På förmiddagen, när vinden ännu var svag, åkte vi över fjärren från Bodö till Jurmo. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag blev överraskad och tagen av den låga, steniga, karga och vackra ön. Vi promenerade runt, och det kändes som om man gick på en hed - vid havet, naturligtvis.
Enorma åkrar med stenar, slipade av isen och havet.
Så vackra vyer. Hit borde man kanske komma på hösten och se hur det ser ut då? Kanske övernatta, till och med. Bara promenera, läsa, laga god mat och sova.
Efter lunchen, som scoutmaken tillredde på Trangian, fortsatte vi till Björkö.
Ön har en insjö i mitten. Den såg ganska hanterlig ut, så vi bestämde oss snabbt för att promenera runt den. Som man kanske kunde ana var det inte alls så kort som det verkade, så vi fick promenera ganska länge.
Men det var så vackert! Absolut värt ansträngningen. Vi såg två familjer under vår promenad, som tog kanske två timmar, och den ena mamman visade sig vara min körkompis från stan! Så roligt - och typiskt - att stöta på en bekant på en öde ö långt hemifrån.
Nöjda och belåtna och trötta i benen återvände vi sedan till vår gästhamn för en övernattning till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar