Så mycket att se fram emot!

 

Början på januari kändes som vanligt litet motig. Oxveckorna hade börjat och det händer liksom inget roligt, speciellt just nu förstås. Dystra nyheter om viruset överallt och annars också kallt, halt och mörkt, inget som direkt inspirerar till aktivitet. 

Men så kom vi igång och började åtgärda situationen. Allra, allra störst var att jag bokade en sportlovsresa. Vi är fullt vaccinerade och noggranna med alla försiktighetsåtgärder, men det kan man ju vara på resa också. Alltför vågad ville jag inte vara i det här läget, så det blev charterresa till Teneriffa, och då i sällskap med tolvåringen och tjugoettåringen (resten av familjen avskyr ju som bekant den här typen av semester). Men så härligt det ska bli ändå, trots att resmålet är rätt ointressant. Promenera på nya gator, se nya kvarter. Simma och delta i vattengympa, läsa i solstol, äta på restaurang. Sol och hav! Ser så fram emot det.

Sedan frågade artonåringen för en knapp vecka sedan hur man blir valfunktionär. Jag sa att de nog redan är utsedda, men att jag ju kan skriva e-post till stadens jurist och fråga om de behöver reserver - bortfallet i sista stund kan ju vara stort då så många nu blir sjuka. Hon svarade genast att hon gärna tar emot fler namn, så jag anmälde oss båda. Och igår behövdes först en reserv genast på morgonen, och artonåringen blev utsedd. På eftermiddagen behövdes en till, och det blev jag. Så nu ska vi båda vara valfunktionärer på veckoslutet. Och dessutom ska vi på middag till ett par vänner på lördag kväll - fullspäckat veckoslutsprogram, minsann, i dessa tider.

Och sedan kände maken att han nog också behöver något trevligt program att se fram emot, och så bokade vi ännu en hotellnatt i Tallinn nästa veckoslut. Så nu har jag så mycket trevligt att se fram emot, och blev så uppiggad.

Alla planer är förstås villkorade med ett förutsatt att. Förutsatt att vi är friska, förutsatt att reglerna inte ändras, förutsatt att evenemangen inte ställs in. Men det får man se efterhand. Och det är så härligt att åtminstone ha planer!

Kök igen! Och fredag igen.

 

Det är härligt att ha tillgång till köket igen - och golvet blev så vackert! Som vi nästan litet anade på förhand blev skillnaden till det slitna vardagsrumsgolvet nu så stor, att vi bad samma golvläggare komma och slipa den parketten också i juli. Det får vi naturligtvis betala själva, men litet måste man väl renovera ibland också. I synnerhet nu, när man är hemma precis hela tiden, känns det ju värt det.

För övrigt har veckan varit vanlig, med jobb och skola, hundpromenader och hushållsbestyr. Bara artonåringen kommer hem från skolan styr vi till lande igen för veckoslutet. Blir bra!

Renovering

 

Första jobbdagen efter jullovet gick riktigt bra, efter omständigheterna. Jag fick till och med flera vettiga saker gjorda. Renoveringen av köksgolvet går också den riktigt bra. Under veckan vi var på lande har parkettmannen hackat loss den gamla, vattenskadade parketten, slipat betonggolvet och lagt den nya parketten på plats. Idag grundlackade han den nya parketten och i morgon ska det riktiga lacket på. På onsdag kommer rörmokare och elektriker, och så får vi vårt kök tillbaka, lovade han. 

Det blir nog skönt, för jag känner att vårt vardagsrum inte är riktigt feng shui just nu. Och igår åt vi middag på McDonalds och idag på IKEA, och det känns redan som om det räcker. Men en dag till ska nog gå bra!

Landevecka i januari

 

Vilken landevecka det har varit! Härligt vinterväder, lugn och ro, utevistelse, brädspel, matlagning och -ätning, läsning, handarbete, serietittning och några utfärder. Mycket avkopplande och mycket lugnt - de alarmerande corona-nyheterna känns som om de hör till en annan värld, långt borta. 

Hundarna älskar snön, trots att man skulle tycka att den är litet besvärlig för korta taxben. De får vara mycket ute...

...och blir sedan mycket trötta.

En kall och vacker dag åkte vi och tittade till det andra landestället. Där stod det så vackert, mitt i sin vintervila, och väntar på våren.

Den fina syrenhäcken såg fantastisk ut också i vinterskrud.

Minstingen blev plötsligt intresserad av att virka. Hon letade fram ett mönster på nätet på egen hand, och efter att ha insett att hennes mamma har noll kunskaper i virkning tolkade hon det också helt på egen hand. Två gånger har vi åkt till Tokmanni efter mera garn.

Och så här fantastiskt fint blev slutresultatet!

Artonåringen har börjat läsa så smått inför studentskrivningarna, här som vanligt med en hund som sällskap.

Jag fick klart ett par sockor och började på nästa stickning - ett par Lovikkavantar. Jag har aldrig gjort det förut, men det var ju enkelt och gick snabbt. Garnet (från Adlibris, Felting Wool) är dessutom härligt mjukt, inte alls stickigt, och ska väl filta sig vid användningen av vantarna så de blir ännu varmare.

Äldstingen och hennes pojkvän kom hit med en vision: Att tillreda suffléer. Vi är ju alltid redo för olika typer av matupplevelser, så det passade utmärkt.

Det behövs många ägg för en trerätters måltid för sex personer. Och litet andra grejor.

Förrätten var ostsufflé...

...huvudrätten räksufflé...

...och efterrätten chokladsufflé. Allt mycket gott, chokladsufflén nästan himmelsk, och roligt med en sådan här temamiddag. Efter den var vi proppmätta och tittade bara på ett avsnitt X files innan vi lade oss. Bra kväll! 

Och i dag har maken och jag - hör och häpna - skidat! Jag tror att förra gången jag skidade var när 18-åringen drogs i en babypulka efter skidorna - så minst 15 år sedan. Men nu köpte jag ett par begagnade skidor på Återvinningscentralen och började så här försiktigt på en åker. Det var nog bra det, jag behöver minsann öva upp både balans och teknik, men det var roligt! Månne det inte blir fler turer den här vintern.

Snart får vi packa ihop och åka in mot stan igen, skolor och jobb börjar imorgon. Fint jullov har det varit!

Jullov

Hälsningar från lande. Jag jobbade i mellandagarna och igår, men nu har vi jullov resten av veckan, och hela familjen kom ut igår. Det är många veckor sedan vi var här sist, och det är så skönt att vara här nu. Jullovskänslan infann sig genast.

Idag har flickorna skottat upp en skridskoplan (som förhoppningsvis fryser till glansis inatt) och börjat hacka upp en vak.

Kvällssol på strandbastun - klockan 14:45. 

Valpen har gnagat av strömsladden till min dator - och maken reparerat den tillfälligt med tejp. Fungerar.

Den skyldiga skäms inte alls.

Maken och storasystrarna var en sväng till Mörby gård och köpte mjöl (så bra mjöl!), vaktelägg och honung. Blir fin frukost imorgon.

För övrigt märkte vi att alla säsonger av X files finns på Disney+. Det tittar vi nu på med hela familjen på kvällarna. Lagom retro och rätt spännande, underhållande för alla.  

Gott nytt år!

 

Vi firade nyår tillsammans med en annan familj (efter att vår första nyårsfest blivit inställd p.g.a. corona), fyra vuxna, tre barn och tre taxar. Det var oerhört trevligt att bara sitta och prata (och äta), och vi blev mycket överraskade när vi plötsligt märkte att klockan var nästan tre på natten. Vi är av mera kvällstrött sort och det händer nästan aldrig att vi är borta så sent. Mycket ovanligt och mycket trevligt, alltså. 

Raketer, alltså. Jag tycker ju nog att nackdelarna med raketer väger betydligt tyngre än fördelarna, och vi hade inga egna. Men visst är det festligt och vackert. 

 

På årets första dag var vi rätt matta (vilken inte överraskade någon). Vädret var alldeles strålande, och vi varvade soffhäng och film med promenader. Vi funderade på den traditionella pizzamiddagen såhär dagen efter, men kom sedan på något ännu bättre: nachotallrik med härkis, tomat, lök, ostsås, koriander och guacamole. Underbart!  

Julhelgen

 

Vi firade julafton hemma hos oss, med alla barn och mommo. Det var på alla sätt trevligt med massor av god mat, glatt humör och fina, vettiga julklappar. Som vanligt fokuserade vi mest på måltiden, som pågick mellan 17:30 och 22:00, med avbrott för paketutdelning och -öppning och en kort hundpromenad. 

Hundarna är lugnare än vi någonsin trodde taxar kan vara. Visst får de energiskov och skäller och springer omkring ibland, men deras grundinställning är avslappnad och vänlig. Vi är så glada att dela hem med dem.

På juldagen åkte vi på en kryssning till Stockholm, alla utom nästäldsta dottern som blev kvar hemma och vaktade hundarna och träffade kompisar. Vi har gjort det någon gång förut, och det är inte alls dumt - det är jättelugnt på båten (denna gång 800 passagerare av 3000 möjliga), och det är ganska avkopplande att äta på restaurang, gå litet i butiker och sova på båten efter allt julståhej. I Stockholm träffade vi min bror och barnens kusiner, och hann också med en tur på stan i det strålande solskenet.

Soluppgången på väg in till Helsingfors. Det var mycket kallt och mycket vackert. 

Isen åstadkom ett ordentligt oljud vid vattenlinjen. Lyckligtvis hade vi Promenade-hytt, där natten var mycket tyst och lugn.  

Vi kom tillbaka till Helsingfors 27.12, precis innan de började kräva negativa coronatest av alla passagerare. Inte för att det skulle vara något problem - vi är fullt vaccinerade och var friska - men det är ju nog litet besvärligt med tester för en kryssning på ett drygt dygn.