Som utlovat börjades torsdagen med en ridtur. Gårdens häst Simone var en gammal arbetshäst, som nu tillbringade sina pensionsdagar i en stor hage på bergen. Jag frågade om de fick dit varje dag ocg red, men nej, senast hade de tittat till hästen för en månad sedan. Ett ganska behagligt liv för en gammal häst, får man förmoda, att drälla omkring i en enorm hage (det tog kanske en halv timme att hitta hästen när sexåringen skulle rida) med vackra vyer. Sexåringen red i kanske 20 minuter i promenadtakt, och hästen verkade tycka att redan det var överdrivet och försökte stanna och äta flera gånger.
Våra planer för dagen var att vandra från en alm till en annan, en promenad på kanske 4 timmar totalt, men när temperaturen började stiga mot 30 redan på morgonen bestämde sig hälften av familjen för att åka och simma i stället. De största flickorna och jag gav oss dock glatt iväg. Det visade sig att almen högre upp på berget var stängd, men lyckligtvis fanns det en skylt om det redan vid den lägre almen, så vi kunde be dem breda smörgåsar som vägkost. Vägen upp var mycket jobbig i hettan, men det var det värt, märkte vi när vi kom upp över trädgränsen och hade lunchpaus i gräset. Milsvidd utsikt, gräs och blommor och kossor, och alldeles lugnt.
Vackert, vackert.
När vi kom ner till den öppna almen igen skickade vi ett meddelande till resten av familjen om att de skulla plocka upp oss - men meddelandet kom aldrig fram. Men som synes gick det ingen nöd på oss, fast vi fick vänta en timme extra. Och de som hade simmat var också nöjda med sin dag (och betydligt mindre svettiga än vi).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar