Femtonåringen har blivit med krukväxt. När vi köpt den packade hon upp den, ställde den på ett fat och vattnade den. Senare på kvällen upptäckte hon att dess blad hade krullat sig.
- Mamma, har jag vattnat den för mycket? Eller behöver den mera vatten? Hur ska man veta? Tänk om jag vattnar den för mycket, och så dör den! Eller för litet. Det här är så stressigt! Är det likadant när man får sin första baby?
Och jag blev litet fnittrig, för precis så är det ju. När man är hemma den första natten, utan sjukhusets och vårdpersonalens beskydd. Har hon fått tillräckligt med mat? Eller har hon ätit alldeles för mycket, så att hennes lilla mage spricker? Hur ska man veta? Tänk om hon dör för att jag gör fel!
Jaja, både den första babyn (som nu är 21) och växten (nu två veckor) mår fortfarande prima.
I går har jag också planterat de första uteblommorna vid ingången på vår gård i stan. Man blir ju glad varje gång man ser dem, både för att de är färgglada och fina och för att de betyder att det är vår.
Förra veckan började vi för övrigt vår valborgsmässoafton vid Havis Amanda - efter en paus på kanske 25 år. Det var en riktigt trevlig upplevelse, trots att det var så fullsmockat med människor i Esplanadparken att vi inte lyckades hålla ihop alla fyra som var med. Det var så mycket folk och så trångt, och solen sken och alla var glada (såg bara ett fyllo). Senatstorget var också rätt välbefolkat, som synes. Ovanligt levnadsglatt och uppsluppet för att vara Finland - jag kan bra tänka mig att gå nästa år igen (om solen skiner).
Och de kommande veckorna är igen fyllda med ovanligt jobbprogram - torsdag-fredag ska jag vara på vetenskapsdagar, och nästa vecka är jag tre (!!!) dagar i Österbotten, både i Jakobstad och Vasa. Blir ju skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar