Sexårsnöjen

Sexåringen och hennes kompis har länge planerat att åka till IKEA och äta köttbullar. Som tidigare nämnt är de mycket företagsamma damer, och inte särskilt ängsliga av sig, och en dag funderade de i baksätet på vår bil:

- Det är ganska långt.
- Jo, man kan nog inte cykla dit.
- Vi kan åka buss!
- Ah - men jag har inget busskort.
- Det har jag inte heller... Men min bror har! Vi kan ta hans!
- Jooo!
- Men man måste betala i restaurangen. Jag har inga pengar.
- Men jag har! Du tar busskortet och jag tar pengar!

För att undvika att de skulle ge sig av på tu man hand lovade jag att ta dem dit, och i går var det dags. Vi åt köttbullar och glass och köpte nya täcken till lande (förra gången jag var där upptäckte jag att barnen hade tagit hand om makens och mitt täcke, och vi fick sova med gamla, delvis rätt illaluktande filtar), så jag slog två flugor i en smäll. 

I kväll åker vi till lande (utom den nyblivna 18-åringen som ska fara till Budapest på en vecka). Det ser ut att bli kallt väder, men det gör ingenting. Man kan ju alltid promenera, läsa, sova och äta - och det är ju alldeles utmärkt veckoslutsprogram.