Ny vana

Jag är ju definitivt inte av den sportiga sorten, men promenerat har jag åtminstone alltid gjort. Tills i vinter, vill säga. Då blev det uppenbarligen bara de korta, dagliga kvällspromenaderna med maken och hunden, för när jag sedan en helg i mars gick en långpromenad med en kompis märkte jag till min förskräckelse att jag blev trött i benen också av det - och andfådd i backar.

För ambitiösa kom-i-form-program kan man bara glömma, det håller inte i längden för mig. Men jag tänkte att en daglig, rask promenad kan jag nog hålla fast vid. Och för att det ska fungera med vardagsrumban måste de nästan ske på morgonen, innan dagen börjar. Så nu har jag stigit upp sex på morgonen varje vardag i en och en halv månad, och promenerat 40 minuter innan jag börjar med morgonsysslorna.

Världen ser helt annorlunda ut klockan sex. De första veckorna såg man massor av harar - tiotals varje morgon. Nu har de försvunnit, vet inte vart? Eller också rör de sig fortfarande i gryningen, men nu är gryningen betydligt tidigare än klockan sex. Ganska litet folk är ute den tiden på morgonen, men vi möter ofta samma hundar och människor (bland dem två bekanta, som jag nästan aldrig ser annars men nu talar några ord med varje vecka).
    
Snabbt vänjer man sig också vid goda vanor, tydligen - för nu föredrar jag absolut att gå min promenad framom att sova 45 minuter till. Benen orkar bra igen, och som en extra bonus märker jag att kläderna sitter litet lösare. Dessutom har jag fortfarande litet svårt att sova efter den stressiga vårvintern (hoppas verkligen det rättar till sig under nästa veckas semester), så i allmänhet är jag ändå vaken innan klockan ringer - och tankarna klarnar under morgonpromenaden. Den morgonsömniga hunden är inte riktigt lika övertygad, men nu verkar han också börja vänja sig och försöker inte svänga hem igen hela den första kilometern.

Kroppsarbete

 

Vi utnyttjar den ruggiga dagen till att röja upp på gården på lande. Det går ju mycket enklare innan allt grönskar, när man enkelt kommer åt allt som har dött, torkat eller murknat (och allt bråte som lämnats i något hörn). Och vädret är ju perfekt för att elda. En solig stund lurade oss precis före lunchdags, så vi grillade korv och korvbröd och tog ut alla tillbehör för att äta årets första lunch på terrassen - och så började det ösregna och hagla. 

Ovan som man är vid kroppsarbete är man redan rätt trött i armar, rygg och ben. Men snart blir det bastu, sedan middag och sedan förmodligen tidigt i säng. Mycket avkopplande att använda kroppen i stället för knoppen ibland.

Sexårsnöjen

Sexåringen och hennes kompis har länge planerat att åka till IKEA och äta köttbullar. Som tidigare nämnt är de mycket företagsamma damer, och inte särskilt ängsliga av sig, och en dag funderade de i baksätet på vår bil:

- Det är ganska långt.
- Jo, man kan nog inte cykla dit.
- Vi kan åka buss!
- Ah - men jag har inget busskort.
- Det har jag inte heller... Men min bror har! Vi kan ta hans!
- Jooo!
- Men man måste betala i restaurangen. Jag har inga pengar.
- Men jag har! Du tar busskortet och jag tar pengar!

För att undvika att de skulle ge sig av på tu man hand lovade jag att ta dem dit, och i går var det dags. Vi åt köttbullar och glass och köpte nya täcken till lande (förra gången jag var där upptäckte jag att barnen hade tagit hand om makens och mitt täcke, och vi fick sova med gamla, delvis rätt illaluktande filtar), så jag slog två flugor i en smäll. 

I kväll åker vi till lande (utom den nyblivna 18-åringen som ska fara till Budapest på en vecka). Det ser ut att bli kallt väder, men det gör ingenting. Man kan ju alltid promenera, läsa, sova och äta - och det är ju alldeles utmärkt veckoslutsprogram.

Lång och rolig dag

I morse ringde väckarklockan klockan sex (synnerligen ovanligt en lördag), för jag skulle vara funktionär vid jomppatävlingarna som sexåringens jomppaförening ordnade. Mellan sju och fyra stod jag i en hall, med uppgifter som jag aldrig hade utfört förut och som därför krävde viss koncentration - men bra gick det, och samtidigt fick man ju vara social med andra föräldrar en hel dag.

Sedan hem och äta middag med familjen, och strax ska vi iväg på dagens andra huvudprogram. Störstingen fyllde 18 i går (hurra! hurra!), och en av presenterna var biljetter till Norlie & KKVs spelning i kväll, för alla tre myndiga i familjen. De spelar i Åbo, så snart blir det att sätta sig i bilen och åka iväg. När månne vi kan tänkas vara hemma igen - tvåtiden, kanske? Jag gissar att det kommer att bli en mycket lugn dag i morgon.

Planer

Är hemma i dag ännu - men nu börjar jag bli uttråkad, och det är ju ett gott tecken. Jag kör igång tvättmaskiner och reder upp pappershögar, men är ännu i det skicket att jag måste vila mellan varje liten uppgift. Men det blir nog jobb i morgon igen för min del, och det är ju bra det.

Och en jätterolig sak blev klar nyss - om drygt två veckor kommer vi att åka till Grekland, två goda väninnor och jag, med våra barn. Vi blir tre mammor och åtta barn (min störsting kommer inte med), och det var ett stort pusslande att fixa alla semestrar, lov och resor från olika håll och kanter (två från Finland, en från England) - men det lyckades. Vi anländer alla på olika dagar, fredag, lördag och söndag, och åker hem olika dagar, men tre dagar ska vi alla vara samtidigt på samma hotell. Det kommer att bli toppen-toppen! 

Förkyld

Efter att ha klarat mig igenom hela vintern och våren utan en enda sjukdag (varken för egen del eller för minstingen) var det nu tydligen dags för någon form av vårförkylning. I går kände jag mig halvsjuk på jobbet, och i dag är det betydligt mer än halv. Tajmingen är dock perfekt - de senaste veckorna skulle jag inte ha kunnat vara borta från jobbet ens en halv dag utan stora problem, men nu är läget betydligt bättre. Fast det är väl så kroppen fungerar, när man kopplar av "hinner" man bli sjuk.

Efter att ha om- eller avbokat dagens fem möten kan jag ta det alldeles lugnt i dag. Jag började på ett strålande sätt: Med att se första avsnittet av House of Cards efter att alla andra gått till skola, dagis och jobb. Jag är ju nästan aldrig hemma (och vaken) utan min ständiga skugga, sexåringen, och det harmar mig litet att jag inte kan se serier eller program som jag själv väljer - antingen är de olämpliga för sexåringen eller så tycker hon att de är tråkiga.

Så länge jag ligger stilla i soffan under en filt mår jag toppen (bara litet huvudvärk och ont i halsen), så jag tror det blir Netflix och jag i dag.

Helg

 

Det tog ett tag att komma ner i varv, men nu börjar allt att kännas behagligt och vanligt igen. Och det är ju vår, märkte jag, när jag promenerade i dagsljus på torsdagen. Att det kan göra en glad. Och i dag har det ju verkligen känts som vår, när solen skiner på en söndag och vi har krattat, klippt buskar, bytt däck på bilarna och tagit fram cyklarna.

 

 

I går var vi på Sveaborg med maken och minstingen, och när vi kom tillbaka i land i Helsingfors, redan något överhungriga, råkade vi halvt av misstag trilla in på restaurang Bryggeri. Vilken trevlig bekantskap! Mysig miljö, bra mat (vi åt hamburgare) och specialöl. Och det som gjorde mig riktigt, riktigt välvilligt inställd till restaurangen var att man fick beställa deras öl i endecilitersglas - och literpriset var det samma oberoende. Man fick alltså tre olika öl, 1 dl styck, för samma pris som ett tredecilitersstop (mitt val) eller fem olika (vilket maken slog till med) för samma pris som ett halvlitersstop. Toppen!   

 

Och till sist en orelaterad bild på mellanbarnens fantastiska efterrätt från förra helgen - vitchokladmousse med frukt i ett skal av mörk choklad. Skalen lagades med hjälp av små ballonger, och innan de upptäckte att den smälta chokladen måste svalna för att inte spräcka ballongen var det en aning livat i köket. "Oroa dig inte, det sprutade mest neråt!" var ett av svaren när jag undrade vad som hände. Så jag bestämde mig för att inte alls titta in i köket innan de var klara, och det var en utmärkt taktik, för de fick faktiskt allt uppstädat. Och slutresultatet var verkligen värt all (deras) möda - så gott, och så vackert. 

Jobba hemifrån

 

Skönt, skönt. I dag jobbar jag hemifrån, i soffan, osminkad, klädd i mjuka byxor och med hunden som sällskap. Och med något annat än årsredovisningar och resultatrapporter. 

Hej igen

Oj oj, det blev en liten paus. Men nu har vi hållit bolagsstämma och publicerat resultat och fixat alla därtillhörande jobb, och allt gick enligt planerna (trots att det, som alltid, förekom vissa utmaningar på vägen och blev långa dagar här på slutet). Nu ska jag jobba ännu litet, och sedan åker jag nog hem. Kanske handla något gott på vägen, om jag ids. Och i natt ska det sovas! Härligt.