Maten på den italienska restaurangen på båten var fantastisk, helt som förra gången. I Stockholm sken solen och vi promenerade omkring på stan och träffade min bror på en fika. Ungarna umgicks med sina kusiner och sprang hit och dit på båten och de vuxna satt på sina rumpor och åt och drack och pratade. Hur bra som helst.
Och sexåringen var företagsam, som vanligt. På restaurangen hamnade hon helt i andra ändan från oss sett, när vi satt tio personer i ett bord. När vi för första gången tittade åt hennes håll hade hon redan försett sig från barnbuffén. I nästa ögonblick hade hon själv beställt dryck - systrarna sa att hon hade sagt "Kan jag också få en cokis?", och sedan när servitrisen hällde upp den tittade hon henne i ögonen och sa "Tack". Utmärkt.
På väg hem i Helsingfors handlade vi i Stockmanss Delikatess, för vi skulle få gäster på kvällen. Sexåringen gillar att "spionera" i butiker - hon gömmer sig bakom hyllorna och smyger efter oss. Det brukar fungera rätt bra, hon håller koll på oss och vet att hon inte får lämna butiken. Delikatessen i Helsingfors är dock rätt komplicerad med en massa små rum och avbalkningar, och så småningom insåg vi att vi inte hade sett Sherlock på ett tag. Jag gick bakåt och letade, och hörde sedan hur man kallade på mig i högtalarna, med förnamn och efternamn. Då hade damen själv, när hon inte hittade oss, gåt till infon bredvid ostdisken och sagt att "Min mamma heter SåochSå och jag har tappat bort henne".
Ja, och så åkte vi hem, och så lagade vi mat, och så hade vi gäster. Och i dag är vi ganska trötta och har inte gjort någonting av vikt. Inte en enda bild tog jag på kryssningen, heller, så det får duga med en gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar