Överraskning

När jag kom hem från kvällens möte väntade dessa - scones med vispad grädde och blåbär. Made by nioåringen. Slurps!

Ingen fara

I natt när treåringen kom till vår säng viskade hon:
- Mamma, det där ljudet är bara pappa som snarkar. Du behöver inte vara rädd, det är inget spökljud.
Det var ju skönt att höra.

Hemgjord rieska

Världens enklaste bak (och bästa kvällspyssel) med en treåring:

Man tar en klick överblivet potatismos. Sedan rör man ner (treåringen får röra) ett ägg, litet smält smör, en nypa salt, eventuellt en liten skvätt mjölk och så mycket mjöl att konsistensen blir lagom.

Sedan får treåringen (och en storasyster som vill delta) platta ut små bröd på en plåt och nagga dem med en gaffel. Extra fördel vid bakning med treåring: ingen jästid.

Sedan gräddar mamman rieskorna i 250 grader i 10 minuter. Voilá!

Vinterns fröjder

Efter att ha stått en timme och frusit i en blåsig, hårdfrusen, ogästvänlig lekplats (där ungarna visserligen lekte glatt och länge) belönade vi oss med var sitt tidningsinköp på hemvägen. Kan man ana en viss verklighetsflykt?

Skön lördag

I dag har vi haft alldeles lagom mycket och lämpligt lördagsprogram.
- Väckning halvniotiden och låååångt morgonmål med tidningen
- Städkvart med alla involverade, normal undanplockningsrumba, klädtvätt, disk
- Avfärd till stan och familjefrissa (maken och jag klippte oss, tre barn var med och sällskapade)
- Middagshandling på Stockmanns Delikatess med hundratals andra och en uppskruvad treåring (dagens överlägset mest blodtryckshöjande aktivitet)
- Lång promenad med hunden och två väninnor
- Läcker middag, varm sill, köttfärsbiffar med bakad vitlök och färsk timjan, chokladfondue (pannan var en av tolvåringens julklappar)
- Film med hela familjen, nu dock tillfälligt avbruten för nattning av treåringen
Toppen!

Ett sätt att se på saken

Treåringen kommenterar draken i Avatar:
- Det där är nog en skrämmande höna!

Tillbaka i vardagen

Tillbaka på jobb, efter ett långt och faktiskt avkopplande jullov. Att stiga upp 6.15 gick ganska bra, att köra till jobbet i halkan och mörkret gick bra, att gå igenom den samlade e-posten gick bra, men nu börjar det kännas litet trögt. Lyckligtvis piggade just treåringen upp mig med ett samtal (från makens telefon, så jag svarade först sakligt):

- Hej
- mummel mummel... heej... mummel mummel
- Hej gumman!
- HEEEJ MAMMA! Är det du? (ofta tar ju svararen samtalen, om jag är upptagen)
- Jo, det är faktiskt jag.
- Är det faktiskt inte du?
- Jo, det är jag.
- Jag visste inte om det var du eller den där andra.
- Jo, det är jag, här på jobbet. Vad har ni gjort?
- Mammaaaa...
Tuut tuut tuut.

I sin iver slog hon på luren. Och när vi fick kontakt igen visade det sig att nyheten var att hon hade bottnat i barnbassängens djupa del. Hurra!