Long time no see

Hejhej! Det blev en lång - och omotiverad - paus på bloggen.

Det har inte hänt något speciellt, och pausen beror väl just på det. Man har jobbat, handlat mat, lagat en lasagne, tvättat kläder, pratat med familjen, promenerat med hunden, läst några sidor i en bok och sovit. Vardag, i all sin enkla prakt. Och numera är jag så väldigt nöjd med min vardag. Den är i balans. Förutom det som man "måste" göra hinner jag sova tillräckligt många timmar och till och med syssla med mina egna intressen (hann med alla tre hobbyn denna vecka!).

Bilden överst visar skatten av svart trumpetsvamp, som tjugoåringen och jag hittade i skogen senaste helg. Bilden här ovanför visar den dagens middag, rostbiff med trumpetsvampsås, i ljust minne bevarad.

Denna helg stannar vi i stan (utom fjortonåringen, som tillbringar veckoslutet i en skog med scouterna, och tjugoåringen, som åker på Europaexkursion med sitt universitet), för vi ska fira min svärfars födelsedag. Sedan några landeveckoslut till, antar jag, och så småningom, när landesäsongen är avslutad, ska vi börja med höstens bjuda-hem-folk-period. 

Den svåra finskan

Finskan är så svår, så svår i början, om man som våra barn har vuxit upp i en ovanligt helsvensk miljö. Nu är det sista barnets tur att kämpa med början. I går förhörde jag henne.

- Vad är svart på finska?
- Kirja.
- ???
- Aj, nejnej, det är ju fisk!

Två dagar i London

Helgresan till London startade hemifrån klockan sex på lördag morgon, då planet skulle gå redan 7.45. Det var ju ingen trafik vid den tiden, så vi hann till och med dricka en morgon-latte på Starbucks på flygfältet innan vi tog oss till gaten. Vad man än tycker om stora, multinationella företag får man nog medge att Starbucks kaffe smakar ljuvligt - inte minst tidigt på morgonen, när man är på väg på äventyr.

Efter flyg- och metrotransporten (samma tunnelbanetåg, från Heathrow till Covent Garden, så bekvämt utan byten) lämnade vi väskorna på hotellet och drog vidare till matmarknaden Borough Market vid London Bridge. Så fina torgstånd, läckra - men ganska dyra - råvaror och en massa folk. På bilden syns vår lunch, saltkött i bagel, där osten gratinerades med en minisvets. Praktiskt om man står på ett torg.

Efter lunchen promenerade vi längs södra sidan av Themsen, stannade på en öl på en uteservering, gick ett hastigt varv på Tate Modern - så fint när museerna i regel är gratis, så man med "gott samvete" bara kan titta in en stund - och gick över Milleniumbron till norra sidan, där vi promenerade vidare.

Vi gick lite i butiker, och mot eftermiddagen började vackra Carnaby Street vara ganska välfylld.

Middagen åt vi på Kiln, som beskriver sitt kök som inspirerat av Thailand, Vietnam, Laos och Burma. Menyn bestod av massor av små rätter, vi beställde väl sex stycken som vi delade på. Mycket spännande och mycket gott - inte minst fördrinken, Turmeric GT, som var smaksatt med gurkmeja. Säkert hälsosamt.

Efter en lång, lång dag, och massor av promenerande - stegmätaren uppgav 31.000 steg! - slängde vi oss sedan i sängen på hotellrummet, mycket nöjda med att ha valt ett så centralt beläget hotell. 

Nästa morgon gjorde tidsskillnaden att vi vaknade mycket tidigt. Eftersom det mesta öppnar först vid lunchtid på söndag tog vi först en morgonpromenad i Primrose Hill. Vackert och lugnt, med fin utsikt över London och endast hundar, hundägare och småbarnsfamiljer som sällskap.

Sedan vandrade vi längs kanalen mot Camden Markets. Det var en intressant promenad, man gick längs en (emellanåt översvämmad) kaj längs kanalen och spanade på mer eller mindre risiga husbåtar och hus. Som vanligt fascinerades jag av blandningen i London. På en del båtar bodde uppenbart personer med rusmedelsproblem, under broarna låg uteliggare och vissa hundar sprang lösa. Ändå gick det - på samma kaj - uppklädda par och prydliga familjer med småbarn i vagn. Alla samsades lugnt om utrymmet, synbarligen utan problem.

Framme på marknaden åt vi en gammal favorit - friterad halloumi. Så fantastiskt gott!

Vi gick på marknaden och tog sedan bussen tillbaka till centrum för ett par timmars butiksspring. Efter det var det redan dags att ta tunnelbanan tillbaka till flyget. Hemma var vi klockan ett på natten mot måndag.

Summa summarum: det blir två intensiva dagar, men man hinner med hur mycket som helst när man bara är två vuxna med liknande viljor. Då vi känner till staden förut och inte har något som vi absolut måste se går det hur bra som helst att bara åka över en helg. Extra bonus denna gång: Vi gjorde - och åt - en massa nya saker!

Barnkalaset

Nioårskalaset gick bra, naturligtvis. Vi började med paketöppning, och sedan fick alla barn ställa sig i kön till korvkiosken. Det bjöds på korv i bröd med ketchup, senap och rostad lök, och åtgången var stor - vissa kom tillbaka tre gånger. "Det som är bra med kalas är att det alltid är så god mat", suckade en gäst nöjt.

Efter huvudrätten, och en stunds spring och dans och lek, förvandlades korvkiosken till en glasskiosk. Man fick välja mellan tre sorters glass (eller alla!), och toppa den med såser och godis.

Efter mera dans, spring och lek, och en improviserad skattjakt, var kalaset slut. Vi städade undan tillsammans med det andra föräldraparet och satte oss sedan ner på en efter-kalas-GT. "Du borde ännu ha lagat en skylt, förutom den med KORV och den med GLASS", kommenterade den andra pappan. "Där skulle det ha stått BAR."

Vi drack våra GTn och pratade, och sedan gick också kompisfamiljen hem, strax före klockan nio. Tänk en sådan gåva det är att ha en kompisfamilj att dela barnkalasordnanden, skjutsar, barnvaktsutmaningar, vardagsmiddagar, hobbyn och fester med, dessutom i kvarteret intill. Med fyra vuxna som kan turas om - eller göra saker tillsammans - går det mesta att ordna.     

Helgresa på tumis

Det hände sig att maken fyllde år i somras, och i present gav jag en resa (i rimlig prisklass) för oss två. Storasystrarna lovade passa minisystern och hunden, bara vi kollade att det var ett lämpligt veckoslut. London, kom vi fram till, och tänkte att vi bokar lite senare, när vi är tillbaka på jobb och vet vilka helger som passar.

Bokningen har ...liksom inte skett av sig själv. Och nu börjar vi verkligen ha lust att åka, men när vi för några dagar sedan började kolla var alla resor inom den närmaste framtiden jättedyra. Tills jag i morse fick en snilleblixt och kollade British Airways paketresor. De hade ett mycket förmånligt alternativ - inkommande veckoslut!

"Vi far också i övermorgon" textade jag de hemmaboende stora barnen. "Shit! Men ok :)", svarade det ena. "Wow wtf, kan vara hemma :)" skrev det andra.

Hurra hurra! Inte minst för de snälla och flexibla storasystrarna.

Hängig

Ja, det var ju inte bara den fullspäckade veckan som gjorde mig trött - nog blev jag ju sjuk sedan, jag också. Jag kände mig hängig redan på torsdag, men efter helgen (som tillbringades på lande i myyyyycket lugnt tempo) kände jag mig bra, och så for vi och firade morfars födelsedag på söndag. Tyvärr blev jag sedan ordentligt sjuk på natten (hoppas jag inte smittade dem), och var hemma måndag-tisdag, till hundens stora glädje. Och inte är jag helt i skick ännu heller, men jag tror att det bara är efterdyningarna. Så jobbig flunssa - nästan en vecka sjuk, fast jag faktiskt har vilat.

Hursomhelst är det bara att gilla läget, för i kväll har vi nioåringens och hennes bästis födelsedagskalas hemma hos oss. Tänk att det är en så ansträngande aktivitet - fast vi tar det enkelt, och fast barnen redan är ganska stora och förståndiga, och fast vi har ordnat flera barnkalas per år redan i tjugo år (!!!) så höjer de pulsen och blodtrycket. Jaja. I kväll ska det bli korvkiosk och glasskiosk hemma hos oss. 

Nioåring med välutvecklat ordförråd

Nioåringen hade fattat ett självständigt beslut i går.

- Mamma, var det ok att jag gjorde så?
- Jo, det var ok. Det var bra. Det skulle ha varit ännu bättre om du hade ringt till mig före. Jag skulle ha sagt ja, men det skulle ha varit bäst att kolla först.
- Jo. Jag kanske förhastade mig litet.

För övrigt har det varit lite för mycket på gång den här veckan. Det började kanske på veckoslutet, med två korta nätter och långa, programfyllda dagar. Sedan vanligt jobb, och kör (roligt!) på måndag, middag hos en kompis på tisdag, jomppa och kodning på onsdag. "Mamma du har så mycket nu", klagade nioåringen. Och maken är jättesjuk. Han var sjuk redan förra torsdagen, och var till läkare på söndagen när det inte blev bättre, och är fortfarande sjuk. Men tydligen är det ett virus, så det är bara att vänta och lindra symtomen.

I kväll blir det dock hemmakväll för mig. Handla mat, laga mat, tvätta några maskiner tvätt, kolla minstingens läxor. Mycket bra.