Symaskinen

 

Min symaskin har fört en mycket, mycket tynande tillvaro de senaste... 20 åren. Den har bara tagits fram när byxbuntar har behövts sy upp, när något viktigt plagg måste lappas eller när jag har sytt raka sömmar på gardiner eller dukar. Då har det oftast varit bråttom och stressigt, tråden har trasslat sig och maskinen har bråkat och allt som allt har det inte varit speciellt trevliga och minnesvärda stunder som vi har tillbringat ihop, symaskinen och jag.

Men igår fick elvaåringen syn på ett fint trikåtyg på Återvinningscentralen. Idag tog jag fram symaskinen och sydde ett par pyjamasshorts till henne - och det var så tillfredsställande! Utan mönster (jag klippte ungefär efter ett par gamla shorts), utan dyrt material (stuvbitarna kostar 5 €/kg på Återvinningscentralen, och den utvalda biten 1,22 €) och utan större ambitioner var det ju en jätterolig syssla. Snabbt gick det, och blev alldeles tillräckligt fint - mottagaren var mycket nöjd.

Maken beställde genast några par pyjamasshorts åt sig också. Så jag får väl snart ta en ny tur till Återvinningscentralen och kolla på deras tyg.