Mellan Imatrafärden och nu har det ju bland annat varit lillajul. Vi tog fram något litet julaktigt pynt (främst ljus och julduk än så länge, men en liten gris fick hänga med), och det blev ju genast ganska mysigt.
Den traditionella, flera år gamla kalendern fick också komma fram. När alla fyra flickor bodde hemma fick de öppna luckan var fjärde dag. I några år har den äldsta bott i eget hem, och då har hon fått öppna varje söndag. I år är det stora förändringar i turerna, då två döttrar har flyttat hemifrån och den tredje är på utbyte i Irland. Vi bestämde att äldstingen får öppna på söndagar, tjugoåringen på onsdagar (när hon brukar komma hem och hälsa på), föräldrarna på torsdagar (nyhet för i år!) och minstingen alla andra dagar.
Och så blev det dags för jullakanen! Till min stora glädje och makens förskräckelse.
På eftermiddagen åkte vi in till stan och lämnade elvaåringen och hunden hemma hos tjugoåringen, där också äldstingen och hennes pojkvän befann sig. Medan ungdomarna tillredde födelsedagsmiddag gick maken och jag på muminutställningen på Nationalmuseet (med ansiktsskydd och mycket stränga begränsningar på folkmängd, sista dagen innan museet stängde) och på en drink på Yes Yes Yes.
Sedan bjöd ungdomarna på en fantastiskt fin och trevlig födelsedagsmiddag med trattkantarellsoppa, stekt gös med potatis- och jordärtsskocksmos och créme brulee. Det var så gott och så mysigt! Tänk ändå, att man nu har så stora barn att de fixar sådant här - och så trevliga och snälla att de kommer på idéen. Inga bilder tog jag, vi bara njöt av maten och sällskapet.
Och se vad jag fick i födelsedagspresent! En Rituals-kalender! Typiskt bra present, som man inte unnar sig själv men verkligen, verkligen vill ha. De andra presenterna var också mycket, mycket bra - till exempel ett redan traditionellt (tredje gången nu) decemberveckoslut i Hangö.
För övrigt gjorde maken en beställning från Italien, och en mörk och kulen dag levererades allt detta till vår dörr. Vi ska dela med en annan familj, men nog finns här delikatesser så vi kan skämma bort oss under hela december, skulle jag tro.
Och den första torsdagen, när det var föräldrarnas tur att öppna kalendern, var det tydligen tuffing-tomten som hade fyllt den. Inte illa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar