Komplimang av minstingen

- Mamma, jag såg en bild från när du var ung hos mommo och moffa. Du var faktiskt ganska snygg! Du kunde nästan ha varit med i den där grisfilmen.
- Aj vilken grisfilm? (lagom smickrad)
- Nej mamma, ingen grisfilm! (obehärskat fnitteranfall) Grease-filmen!

Bra program i dag

En dag som börjar med hotellfrukost, där man får grädda sina egna våfflor (och pressa juice från apelsiner! Och ta för sig av allt möjligt annat gott!), har ju alla förutsättningar att bli bra. Och det blev den.

Först deltog jag i utbildningen, förstås. Något tag på eftermiddagen insåg jag att jag inte hade fått ett enda panik-jobbmail som krävde åtgärder och att jag därmed kunde se fram emot en helt ledig kväll, utan några som helst förpliktelser.

Först gick jag till en frisörsalong och klippte håret. Det var ett spontant infall, men så välbehövligt - jag har redan i flera veckor fått sno ihop håret då det varit så långt och risigt. Men inte har jag ju kommit mig för att beställa klipptid, inte. Men nu är det äntligen fixat.

Sedan tog jag en sväng i Halpahalli och kollade in deras utbud. Det var ju intressant - jag visste till exempel inte att de också sålde mat - men jag hittade nog inget så lockande att jag skulle ha köpt det. Så gick jag en lång promenad (i solen! Klädd i t-skjorta!) längs stränderna och i trähuskvarteren på Brändö. Sjutiden var jag tillbaka i centrum och åt en utsökt - på riktigt - hamburgare på Friends & Brgrs.

Och nu, favorit i repris: Ligga i hotellsängen och titta på svensk tv. I morgon måste jag reservera mycket tid för frukosten, så jag hinner med alla delkatesser.

Hej från Vasa!

Efter jobbet i dag tog jag tåget till Vasa. Strax efter åtta rullade det in på Vasa station. Jag checkade snabbt in på hotellet och tog sedan en promenad i den varma vårkvällen. Solen sjönk sakta och på strandpromenaden var det fullt av folk som njöt av kvällen. Så härligt med de här vårkvällarna och roligt att få uppleva en av dem i en för mig rätt okänd stad.

Sedan kom jag tillbaka till rummet och ligger nu i hotellsängen, tittar på svensk tv och äter lösgodis. Inte illa, inte illa alls. Och i morgon och på fredag ska jag vidareutbilda mig, och det blir skoj, det också. 

Påsken 2019

Årets påsk firade vi på traditionellt vis, med säsongsinvigning på sommarstugan. I motsats till påsken 2018, som var onödigt händelserik, gick allt nu myckel lugnt och stillsamt till.

Snödropparna hade kommit upp.

Jag röjde och sådde mina små trädgårdsland...

...men beskar inte vinbärsbuskarna, vilket jag litet hade tänkt, då det föreföll rätt uppenbart att saven redan hade stigit.

Stora barn njöt av vårsolen...

... och mindre barn njöt av vårsolen.

Nittonåringen googlade och bröt väldigt fina påskservetter.

Vi sov långa nätter, läste, spelade spel och var mycket utomhus. Och så åt vi, ofta, mycket, och jättegott.

Mycket avkopplande och trevlig påsk.

Pärnu med ABI-19

Vi hade tagit en ledig dag på fredagen, och plockade upp den andra mamman och den andra abin redan klockan åtta i stan (fast det blev ju ändå nästan en sovmorgon för oss båda två - nittonåringen jobbar nu några veckor på dagis). Överfarten med Eckerö line gick snabbt och smidigt. Vi drack morgonkaffe i caféet, tittade lite i butikerna och satt sedan och pratade - ingen hann ens ta fram en bok under de två timmarna till sjöss.

Sedan körde vi i land i Tallinn och började med att yra runt på vägarna i stan i en halv timme, innan vi märkte att man INTE ska lita på skyltningen utan använda kartan i sin telefon (och faktiskt tycker jag mig ha ett svagt minne av att det har varit så förut också, nu när jag tänker på det). Lyckligtvis hade vi inte bråttom, och snart var vi ute på landsvägen och kunde beundra alla storkbon längs vägen.

Halvtretiden kom vi fram till hotellet, efter att ha ätit lunch på vägen. Vi lämnade nittonåringarna på en förhandsbokad honungsmassage (vi hade lyxat till det med massage åt oss alla fyra) och gick en promenad på stranden tillsammans med den andra mamman. Sedan sammanstrålade vi i spa:et, där vi badade ett par timmar, tills mammorna hade sin massage. Enormt avkopplade och fullständigt i semesterläge gick vi sedan ut på middag. Och så sov vi, länge och gott.

Nästa dag strålade solen när vi vaknade, och efter ett sent och långt morgonmål (med skumpa!) gick vi alla ut på en promenad.

En doppade fötterna.

Efter strandpromenaden fortsatte vi in mot staden. Pärnu är så vackert, tycker jag, med sina välskötta, fina hus. Här har de målat fönsterbågar och hörnstenar på ett ljusgrönt stenhus. Roligt och fint.

När vi blev hungriga gick vi in på första bästa café (eller egentligen andra, för det första vi gick in på var fullt), och fick enormt god lunch. Kycklingsallad, kaffe och valfritt bakverk från disken för 12 euro per man - inte illa.

Nittonåringen hittade en studentklänning! Och en kappa, som är svart och elegant, men sedan piggas upp med små broderade bin.

 Och så åt vi igen. Trerättersmiddag, med en sallad med en hel ost till förrätt, lamm till huvudrätt...

... och blåbärspaj med maltglass! Maltglassen delade åsikterna, nittonåringen och jag var inte riktigt lika förtjusta som de två andra, som tyckte det var den bästa glassen någonsin.

Sedan skyndade vi tillbaka till hotellet, för att hinna ta ett kvällsbad innan poolavdelningen stängde klockan 22. Och somnade sedan igen som stockar, efter en lång och trevlig dag.

Söndagen inleddes med några timmar på poolavdelningen. Sedan gick vi en sista sväng på stan och åt en sen lunch, innan vi körde tillbaka mot Tallinn och tog båten hemåt igen. Strax innan vi nådde Helsingfors gick solen ner i havet.

Så lyckad miniresa! Pärnu rekommenderas varmt. Det kändes som om vi hann med massor och var borta länge, trots att det bara var ett förlängt veckoslut. Vi hade ju inte så mycket program, vi badade på poolavdelningen, promenerade och åt - och pratade hela tiden. Avkopplingen var total. Hotellet var bra, och maten helt fantastisk. Och roligt hade vi tillsammans!   

Annorlunda vecka

Bild från veckoslutets jomppatävlingar, när vi fixade frisyrer och smink på de nio små flickorna i laget. Ibland tror jag att det är den viktigaste orsaken till deras intresse för hobbyn, att de får klä sig i glittrande dräkter och sminka sig på tävlingarna. Men inte skulle man väl orka träna flera dagar i veckan bara för det...

Den här veckan avviker från de vanliga veckorna - på ett trevligt sätt. Två dagar har jag jobbat som vanligt, men de två kommande ska jag tillbringa på annan ort, på utvecklingsdagar med ett stort gäng från jobbet. Jag ska presentera ett nytt projekt där, men för övrigt bara lyssna och lära mig, träffa kollegor, äta mat från restaurangkök och sova på hotell. Inte illa!

Jag kommer hem på torsdag kväll, och på fredag morgon ger vi oss iväg igen med nittonåringen, en annan mamma och en annan nittonåring - men då på en minisemester. Vi ska till Pärnu för att fira att våra döttrar har gjort sitt i skolan. Favorit i repris: vi var ju på motsvarande resa med äldstingen för två år sedan, och det var mysigt och trevligt..

Dessutom råkade det sig så, att maken hade en jobbresa måndag-tisdag. Ovanligt nog måste vi alltså sätta oss ner på söndagen och planera hela den kommande veckan noggrant, dag för dag, för att få allt att gå ihop. Men det gjorde det, med litet hjälp av storasystrarna och en inställd hobby.

Plötsligt händer det

I går tvättade jag kläder (som vanligt). När jag sorterade den rena, ljus tvätten hände det oerhörda: alla strumpor passade ihop! Alla fick par och ingen blev över!

Ni som tvättar kläder i stora familjer vet hur extremt sällsynt detta är. Det är alltid någon strumpa som blir kvarglömd i någons tvättkorg, i en väska, i en byxbunt eller på något golv. Och därmed en tvättad strumpa som blir ensam och är tvungen att vänta på sin partner till nästa tvätt, eller den därpåföljande, eller för evigt.

Men bevisligen kan det alltså hända. Att uppskattningsvis 52 strumpor alla fått med sina par.

Jaha jaha

Dagens samtal från minstingen (efter att jag hade missat ett samtal, då vi hade ett jobbmöte):

- Mamma, du får nu vänja dig vid en sak: Om du inte svarar när jag ringer så har jag ordnat det innan du ringer tillbaka.

Låter aningen oroväckande. I dag var det dock inte farligare än att de tänkte cykla och köpa en glass.