I går var det igen en förflyttningsdag. Vi började dock med ett besök på Hochosterwitz - ett slott som aldrig har blivit intaget. Undra på det, när det bara finns en väg upp, som går genom 14 portar med olika försvarsmekanismer. Det var soligt och 28 grader varmt när vi traskade upp, och det var minsann värt det.
Borgen var ovanligt mysig för att vara en borg - kanske för att en familj faktiskt fortfarande bor här (undrar hur det fungerar i praktiken? När man måste promenera upp på berget för att komma hem varje dag efter skolan?). På borggården fanns en restaurang...
... och mellan varven kunde man svalka sig i salarna.
Sedan körde vi vidare, till Zell am See och vårt eget minislott, där vi nu ska övernatta tre nätter. Här bor en familj som förutom att de hyr ut rum driver en bondgård - med kossor, grisar, höns, getter, en häst, en hund och en katt (och kanske något djur som vi ännu inte har sett). Och - vilken överraskning och vilken lycka - en finlandssvensk praktikant som man får hänga i hasorna. Sexåringen följde henne under hela kvällspasset med djuren och frågade och babblade oavbrutet.
En liten get måste matas med nappflaska.
Kossorna förs ut på bete igen efter kvällsmjölkningen.
Strax får jag väcka minstingen igen, för hon ska med och hämta ägg och sedan rida. Få se om vi alls kan få henne att lämna gården idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar