Premiär!

I nitton år har vi haft barn som har föredragit hobbyn som konstskola, scouter och läsning, och vi har alltså framgångsrikt lyckats undvika att tillbringa veckoslut (och semesterveckor) på olika turneringar. Men i höstas började vår minsting med fotboll, och älskar det. Och i går var det dags för den första turneringen. Så varsågoda, en historisk bild ovan - barnets far i en fotbollshall klockan 8.00 på söndag morgon. 

 

När matcherna väl började var det faktiskt ganska roligt. Massor av småflickor som spelade - matcherna började varje halvtimme, tre matcher samtidigt. Det är ju inte så allvarligt ännu i den ålderna, ingen verkade ta varken vinster eller förluster så allvarligt, och det var roligt att se hur de här små typerna skakade hand med motståndarna före och efter matchen och uppmuntrade sina lagkamrater medan de spelade. Åttaåringen stortrivdes. Vi föräldrar höll däremot på att frysa ihjäl. Jag hade nog varnats om att hallarna är ganska svala, men jag hade inte förstått hur kalla. Jag hade tröja, dunjacka och grova skor på, men det räckte inte. Om detta blir en vana måste jag skaffa dunbyxor också.

Veckoslutets andra viktiga händelse för åttaåringen - hon fick en enhörningströja, som hon har bott i sedan dess.

I går kväll kom också alla systrar hem. Sjutton- och trettonåringen hade varit i Österbotten på Kulturkarnevalen, nittonåringen på scoutförläggning. Nittonåringen var bara hemma en sväng och åt, sedan flyttade hon till sin nya bostad! Fast hon övernattar hos oss nästa gång på tisdag, sa hon, så vi får vänja oss långsamt.