Snart, snart

Som man kunde ana från tidigare år blev de här sista veckorna på jobb innan semestern inte alls särskilt lugna och händelselösa. Förra veckan var det riktigt bråttom på jobbet (och hemma gick kvällarna till att packa upp, tvätta, fylla kylskåpet, laga mat och så vidare), och början av denna vecka likaså. Men onsdagen blev äntligen en riktigt lugn dag, och jag fick klart ett stort arbete som hade väntat på arbetsro. Och i går och i dag har jag kunnat tömma skrivborden (jag jobbar ju på två olika avdelningar), så nu känns det som om man kan gå på semester med lugn i sinnet.

Just nu jobbar faktiskt 5/6 personer i vår familj! Otroligt. Minstingen är inte värst förtjust i att vara ensam hemma, så maken och jag har tagit med henne till jobbet ibland under de här två veckorna. Där trivs hon bra med att läsa, rita, skriva, pyssla (bäst när hon verkligen kan hjälpa till med något, som när hon klistrade hundratals adresslappar på kuvert), gå på lunch, tala med våra kollegor och titta på sin telefon. Hur bra som helst, nu när man har varit nästan ensam på kontoret.

Nittonåringen och minstingen åkte redan i morse iväg till mommo och moffa, där de träffar sina kusiner. Resten, som jobbar ännu i dag, tar andra bilen senare på eftermiddagen, och så sammanstrålar vi på vårt lande. I morgon ska vi ha en stor fest där - vi blir väl 25 personer totalt. Oroligt har vi följt med väderleksrapporten som länge lovade ihållande och kraftigt regn för i morgon, men nu ser det rätt bra ut. Tur det, för med 25 personer och 4 hundar (varav två valpar) i vårt kök kunde bli lite väl ont om stjärterum (och syre!), fast hjärterum finns.