maken nu fått besked om att hans bil går till inlösning - försäkringsbolaget ersätter den med en ny. Så bilen gjorde exakt vad den skulle. Den skruttade ihop sig själv (totalt!) och skyddade passagerarna. Tack och lov.