Sista lediga vardagen för denna gång

Ännu på tisdagen var vi hemma halva dagen var med den krassliga åttaåringen, men i går var alla tillbaka i skola och på jobb. I dag har jag en ledig dag - den sista för denna gång. Från och med april blir mitt nya jobb heltid. Det blir ju hur bra som helst, men som jag har njutit av den här vårvintern! Länge - minst 15 år - har januari-mars varit den allra stressigaste tiden på jobbet för mig, med långa arbetsdagar, dålig sömn, höga varv hela tiden och tankarna på jobbet också när jag har varit hemma. Nu var jag ju ledig hela januari och har jobbat ungefär 75 % i februari och mars. Oerhört lyxigt. Men jag tror det blir bra på det nya jobbet också heltid, med bättre balans mellan jobb och övrigt liv. Och dessutom uppskattar man ju en heltidslön.

I morgon tar vi barnen, hunden, maten och all övrig packning, åker ut till landet och öppnar stugan för i år.  Vi har inte varit där sedan vi stängde för vintern i november, och det ska bli så roligt. De lovar ju t.o.m. bra väder! Men kallt och snöigt är det ännu. Den här tiden på året märker man tydligt (inte minst tack vare alla tillbakablickar på facebook) hur olika det är olika år - ibland är våren långt kommen i slutet av mars, men så är verkligen inte fallet i år. Men månne inte man ska kunna sitta i solstolen i ett hörn i lä med dunjackan på också i år!

Krasslig

Sjuklingen har pysslat en trädgård.

För drygt två veckor sedan hade åttaåringen (och alla i hennes kompisgäng) någon form av magsjuka. En vecka senare hade artonåringen samma sjuka, och torsdag-fredag var fjortonåringen hemma med samma smitta.

Under helgen var alla friska, och vi hann med fredagsmys, gäster på lördag och jomppatävlingar hela söndagen (inte helt optimalt med gäster som gick 1.30 på natten, ett barn som skulle vara i en hall i Esbo 8.00 följande morgon, och en förlorad timme under natten på grund av bytet till sommartid - men det får man nu godkänna som pris en trevlig kväll). Till sist åt vi middag på den nya restaurangen Fat Lizzard i Otnäs. Det var mycket, mycket gott, vänlig betjäning och trevlig miljö. Väl värt ett besök, trots att priserna där är litet på dyrare sidan.

Gårdagens förrätt "Graniburgaren". Utsökt.

Och så väckte åttaåringen mig klockan fem i morse, för att "hon mådde lite dåligt". Och visst, hon hade rejäl feber. Första flickan i hennes gäng blev sjuk i torsdags denna andra omgång, så det var väl inte helt oväntat. Maken stannade hemma på förmiddagen och jag kom hem och löste av honom till eftermiddagen - och så får vi se hur vi löser morgondagen. Åttaåringen vill helst inte vara ensam hemma ens en minut, och jag tycker inte man ska tvinga ett oroligt barn till det (kanhända ändrar jag åsikt om det inte går om av sig själv inom tio år). Så än så länge turas vi om med hemmavarandet när hon blir sjuk, och så får hon öva på att vara ensam när vi går med hunden runt kvarteret.  
 

Hemmadag

I dag är jag ledig från mitt nya jobb, och ska göra en sak för mitt gamla jobb. Det går inte så bra hittills, får man väl erkänna. I morse tog jag det lugnt (ah, lyxen i att dricka kaffe i lugn och ro efter att alla har gett sig iväg till skola och jobb). Klockan tio träffade jag min exkollega, som skulle briefa mig om jobbet, och förutom det (som var snabbt avklarat) hade hon så mycket nyheter och skvaller att komma med att vi blev sittande nästan en timme. Dessutom träffade jag andra gamla kollegor, som jag förstås pratade några ord med.

Sedan skulle jag köpa ett speciallim på hemvägen. Paljetterna till åttaåringens jomppadräkt ska i år limmas, och för det krävs naturligtvis ett speciallim, så jag stannade vid ett stort köpcentrum. Och sedan blev jag så sushisugen, och det var ju lunchtid, så jag gick på sushi - och fick vänta en halvtimme innan maten kom. Men det var det värt, sushin var toppen.

Nu kom jag precis hem, och tänker ännu prioritera en långpromenad med hunden framom jobbet. Det blir eventuellt kvällsjobb - eller kanske i morgon kväll. Deadline var trots allt först på fredag.

För övrigt skriver artonåringen sitt första studentprov i dag!   

Tallinn-helg

I fredags beslöt maken och jag i rask samförstånd att ta med oss åttaåringen och åka till Tallinn över helgen. Vi hade inget speciellt program på veckoslutet och hade fribiljetter till båten, fjorton- och artonåringen ville inte hänga med men antydde att de inte skulle ha så hemskt mycket emot att bli lämnade ensamma hemma, och åttaåringen ääääälskar att bo på hotell.

Utan desto mera förberedelser eller planer gav vi oss alltså iväg - och det blev en så bra helg! Solen sken hela tiden, vilket ju alltid gör promenerandet trevligare. Vi hade bokat rum på ett för oss nytt hotell (von Stackelberg), som var snyggt, trevligt och trivsamt. Det låg i en litet annan del av staden än vi normalt brukar röra oss i, och det var roligt att se nya gator.

Lördagseftermiddagen tillbringade vi med att äta en sen trerätters lunch i lugn och ro, och sedan mätta och belåtna vandra på stan. Ganska tidigt återvände vi till hotellet (på stark inrådan av åttaåringen, som som sagt älskar hotell), och medan vi vandrade ditåt blev det dags för flagghalning - vilket ackompanjerades av musik som skallade över gatorna. Ganska fint i kvällssolen.

Hotellrummet hade för övrigt ett bubbelbad, till vår glada överraskning, och åttaåringen tillbringade en timme på kvällen och en timme på morgonen med att bada - oavbrutet sjungande.

På söndagen tog vi en taxi till Kadriorg-palatset (som vi heller aldrig hade besökt tidigare) och gick in och tittade på konstutställningen. Ett så vackert - och glatt - palats! Här kunde man faktiskt tänka sig att bo, i motsats till många andra slott och palats man har sett. Salarna var ljusa och glada och målade i glada, vackra färder. Efter besöket vandrade vi tillbaka till centrum (så långt var det inte) och matade en hamburgare i åttaåringen, innan vi gick till restaurang Moon för den riktiga lunchen (detta är för övrigt att tips från fyrabarnsmamman: ge extra mat åt barnen så ofta det går. Om det händer sig att det drar ut på tiden innan det blir mat, eller barnet inte hittar något det vill äta på den "riktiga" restaurangen, sparar det allas nerver. Ingen är nöjd i sällskap av ett hungrigt barn. Och om barnet glatt äter på restaurangen igen är ingen skada skedd - man har bara lagt ut en euro på en onödig hamburgare, men det må nu vara hänt).

Detta var för övrigt den kulinariska höjdpunkten under en helg där allt vi åt var mycket gott: efterrätten på Moon. Den hette Pavlova, men innehöll ju ingen marängskål utan tunna marängflarn med torkade hallon. Och i stället för grädde och bär hade den sorbet av ananaskörsbär och passionsfruktspuré. Vansinnigt gott!

Efter lunchen gjorde vi ännu en alldeles ny sak: besökte Lennusadam Meremuseeum. Här, liksom i Kadriorg, gjorde kanske byggnaden allra störst intryck - de höga betongvalven och den enorma salen var verkligen imponerande. Mycket spännande och intressant var också ubåten som man fick gå in i. Och isbrytaren, som låg i havet. Man skulle nu inte vilja jobba på någondera, men skulle jag vara tvungen att välja skulle jag nog ta isbrytaren. Där finns åtminstone gott om plats - och den hålls på ytan. Hursomhelst kan muséet verkligen rekommenderas - och jag gillar sällan muséer.

Och så åkte vi hem igen, nöjda och belåtna. Båtresorna har för övrigt blivit mycket enklare när också minsta damen har blivit så här stor. Nöjt sitter hon stilla och läser böcker eller spelar på sin telefon - så vi kan göra detsamma. Nästan njutbart.

Matlagningskväll

I morse - långt innan jag högst överraskande blev inspirerad av savoykålen - hade jag lagt linser i blöt för att laga biffar enligt Portioner under tians alldeles förträffliga recept på Morot- och linsbiffar (receptet här).

Linserna försvann ju ingenstans, så efter maten gjorde jag ännu biffarna. Så nu har vi två middagar i frysen, bara att ta fram någon stressig dag. Så bra!

Middagen blev för övrigt en pastasås med kålen, vitlök och grädde. Den del av familjen som gillar ost åt den med stora bitar getost (mycket gott), fjortonåringen åt den som den var ("Det var bättre än vad det först verkade") och åttaåringen åt den med prinskorv.

Nu: bastu.

Hej, hej!

Det blev en orimligt lång bloggpaus, p.g.a... ja, inget särskilt. Vi kom hem från Hongkong, vardagen tog vid, det var roligt att återse resten av familjen, det tog en knapp vecka att känna sig helt i rätt tidszon igen och sedan har jag väl mest jobbat, lagat mat, ätit, promenerat med hunden, läst och så. Inget fel på det, men inte så mycket att blogga om. 

Nu känns det som om våren är på väg, och det är ju fantastiskt! Det är ljust både när man kör till jobbet och hem från jobbet och fåglarna kvittrar. Kallt är det ännu, men det gör ju ingenting. Snart får nog vintern ge sig.  I dag har jag varit på kurs och kom hem extra tidigt. Och så har jag köpt ett savoykålhuvud på impuls (det såg så lockande ut), så nu måste jag googla vad man kan åstadkomma för middag med det.