Tre dagar i Stockholm

Ovanlig inledning på veckan, minsann - en kollega och jag tillbringade tre dagar på kurs i Stockholm. Så trevligt! Det är roligt att lära sig nya saker (och känns superbra att arbetsgivaren satsar pengar och resurser på att vidareutbilda oss), alltid trevligt att besöka Stockholm och - för mig - alltid härligt att bo på hotell.

Stockholm börjar visst bli en storstad, av hotellen att döma - vårt nyrenoverade hotell hade fem våningar under jord, där alla hotellrum alltså var utan fönster. Så också våra. Pyttesmå rum utan fönster. Först kändes det litet tveksamt, men till slut blev vi ganska förtjusta i vårt hotell. Man sov ju så gott, sängen var skön, man stördes varken av ljus eller ljud och luftkonditioneringen var perfekt inställd. Läget var perfekt, frukosten var toppen, och så fanns det ett litet gym (som jag utnyttjade båda morgnarna!) och en bastu. Allt man behöver.

Ena kvällen träffade jag min bror och hans familj, andra kvällen tillbringade jag med min kollega. Och på dagarna då kursen, som faktiskt var riktigt bra. Men nog blir man trött! Inte van att sitta och lyssna en hel dag längre.

Roligt att vara på resa, och roligt att komma hem igen. Bästa möjliga läge.

För övrigt hände det sig en dag, precis när vi gick över Strömbron, att det hördes en öronbedövande knall (och sedan 20 till). De sköt salut från Skeppsholmen, så alla fåglar förskräckt flaxade upp och krutröken lade sig över viken. När vi hämtat oss från förskräckelsen googlade jag, och det visade sig att det skjuts salut sex gånger per år. Dagen vi prickat var Kungens namnsdag (vilket tydligen förtjänar en salut).

Små tassar, som lämnade stora spår

Kära, tokiga, gamla tax. På torsdagen kom dagen som vi vetat att skulle komma så småningom - dagen när han uppenbart inte mådde bra. Dagen då vi måste släppa honom vidare till nästa värld.

Honom kommer vi aldrig att glömma. Taxen med den enorma energin, den stora kapaciteten till kärlek och den mycket dåliga impulskontrollen. Taxen som var smart, men rätt ofta inte hann tänka efter - eller inte hade lust att göra det som han väl visste att han "borde". Taxen som älskade snö, men avskydde regn.

Taxen vars största och främsta intresse var att gräva. På andra plats - om man var utomhus - kom att jaga. Virvlande löv, grannens katt, kaniner på förortsvägarna, hjortar i skogen, fåglar på himlen. Allt kunde man springa efter, vilt skällande.

Taxen som var lugn och kelsjuk inomhus. Sitta tätt intill, sova i barnens säng. Alltid nära sina människor. 

Taxen som trivdes allra bäst på sommarstugan. Där man fick springa fritt och hade koll på det mesta. Där solen ofta sken och man kunde ta över sina människors stolar så fort man fick en chans.

Kära lilla tax, ha det bra i hundhimlen. Jag antar att där vimlar av sorkar. Solen skiner och det blåser alltid litet, så man kan jaga vajande grässtrån och fjärilar som rör sig på ett så retfullt vis. Det finns gott om mjuka, höga fåtöljer här och var, där man kan ligga och övervaka sitt rike. Och varje timme är det kaffepaus med havrekex.

Helgen

Att ha en hundvalp har den fördelen, att det kommer en massa människor på besök hela tiden för att titta på den - och man får alltså träffa sina kompisar mycket mer än vanligt. Litet som när man har en ny baby, men mycket enklare.

Veckoslutet som gick var störstingen, min kusin med fru och ett tiotal scoutledare på besök och vi (och valpen) åt middag hos en kompisfamilj på lördag kväll och besökte fafa med fru på söndag. Trevligt med mycket socialt umgänge, i synnerhet den här mörka och trista tiden på året.

På lördagen åkte de tre största systrarna till Tallinn på tre man hand. De två äldsta hade gett en heldag i Tallinn i födelsedagspresent åt den tredje, och nu bar det av. De startade redan 7.30 på morgonen för att hinna med mycket, och tillbringade sedan dagen med att äta, besöka konstmuseum och gå på loppisar. Roligt verkade de ha haft.

I går, när de skulle ha scoutledarmöte hemma hos oss, var det sagt att maken och jag inte skulle vara hemma. Bio, hade vi tänkt, men hittade sedan inte riktigt något som vi ville se på lämplig tid och plats.

- Vet du vad jag allra helst skulle vilja?, sa jag (som kände mig litet förkyld, ruggig och frusen). Gå på spa med en massa olika bastun!

- Jaha, sa maken, något överraskad.

Men sedan började vi googla. Och så åkte vi till Lohja Spa, som var en alldeles ny bekantskap. Tioåringen trodde inte sina öron och blev sedan överförtjust, när vi plötsligt meddelade att vi åker och bada. Det var ganska absurt, så här i vintermörkret - först åkte man en bra stund längs motorvägen, sedan 20 km genom kolmörk granskog - och så kom man plötsligt till ett varmt och upplyst spa. Där tillbringade vi sedan två timmar i olika bassänger och fem olika bastun. Underbart!

Vardag igen

Jag kan ju inte börja varje inlägg med bilder på valpen - så här får ni en bild på söndagens frallor i stället. Jag älskar när man är hemma både på kvällen och på morgonen på veckoslutet, så man kan sätta en deg att kalljäsa i kylen över natten och sedan baka ut och grädda frallorna på morgonen. Det aktiva arbetet tar fem minuter både på kvällen och på morgonen, mycket billigt pris för den lyxkänsla varmt, nygräddat bröd ger på morgonen.

Fast allt är ju inte bara jullov och veckoslut - nu har vardagen börjat igen. Fjärde dagen på jobb, och det känns helt ok. Vardag är nog bra, det också. Barnen gick glatt tillbaka till skola och jobb, även de. Minstingen klarade sig ända till dag tre innan hon fick en anmärkning för glömd läxa, pust - vardag också i den bemärkelsen. Fast till hennes försvar hade hon faktiskt gjort läxan, bara glömt det ifyllda papperet hemma.

Och valpen. Den är fortfarande underbar, och allt går fortfarande bra. Den lär sig nytt varje dag och utvecklas så himla snabbt. I morse märkte jag att den nu kan ta sig upp för våra trappor, och det kunde den inte igår. Det är nog en otrolig bedrift - varje trappsteg är minst dubbelt så högt som den, så den tar sats, får upp framtassarna, sparkar ifrån med bakbenen, sprattlar litet och kommer sedan upp för ett steg. Och så gör den samma sak igen. Och igen. Och igen. Tänk vilken ambition och energi! Själv skulle man antagligen inte ens orka upp för det första steget, och absolut inte ha tillräckligt med energi för att kämpa sig vidare, bara för att kolla om det eventuellt finns något intressant vid trappans topp.

Stora hunden (som nu verkar vara rätt stabil i sitt mående) har just nu en något ambivalent inställning till valpen. Han blir irriterad när den kommer för nära och vill leka, men vill samtidigt själv hela tiden ha koll på vad den gör. En dag, när jag var ute med dem båda (en mycket utmanande manöver) kom två andra hundar och hälsade, och då beskyddade den gamla hunden tydligt valpen. Kom inte för nära, han hör till mig. Och natten i natt var ganska orolig. Valpen gnäller ibland, när den vaknar och behöver kissa eller kanske bara vill kolla att vi ännu är där. Och när valpen gnäller blir stora hunden bekymrad, hoppar upp från sin bädd och börjar skälla. Toppen så där 02.14 på natten.

Valpdagar

Här går det bra! Valpen är vänlig, glad, nyfiken, lekfull, hungrig och kelsjuk. Mellan varven däckar han plötsligt och sover ett par timmar - antingen på någons ben eller fötter eller i sin egen bädd.

Stora hunden mjuknar mer och mer. Nu kan taxarna redan vara bredvid varann utan problem. Valpen är vänligt kontaktsökande, men accepterar respektfullt när stora hunden struntar i honom. Stora hunden låtsas inte om den lilla, men emellanåt - när han tror att ingen ser - snusar han försktigt på valpen. 

Vi har levt litet som när man har en nyfödd baby - bara varit hemma, tittat på valpen när den sover och lekt med den när den är vaken. Och kelat med gamla hunden, förstås. I dag tröttnade vi dock och tog med valpen på besök, först till fafa och sedan till en kompis. Han klarade sig utmärkt, var glad och sällskaplig under besöken och sov sedan tre timmar när vi kom hem. Det blir nog bra med den.

Tyvärr verkar gamla hunden bli sämre igen, och det lär ju inte bli bra. Vi får kolla hur den mår i morgon. 

Valp in da house!

I dag kom äntligen dagen vi alla väntat på, vissa ännu mer intensivt än andra. Vi kom i säng först halvtretiden på natten, men alla var ändå vakna redan niotiden. Vid lunchtid gav vi oss iväg för att hämta hem den lilla typen.

Bilresan hem var litet orolig, valpen gnydde och ylade (faktiskt ganska mycket ljud från en så liten strupe) tills den somnade efter ungefär en timme. Väl hemma försökte vi introducera valpen för den stora hunden så som uppfödaren hade gett råd om: Ta ut båda, låt dem mötas på neutral mark och promenera tillsammans en stund innan ni tar in valpen i huset. De möttes nog på neutral mark, men båda var totalt ointresserade av att promenera - stora taxen ville bara tillbaka in och lilla ville inte gå en meter.

Hemma fick vi hålla ögonen noga på den gamla taxen ett tag - han var både kränkt och misstänksam. Först skällde han och ville komma åt den lilla, så småningom nöjde han sig med att ligga i soffan och blänga. Lillisen var först mycket försiktig, men började sedan se sig om i allt vidare cirklar. Litet senare, när jag satte mig på golvet, kravlade han sig upp och somnade.

Vid det här laget har han sovit i alla famnar, utforskat huset, ätit, kissat (en gång utomhus) och lekt med en leksak. Stora hunden har några gånger gått förbi den sovande valpen utan att reagera. Allt ser alltså rätt bra ut - men vi håller dem naturligtvis på skilda håll ännu ett tag, om vi inte kan hålla uppsikt. I natt får valpen sova i nittonåringens rum, med dörren stängd, så gamlingen kan röra sig i huset som han är van.    

Lillisen visar redan tydliga tax-tendenser: finns det en bädd som är tänkt för en, så lägger man sig inte i den. Inte förrän man själv har bestämt sig för det.