På lördagen tog vi Finnairs morgonplan till London, efter sedvanligt parlamenterande om vilken tid vi egentligen borde starta hemifrån om planet går klockan åtta (maken och jag kommer förmodligen att bråka om detta ännu på åldringshemmet. Han vill optimera tidtabellen så man inte behöver vänta någonstans, medan jag mycket hellre åker iväg tidigare, så man inte behöver vara stressad för om man ska hinna, och - ifall det blir tid - istället dricker en kopp kaffe i lugn och ro innan man går till gaten).
Själva flygresan bjöd på en angenäm överraskning - det var nämligen ett jättestort plan, som flygvärdinnorna sa att vanligen används för resor mellan kontinenterna, så alla hade en egen skärm och kunde se valfri film ur ett stort utbud innan vi var framme.
Efter att ha landat, åkt tunnelbana och ätit lunch gick vi på en sing-along-bio, för första gången någonsin. Det var rätt underhållande. Man fick en påse med diverse effektskapande prylar, och noggranna instruktioner om vad man skulle göra. Förutom att sjunga med skulle man hurra när en viss person syntes i bild, bua när en annan gjorde det, klappra vid applåder och hästar som galopperade, dansa på ett visst sätt vid en viss sång och smälla en liten smällare vid slutkyssen. Roligt var det, men maken och tjugoåringen som inte hade sett filmen förut missade nog en del av handlingen när replikerna inte hördes i det allmänna tumultet.
Så gick vi en stund på stan, och hade sedan tänkt äta middag på en pub - men på något sätt blev vi så sena i starten att de alla var fulla när vi kom så långt. Men ödet var oss gynnsamt, och vi hamnade istället på en mexikansk restaurang med mycket, mycket god mat.
Den här gången sov vi på ett hotell nära O2-arenan i Greenwich. Det var en bit att åka dit på kvällen, men hotellet var mycket bra (och förmånligt!), så det kunde det nog vara värt. Det var rent, hade bra sängar, var väl uppvärmt och hade obegränsat med varmvatten i den fräscha duschen, och inget av detta kan man ju vara säker på i London. Morgonmålet var också bra, trots att det inte fanns något pålägg och inte en enda grönsak. Man kunde äta bacon, korv och äggröra, ljus toast med smör och marmelad, croissanter med Nutella, flingor med yoghurt eller frukt. Intressant information: tjugoåringen lyckades få en toast att BÖRJA BRINNA i rosten - men ingen skada skedd, den slocknade av sig själv.
På söndagen började vi i Notting Hill, med dess vackra gator. Vi promenerade ett tag och gick sedan på ett museum som ställde ut varumärken, förpackningar och reklamer från olika årtionden från och med den viktorianska eran - mycket intressant.
Efter lunch tog vi tvåvåningsbussen till Camden och tillbringade ett par timmar där.
På kvällen besökte vi Sky Garden - så fint! Det ligger på 35 våningen i en skyskrapa i City, och man kan traska runt hela våningen och titta ut över London åt alla håll. Det var mörkt när vi var där, och så fint med stadens ljus. London är nog enormt stort.
Tredje dagen tillbringade vi helt och hållet i centrum, gick i butiker och åt sushi både till lunch och middag - men då tog jag inga bilder. Några reafynd fick följa med oss hem (jag tror faktiskt maken hittade mest! Och nioåringen var för första gången riktigt intresserad av den här delen av resan). Planet hem var litet försenat, och vi var hemma först strax före två på natten. Aningen tungt var det ju att sedan stiga upp för jobb och skola efter en fyratimmars natt, men förvånansvärt smärtfritt gick det. Inte ens minstingen klagade.
Mycket bra januariresa, igen. Man följer ju förresten med Brexit-råddet med förskräckt intresse - hur månne det går? Och vad händer sedan? Kommer det att bli en januariresa 2020 till London, eller är allt mycket mer komplicerat då?
