Kära, tokiga, gamla tax. På torsdagen kom dagen som vi vetat att skulle komma så småningom - dagen när han uppenbart inte mådde bra. Dagen då vi måste släppa honom vidare till nästa värld.
Honom kommer vi aldrig att glömma. Taxen med den enorma energin, den stora kapaciteten till kärlek och den mycket dåliga impulskontrollen. Taxen som var smart, men rätt ofta inte hann tänka efter - eller inte hade lust att göra det som han väl visste att han "borde". Taxen som älskade snö, men avskydde regn.
Taxen vars största och främsta intresse var att gräva. På andra plats - om man var utomhus - kom att jaga. Virvlande löv, grannens katt, kaniner på förortsvägarna, hjortar i skogen, fåglar på himlen. Allt kunde man springa efter, vilt skällande.
Taxen som var lugn och kelsjuk inomhus. Sitta tätt intill, sova i barnens säng. Alltid nära sina människor.
Taxen som trivdes allra bäst på sommarstugan. Där man fick springa fritt och hade koll på det mesta. Där solen ofta sken och man kunde ta över sina människors stolar så fort man fick en chans.
Kära lilla tax, ha det bra i hundhimlen. Jag antar att där vimlar av sorkar. Solen skiner och det blåser alltid litet, så man kan jaga vajande grässtrån och fjärilar som rör sig på ett så retfullt vis. Det finns gott om mjuka, höga fåtöljer här och var, där man kan ligga och övervaka sitt rike. Och varje timme är det kaffepaus med havrekex.
Deltar i Er Sorg, på Grund av Taxen, som man ju nog läst om här en hel del. Vad var det sedan, som sist och -slutligen gjorde, att det var Dags för den, att Flytta till Nästa Ställe.
SvaraRaderaTaxen hade ju haft hjärtfel redan i ett par års tid. Veterinären sade vid varje besök att det var otroligt att han ännu var på benen, med tanke på hur hans hjärta lät. Vi hade bestämt att så länge han verkade må ok och trivas med livet var allt gott och väl, men att genast när han verkade lida var det dags att avstå från honom - för hjärtfelet skulle ju inte bli bättre, det fanns ingen chans att det skulle "gå om". Han hade varit trött och orkeslös i ett par dagar, och när vi vaknade på torsdagen gömde han sig under en säng, ville inte äta alls (inte ens läckerbitar) och kastade upp när han drack. Så det stod nog alldeles klart att han inte mådde bra längre. Ledsna är vi, men det känns nog ändå som rätt beslut.
SvaraRaderaSå ledsamt <3. Ågren hade ett härligt liv och fast det är svårt att göra beslut som dessa, kan ni vara säkra på att han har det såå bra, där han nu är. Kramar till er alla <3
SvaraRaderaDå var det säkert Rätt Beslut och säkert, mår han bättre, där han nu är!
SvaraRadera