I dag kom äntligen dagen vi alla väntat på, vissa ännu mer intensivt än andra. Vi kom i säng först halvtretiden på natten, men alla var ändå vakna redan niotiden. Vid lunchtid gav vi oss iväg för att hämta hem den lilla typen.
Bilresan hem var litet orolig, valpen gnydde och ylade (faktiskt ganska mycket ljud från en så liten strupe) tills den somnade efter ungefär en timme. Väl hemma försökte vi introducera valpen för den stora hunden så som uppfödaren hade gett råd om: Ta ut båda, låt dem mötas på neutral mark och promenera tillsammans en stund innan ni tar in valpen i huset. De möttes nog på neutral mark, men båda var totalt ointresserade av att promenera - stora taxen ville bara tillbaka in och lilla ville inte gå en meter.
Hemma fick vi hålla ögonen noga på den gamla taxen ett tag - han var både kränkt och misstänksam. Först skällde han och ville komma åt den lilla, så småningom nöjde han sig med att ligga i soffan och blänga. Lillisen var först mycket försiktig, men började sedan se sig om i allt vidare cirklar. Litet senare, när jag satte mig på golvet, kravlade han sig upp och somnade.
Vid det här laget har han sovit i alla famnar, utforskat huset, ätit, kissat (en gång utomhus) och lekt med en leksak. Stora hunden har några gånger gått förbi den sovande valpen utan att reagera. Allt ser alltså rätt bra ut - men vi håller dem naturligtvis på skilda håll ännu ett tag, om vi inte kan hålla uppsikt. I natt får valpen sova i nittonåringens rum, med dörren stängd, så gamlingen kan röra sig i huset som han är van.
Lillisen visar redan tydliga tax-tendenser: finns det en bädd som är tänkt för en, så lägger man sig inte i den. Inte förrän man själv har bestämt sig för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar