Äntligen känns det litet som sommar

 

På veckoslutet åkte vi en sväng till lande med minstingen och maken (och hundarna, såklart). Vi kom iväg först på lördag kväll eftersom 12-åringen deltog i Stafettkarnevalen, men det blir så många veckoslut med annat program nu i maj och juni så vi ville åka också om det blev ett kort besök. Och fint var det ju!

Jag gjorde i ordning kökslanden och planterade de frön - gräslök, persilja och mynta - som fanns i närbutiken (planeringen hade inte varit av världsklass, få man väl erkänna). Mynta kan ju sprida sig och ta över hela landet, om det vill sig, så jag gjorde en liten egen avdelning för det. Nästa gång vi kommer till lande, om tre veckor, ska jag så resten. Vi får se vad det blir i år, men åtminstone vill jag ha grönkål. Det är så gott och i fjol gav tre plantor massor av skörd. Ruccola, kanske, och eventuellt zucchini.  

Maken friserade björken, som växer alldeles intill vår terrass. Vi är mycket förtjusta i den och den ger härlig skugga vid matbordet när det är soligt och varmt, men den växer ju egentligen för nära och måste klippas regelbundet för att inte bli för stor.  

Sedan grillade vi maten, åt utomhus, klippte gräset, gick en långpromenad medan bastun blev varm och badade bastu som avslutning på dagen, innan vi körde tillbaka till stan. Mycket avkopplande, i härligt försommarväder.