Blanktjärnsrundan

 

Det ostadiga vädret fortsätter, men vi låter det inte störa, och hittills har vi faktiskt inte blivit blöta alls. Igår gick vi Blanktjärnsrundan, och den klassikern var verkligen också värd sina timmar. Rutten är så populär att naturen blivit sliten, och sedan tre år finns restriktioner om att man bara får gå på stigen. Det är naturligtvis ok, stigen är bra och vi vill ju alla att naturen ska få återhämta sig.

Vattnet i Blanktjärnarna är otroligt, starkt turkost av kalk.

Den ena rastplatsen på rutten låg alldeles vid sjön, efter 6 km promenad, så där stannade vi och tillredde lunch. Korv med korvbröd, ketchup och rostad lök - extra gott utomhus.

Promenaden vidare gick uppe på en grusås. Så intressant - tjärnen till höger var turkos, tjärnen till vänster var vanlig. På högra sidan växte barrträd, på vänstra sidan björkar.

Det var ganska långa "transportsträckor" på den här rutten, när man gick i skogen utan desto mer att se på (man blir litet bortskämd här i ruska-Åre). Men det var lätt att gå hela tiden, inga större höjdskillnader. Och många av sträckorna var ju också oändligt vackra.

På Blanktjärnsrundan såg vi litet fler människor än tidigare, men de uppgick ändå till max ett tiotal. Ingen trängsel direkt. 

Bra med skyltar, så man vet var man är.

När vi hade gått hela rundan gick vi ännu en liten omväg till den allra första rastplatsen, Nipan, för att vila våra trötta ben och njuta av utsikten en gång till. Där blev vi sittande en bra stund, som ni förstår.

Sex timmar tog promenaden. Sedan kan man ganska nöjd och belåten tillreda och äta middag, gå i bastu och titta på inledningsavsnittet av Bonde söker fru.

Idag får vi se vad vi ska hitta på. Tjugotvååringen har ett möte mitt på dagen, och trettonåringen borde kanske också börja titta på sina läxor litet. Kanske vi tre andra får ta en tur på egen hand. Och i kväll ska jag hämta maken vid flygfältet, så sedan är hela familjen här!