Helgen

 

Helgen var lång och händelserik, men jag har uppenbarligen fotograferat mycket litet. Fast det gör ju ingenting. 

På onsdag eftermiddag åkte maken, barn och hund till lande, och vi höll en fest för vår avgående chef med hela jobbteamet hos oss - 12 personer på vår gård. Vi hade vansinnig tur med vädret, sol och sommarvärme, och satt ute hela kvällen och halva natten. Gästerna kom till klockan tre på eftermiddagen (matlagningsteamet klockan 12), och de sista gick efter två på natten, så det var ett lyckat party. 

Efter tre timmar sömn (man tycks vakna ungefär vid samma tid, oberoende av när man har lagt sig, vid den här åldern) och litet undanstädning körde också jag till lande på torsdag. Vi hade tagit fredagen efter Kristi Himmelsfärds dag ledig och hade alltså ett långt och härligt veckoslut, tillsammans med också de två äldsta barnen och pojkvännen.

Båten sjösattes på torsdag, och på fredagen fick också jag åka på årets premiärtur. Som man har längtat!

Och så grillade vi, och åt massor, och diskade, och promenerade, och gick i bastu, och städade de sista muslämningarna, och gjorde allt annat som man gör på försommaren på lande. Maken målade om ett mörkbrunt, stort köksskåp, så det blev gräddfärgat och så fint i landeköket. 

På söndagen var det dimmigt och molnigt, så vi bestämde oss för att gå den nya vandringsleden i Purunpää naturskyddsområde. Elvaåringen (som aaaavskyr naturstigar) funderade ett tag, men hängde sedan ändå med (och var naturligtvis sedan strålande glad under själva turen).  

Det var en väldigt, väldigt vacker led, som till stora delar gick längs stranden.

Här borde vara levande bild - och ljud. Det var alltså en liten bäck (? kanske det heter något annat om den går över berg?) med avrinningsvatten från skogen som rann ner i havet. 

Höjdpunkten var Glasberget, med sin vida utsikt över Skärgårdshavet.

 

Fast vi blev nog aningen lurade - men inte på ett dåligt sätt. Vi hade läst att stigen skulle vara drygt 6 km lång, men det kändes inte så. Vi är alla hyfsat raska vandrare, och promenerade i två och en halv timme, så jag tror den är längre. Ingen skada skedd, tvärtom, men vi var nog vrålhungriga när vi var hemma igen. Lyckligtvis fanns det mat kvar från lördagen, så det vara bara att värma.  Och sällan är man ju så nöjd i kropp och knopp som när man har varit ute i naturen, ansträngt benen och sedan ätit gott.