I morse hände det sig att maken, jag och nioåringen hade en sällsynt fridfull frukoststund. Storasystrarna hade redan gett sig iväg till skolan, jag skulle distansjobba i dag så jag satt i pyjamas och åt morgonmål, maken hade just gjort sig en kopp cappuccino innan han skulle iväg till jobbet och nioåringen satt och åt en smörgås och läste Kalle Anka.
Då kastade jag en blick på telefonen för att kolla Skolvägen-chatten, där det meddelas om det är något speciellt med de fyra flickorna som går till skolan tillsammans (t.ex. om någon har blivit sjuk eller försenad, så de andra inte ska stanna och vänta vid träffen). Och där blinkade en kalenderpåminnelse om att nioåringen har tandläkartid 8.20! Klockan var 8.09 och det tar minst 7 minuter att köra till tandläkaren i morgonrusningen.
Alla insåg genast stundens allvar. Jag rusade ner och drog på mig ett par jeans, nioåringen rusade ner för att klä på sig och borsta tänderna (Du hinner inte, ta med tandborsten!), maken ställde sig vid dörren och höll upp både hem- och bilnyckeln för mig som någon Formel 1-teammedlem och så gav vi oss iväg. Jag blev litet fnittrig redan i bilen, där jag körde med bara fötter i skorna och nioåringen satt och höll i sin tandborste med tandkräm på.
Exakt på slaget kom vi in i väntrummet. Tandläkaren var två minuter efter tidtabellen, så nioåringen hann borsta tänderna på toan. Och när tandläkaren kallade in oss var vi lugna som kossor allihopa. Slutet gott, allting gott (undrar om man skulle ha vågat ringa och boka en ny tid IGEN? Eller om vi skulle ha fått börja gå till privat tandläkare med minstingen...).
Tandläkaren upptäckte för övrigt att en tand hade försvunnit. Mycket mystiskt, kan man faktiskt ha en lös tand och tappa den utan att märka det? Eller kan den ha varit borta hela tiden - men då borde det väl ha upptäckts tidigare? Men det var en mjölktand, så ingen skada skedd. Och så ska hon få tandställning i något skede, precis som sina storasystrar. Annars var allt bra med hennes tänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar