Julklapp

 

Sjuttonåringens julpaket - som hon skickat nästan en månad tidigare från Irland - kom till sist fram igår. Och titta vad hon skickade: en tavla av taxen, som hon själv har målat! Den är så otroligt fin, verklighetstrogen, detaljerad och stämningsfull, och jag är enormt imponerad. Jag visste inte att hon var så skicklig (de konstnärliga generna har inte kommit från mig, kan man lugnt konstatera).

Vi kom hem från lande igår, och njuter nu av en lugn och långsam morgon. De vilda planerna för idag inbegriper en tur till återvinningsstationen med kartong, glas, metall och plast och ett besök i matbutiken. Kanske också nepalesisk lunch och en långpromenad med hunden. 

Ikväll ska vi på nyårsmiddag till goda vänner, bara vi fyra och elvaåringen, tror jag. Det blir trevligt och känns rimligt i coronatider. Lilla taxen firar ju sitt första nyår med oss - vi hämtade honom på nyårsdagen i fjol, i morgon har han varit hos oss exakt ett år - så vi vet inte hur han reagerar på smällare och raketer. Jakthundar brukar väl inte reagera nämnvärt (vår förra tax brydde sig inte det minsta), men han är ju litet försiktig av sig, så vi får se. Han får följa med oss på middagen, i alla händelser. 

Mellandagssysslor

Julen var på alla sätt trevlig, och fridfull, med bara familjen och mormor på plats. Vi saknade förstås moffa och den nyblivna sjuttonåringen (som firade i Irland, där hennes utbytesår börjar närma sig mitten), men dagen och kvällen var trevliga, maten god och julklapparna fina. Inte en enda bild tog jag, dock :)

På annandagen åkte vi till Tenala-lande. Äldstingen och hennes pojkvän gjorde oss sällskap. Ute regnade och ruskade det, men vi hade planerat ett projekt - att måla flera av furuväggarna vita - och för det ändamålet var ju vädret perfekt.

 

Aningen rörigt är det mitt i projektet...

...men vi är jättenöjda med slutresultatet. Mycket ljusare inomhus, och annan stämning. Vi funderar ännu om dörrarna borde målas i någon annan nyans?

Maken och minstingen målar för tillfället väggarna i det mindre sovrummet, till höger på bilden. När det är klart tänker vi flytta dubbelsängen dit från det stora sovrummet, och så ska det mindre sovrummet bli vuxensovrummet. I det större sovrummet tänkte vi sedan placera två våningssängar och en bäddsoffa, så ryms dit massor av barn, ungdomar och gäster vid behov. 

Pustar ut

 

Förra veckan blev det väldigt mycket jobb - nästan dubbelt så mycket timmar som en vanlig arbetsvecka. Men evenemanget på söndag gick väldigt bra, så det var absolut värt det. På måndag jobbade jag en vanlig dag, och igår steg jag igen upp efter fem och åkte på en jobbresa. Så ni kan tro att det tomma, tysta, svala, välstädade hotellrummet (med fyra sängar, så det fanns att välja mellan) var härligt att komma till på kvällen. Jag lade mig genast i sängen med godis och en veckotidning och somnade redan efter nio. Underbart!

Något smått annat än jobb hann jag också med förra veckan. På lördagen gick vi en lång promenad i vårt närmaste naturskyddsområde med minstingen och hunden.

Och grillade korv till lunch. Samtidigt som vi tände brasan kom ett annat sällskap fram till samma rastplats, med en annan hund, och jag slutar inte att förundra mig över olikheterna mellan vår nuvarande tax och den förra. Den förra skulle ha skällt vilt och dragit allt vad han orkade i kopplet mot den andra hunden under HELA tiden vi var på samma ställe. Den nuvarande skällde visserligen kanske fem skall när han fick syn på den andra hunden, men när de hade nosat på varandra var det avklarat. Senare satt taxen alldeles lugnt i elvaåringens famn, invirad i en filt, medan den andra hunden fanns bredvid och elvaåringen åt korv. Oerhört. Och mycket lättare att hantera än macho-taxen (som också var högt älskad, måste jag kanske förtydliga). 

Dottern på Irland har fyllt år - hurra för henne! Vårt paket tycks dock ännu vara på väg, jag hoppas det åtminstone kommer fram innan jul.

För övrigt bakade minstingen drömmar en dag.

Och nu ska jag gå på hotellmorgonmål!

Just så

 

Det är mycket på jobbet nu - mycket ska koordineras, planeras och kommas överens om, och det är mejl, meddelanden, telefonsamtal och teamsmöten i ett för min del. I dag hade vi ett större möte, med många deltagare. Vi diskuterade ett (coronarestriktionsanpassat) evenemang, där två små sällskap ska finnas i var sin ända av ett stort utrymme.

- Och så har ni ansiktsskydd i båda ändor?, försäkrade jag mig om.  

Det muntrade upp stämningen, kan jag meddela.

Hänt sedan sist

Mellan Imatrafärden och nu har det ju bland annat varit lillajul. Vi tog fram något litet julaktigt pynt (främst ljus och julduk än så länge, men en liten gris fick hänga med), och det blev ju genast ganska mysigt.  

Den traditionella, flera år gamla kalendern fick också komma fram. När alla fyra flickor bodde hemma fick de öppna luckan var fjärde dag. I några år har den äldsta bott i eget hem, och då har hon fått öppna varje söndag. I år är det stora förändringar i turerna, då två döttrar har flyttat hemifrån och den tredje är på utbyte i Irland. Vi bestämde att äldstingen får öppna på söndagar, tjugoåringen på onsdagar (när hon brukar komma hem och hälsa på), föräldrarna på torsdagar (nyhet för i år!) och minstingen alla andra dagar.   

Och så blev det dags för jullakanen! Till min stora glädje och makens förskräckelse.

Sedan blev det min födelsedag :) Vi inledde med lyxmorgonmål. Minstingen hade gjort de fina smörgåsarna (jag är mycket förtjust i pingviner) och maken stekte amerikanska pannkakor.

På eftermiddagen åkte vi in till stan och lämnade elvaåringen och hunden hemma hos tjugoåringen, där också äldstingen och hennes pojkvän befann sig. Medan ungdomarna tillredde födelsedagsmiddag gick maken och jag på muminutställningen på Nationalmuseet (med ansiktsskydd och mycket stränga begränsningar på folkmängd, sista dagen innan museet stängde) och på en drink på Yes Yes Yes.

Sedan bjöd ungdomarna på en fantastiskt fin och trevlig födelsedagsmiddag med trattkantarellsoppa, stekt gös med potatis- och jordärtsskocksmos och créme brulee. Det var så gott och så mysigt! Tänk ändå, att man nu har så stora barn att de fixar sådant här - och så trevliga och snälla att de kommer på idéen. Inga bilder tog jag, vi bara njöt av maten och sällskapet.

Och se vad jag fick i födelsedagspresent! En Rituals-kalender! Typiskt bra present, som man inte unnar sig själv men verkligen, verkligen vill ha. De andra presenterna var också mycket, mycket bra - till exempel ett redan traditionellt (tredje gången nu) decemberveckoslut i Hangö.

För övrigt gjorde maken en beställning från Italien, och en mörk och kulen dag levererades allt detta till vår dörr. Vi ska dela med en annan familj, men nog finns här delikatesser så vi kan skämma bort oss under hela december, skulle jag tro. 

Och den första torsdagen, när det var föräldrarnas tur att öppna kalendern, var det tydligen tuffing-tomten som hade fyllt den. Inte illa!

Paus

 

Ursäkta lång bloggpaus. De nya, överraskande stränga coronarestriktionerna i huvudstadsregionen ledde till massor av jobb för min del, då ett stort evenemang måste planeras om helt med mycket kort varsel. Det har alltså varit långa, intensiva dagar vid dator och i telefon, och på kvällen har man inte haft så stor lust att skriva mer.

Men nu börjar det kännas som att vi kanske har de nya planerna någotsånär på plats. Vi bestämde oss för att åka till lande över helgen, och kom fram till det mörka, tysta, lugna, där omtänksamma mommo hade skruvat upp värmen och eldat i spisen under dagen - och lämnat en veckotidning och en chokadplatta på bordet. Eld i spisen...

...julstjärna upphängd i fönstret...

...och härlig, ohälsosam fredagsmysmiddag.

Just vad man behövde!