En plats i solen

I dag var det en efterlängtad premiär - första dagen man kunde (eller snarare ville) sitta en stund i solstolen på balkongen. Visserligen med vinterrocken på men det räknas ändå. Det tar sig, sa pyromanen.

Morgonens ettåringsbus

Som sagt, ettåringen gillar att ta saker hon inte får röra. I morse hade hon fått tag på sjuåringens telefon och när jag närmade mig hörde jag till min fasa hur de svarade "Hätäkeskus" i andra ändan medan ettåringen som vanligt babblade nonsens i sin ända. Hur i hela fridens namn hade hon lyckats få av knapplåset och ta just numret till nödcentralen? Eller finns det färdigt inprogrammerat i Samsungen?

I brottningsmatchen när jag tog telefonen av henne trycktes samtalet av, och jag trodde att saken var klar i och med det, men om några sekunder ringde nödcentralen tillbaka (visste inte att de gjorde det, men det är ju en bra rutin i och för sig). Så jag fick litet generad förklara varför vi hade ringt.

Nya metoder

Ettåringen har kommit på ett nytt, mer avancerat sätt att påminna om sin existens ifall man bestämmer sig för att gå på toaletten ensam, med dörren stängd. I stället för att som förut stå och banka på dörren och skrika släpar hon fram en stol och klättrar upp på den. Sedan sträcker hon sig efter lampknappen (som finns på utsidan) och släcker-tänder-släcker-tänder-släcker-tänder-släcker...

Hänt på Alko

I går råkade jag höra ett samtal på Alko:

- Vilket vin var det nu som Borgström kallade "en succé", frågade en dam.
Den förvirrade expediten hämtade sin finlandssvenska kollega. Damen upprepade sin fråga.
- Ööh, det vet jag faktiskt inte, sa han. Jag har inte läst Borgström.
- Men det borde ni!, sa damen strängt.

Jag tycker som damen. Jobbar man på Alko i en ganska finlandssvensk stad hör det nog till kundservicen att ha koll på Borgströms rekommendationer.

Blivande fotograf?

Ettåringen är helt normal i det avseendet att hon är mycket intresserad av saker hon inte får röra. Just fick hon tag på kameran och lyckades knäppa några bilder. Vad tycker ni, har hon lyckats med kompositionen? Åtminstone är skärpan ganska bra. Och jag är mycket tacksam att hon lyckades låta bli att söndra kameran.

Fixat!

Det var kanske inte bara jag som hade halkat omkring på vår väg i morse. Nu har stadens gubbar varit här och hyvlat, plogat och sandat. Bravo!

Och skit-snön vräker ner igen.

Glashalt

Efter att temperaturen, som ett par dagar legat på plussidan, under natten sjunkit till minus sju kunde man ju ana att det var halt. Men att det var så här halt!

Jag körde sakta och försiktigt i morse, men i första skarpa högerkurvan gled bilen fullständigt utom kontroll tvärs över motsatt fil och in i en snödriva. Tur att ingen annan fanns på vägen, vare sig i bil eller till fots, tur att jag körde så sakta och tur att snövallen fanns där. På andra sidan finns nämligen en brant sluttning, ett dike och en skogsglänta kanske en meter under vägens nivå. Det skulle ha blivit en snygg räddningsoperation att få upp vår stora, tunga bil därifrån. Nu tog snön mjukt emot så bilen inte fick en skråma (och ingen i bilen heller, förstås), och det var bara att fortsätta ännu försiktigare än förut.

Och när vi promenerade till parken halkade HUNDEN! Två gånger gled båda frambenen så han snopet landade på hakan. Det har jag aldrig sett förut. Skulle tro att första hjälp-stationerna har fullt upp idag.