Mera trädgårdsarbete - och en strålande framgång

Igår kväll kom vi tillbaka till stan. Efter en vecka på sommarstugan, delvis i ganska kyligt väder, kändes det - och känns ännu - fantastiskt och lyxigt med bekvämligheter som lång, varm dusch, handtvätt med varmt vatten, tvättmaskin och diskmaskin, espressokokare, några olika rum som man kan arbeta i, ett stort utbud av rena kläder och varma golv överallt. Omväxling gör gott.

Idag, efter arbetsdagen, gav vi oss ut på gården i stan för att försöka få terrassprojektet här att framskrida. Den största stötestenen - förutom att vi har varit på annat håll ganska länge - var en stor buske (eller ett buskigt träd?), som jag har försökt bli av med ända sedan vi flyttade hit för tio år sedan. Man kan klippa ner den, naturligtvis, vilket jag har gjort varje år. Men stubben! Redan för tio år sedan grävde jag en stor grop runt den och försökte få upp den, men tvingades ge upp. Den hade så stora rötter, åt alla håll, och om man fick av någon rot hjälpte det inte alls - stubben var fortfarande omöjlig att rubba en millimeter. Så den blev kvar.

Nu var den dock ohjälpligt i vägen för den andra terrassdelen, som vi planerar där. Så jag tog i med nya tag, och grävde igen en enorm grop runt stubben. Slutresultatet var det samma, hur jag än grävde och hackade av rötter med spettet gick den inte att rubba. Till sist frågade jag en trädgårdsfirma, som sa att de kunde fräsa bort den för 220 euro - och då måste vi dessutom ta ner staketet och komma överens med grannen om att traktorn skulle få köra över deras gård. Jag var inte så ivrig.

Plötsligt en natt fick jag sedan en okonventionell idé, som jag först försiktigt presenterade för maken. Till min förvåning tyckte han inte den lät alldeles galen, så vi provade. Och det gick så bra! Först spolade vi av stubben med trycksprutan (kungstanken i min plan), så den blev så ren som möjligt och så mycket mull som möjligt sköljdes bort. Sedan, när man såg dem, kunde man plocka bort stenarna mellan rötterna. Och till sist såga av rötterna med motorsågen och - tadaa - lyfta bort stubben! Jag är sååå nöjd! Och stolt över att idén fungerade!

Nu tänkte jag täcka rotstumparna som blev kvar med tjock plast och fylla gropen med grus. Och sedan blir det terrassbygge!

Här är vi ännu

Vi är kvar på lande. Vi hade ju tänkt stanna några dagar, men sedan blev vädret så bra, och det finns ju inte direkt något som tvingar en tillbaka till stan så länge skolan och jobbet ska ske på distans. Enda problemet var att de rena kläderna tog slut, men tjugoåringen fick i uppgift att tvätta det nödvändigaste i den uråldriga pulsatortvättmaskinen - dessutom med tallsåpa, för tvättmedel fanns icke. Fläckar av spagettisås gick inte bort, kan vi rapportera, men kläderna blev väl litet fräschare.

Idag har samma tjugoåring gjort ett insekthotell av vasstrån och en mjölkburk, och placerat det i syrenhäcken. Så nu hoppas vi att insekterna ska trivas ännu bättre på vår backe, och pollinera alla våra växter.

Jag har flyttat mina trädgårdsland till den nya platsen idag. Det ena fyllde jag med ny mull, och så sådde jag ruccola, dill, persilja och lökar. Det andra landet ska sås först i juni, så jag fyllde det inte heller med mull ännu - onödigt att ogräset ska få ha party i den nya mullen innan jag ens har sått växterna. Där har jag tänkt mig fler örter, och kanske rödbetor - men de kanske behöver djupare mullager? Måste googla. Och så vill jag gärna odla zucchini i år, men de kanske får växa någon annanstans, inte tillsammans med örterna.

Efter arbetet med trädgårdslanden fortsatte jag med att plocka kvistar och elda upp dem. Sedan kom jag igång och grävde upp två av de där jobbiga, små alstubbarna mitt på stigen, som man snubblar över när man går. De sticker upp ett par centimeter ovanför marken, men när man försöker få bort dem visar det sig att man måste gräva upp en kubikmeter jord för att få upp dem. Nåja, båda är nu borta. Under tiden hade sextonåringen gjort middag, och efter att ha ätit och satt mig i soffan känner jag hur ledbruten jag är.

Dessutom inledde vi dagen med en 90-minuters promenad efter frukost, så idag har man minsann varit ute. Härligt. Valpen sprang dessutom fritt bredvid oss utan några som helst problem. Han är litet av en mamis och håller sig inom fem meters avstånd från mig om vi går på okänd mark - åtminstone tills vidare. Om vi är på bekanta vägar är han modigare och vildare. Vi har hittills inte vågat testa att ha honom lös då, det känns som om risken är stor att han springer iväg. Och något trafikvett har han definitivt inte än. Cyklar, motorcyklar och bilar bör alla jagas, tycker han.     

Distansarbete på lande

Morgonens första lektion, i två olika skolor. Hunden vill alltid vara med där det händer (men är litet morgonsömnig).

Och ute är det vår!

Vårens första dag

Hur kunde det bli så varmt så snabbt? För en knapp vecka sedan snöade det, för ett par dagar sedan krattade jag i tjock vinterrock, i morse var det ännu frost i gräset - och så, på eftermiddagen, var det t-skjortsväder! Fantastiskt.

Vi kom till eget lande på söndagen, och igår anslöt sig två barn till. Så skönt att få vara på lande i vårvädret. Överallt kvittrar fåglar och idag tycks alla insekter ha vaknat samtidigt. Fjärilar, nyckelpigor och flugor yrar omkring utomhus och vi har fört ut åtminstone fyra humlor, som har förirrat sig in i huset (eller så var det samma humla, fyra gånger).

Återigen är vi alltså fyra personer på distansjobb och -skola i samma hus, och här på lande är vi mera oorganiserade och alla vandrar av och an i jakt på tysta vrår när alla råkar ha möten samtidigt. Sextonåringen flyttade sin skola utomhus.

Idag begicks också grillpremiären på kolgrill, och premiären för att äta utomhus! Utan att man frös.

Valpen sprang lyckligt omkring utomhus hela dagen, och fick sedan antagligen något slags solsting och gick in och gömde sig under bordet. Efter någon halvtimme hämtade han sig och härjar nu belåtet igen.

Igår gick vi ut i den sköna vårkvällen efter middagen och tillbringade ett par timmar på gården. Maken tvättade flaggstången, flickorna sköt prick med luftpistol och jag förberedde flytten av mitt trädgårdsland. Det har varit på en litet annan plats, men nu ska jag flytta det mellan vinbärsbuskarna (till höger på bilden) och de nya blåbärstrybuskarna (till vänster, alla har överlevt vintern och fått nya blad) och under rabarbern. Jag grävde upp marken och jämnade till. Någon annan dag ska jag täcka plätten med fiberduk, flytta pallkragarna, fylla dem med ny mull och så frön.  

För övrigt lär här finnas varg, precis här. Igår när vi var på kvällspromenad stannade grannen med bil och sa att han nu tänkte att han måste säga åt oss när han såg oss, att han på tisdag kväll hade sett två stora vargar - "som en dansk dog" gå längs vår väg. Friska och krya såg de ut, sa han. Så nu ska vi nog inte släppa ut valpen i skymningen. 

Veckoslut i coronavardagen

Godmorgon från Nylands-sommarstugan (och beklagar den sneda horisonten, jag fotade med en hand från andra soffan). Här är fint att vara i fågelkvittret och solen. Man inser ju hur lyckligt lottade vi är, som kan byta omgivning nu i coronatider (och annars också, naturligtvis).

Denna gång är vi här på tre man hand med minstingen - och hunden, såklart. Sextonåringen tog tacksamt emot möjligheten att vara ensam några dagar, efter 24/7-tillvaron med sin familj i flera veckor.

Veckan som gick var ganska intensiv på jobbfronten för min del, och det känns som om jag nu har fått in snitsen med distansjobbandet på allvar. Möten på nätet fungerar bra, nu när alla har lärt sig att man inte kan prata i munnen på varandra (och gärna stänga av mikrofonen när hemmavarande barn avbryter med mer eller mindre akuta frågor) och det egna arbetet blir effektivt när vi har skapat flera arbetsplatser hemma, så alla inte sitter runt matbordet. Vi har första morgonmötet klockan 8 varje dag, så dygnsrytmen hålls också stabil. Allt som allt fungerar distansjobbet mycket bättre än jag hade trott på förhand - förutom att man saknar det dagliga umgänget med sina kollegor.

På kvällarna, när man har varit på kvällspromenad, kan man med fördel försöka hitta någon tv-serie eller film som hela familjen vill se (och helst kombinera tv-tittandet med att sticka, tycker jag). De senaste veckorna har vi sett två serier i vår familjs smak på SVT Play. Den första var Husdrömmar på Sicilien, där en svensk familj köpte ett stort hus i skruttigt skick på  Sicilien och började rusta upp det. Den andra, nästan ännu bättre serien, var Hjälp, vi har köpt en bondgård. Båda rekommenderas varmt.

Jahapp, nu ska jag klä på mig och gå ut och röja litet sly. Idag far vi sedan vidare till eget lande och stannar också där några dagar.

Men va?

Vem godkände det här??? Ingen snö på hela vintern, och så nu?

Fast idag är det exakt 22 år sedan äldsta dottern föddes, och jag minns att jag gick en promenad i snöyra den tidiga morgonen, när jag vaknade och började misstänka att det kanske snart var dags. Det var dessutom också en onsdag, också veckan efter påsk.

Påsken 2020

I år blev också påskfirandet annorlunda än vanligt, på grund av samma omständighet som ställer till också allt annat i samhället just nu: coronaepidemin. Förutom att man inte fick träffa någon utanför familjen blev vårt lande - där vi alltid brukar fira påsk - på andra sidan den stängda gränsen till Nyland.

Vi fick alltså tänka om. Och det blev ju hur bra som helst. Till vår stora tur ligger min barndoms sommarstuga inom Nylands gränser, och min mamma tänkte inte sova där under påsken, så det var fritt fram för oss att åka dit.

Maken, de två yngsta döttrarna, hunden och jag åkte ut redan på onsdag kväll (distansjobbet och -skolan sköts ju lika bra därifrån). Ivern var stor hos den minsta, för det hade nämligen levererats en studsmatta till sommarstugan! Länge, länge har vi stått emot önskemålen om att köpa en egen studsmatta, men nu, när nästan allt är förbjudet och all frivillig motion dessutom bör uppmuntras, kändes det som en bra idé. På detta sommarställe kan dessutom min brors barn ha glädje av studsmattan, när de hälsar på i Finland. 

På torsdag eftermiddag hann maken och tioåringen montera studsmattan, och de första testen utföll till belåtenhet. På torsdag kväll kom sedan de två äldsta barnen och störstingens pojkvän ut och anslöt sig till sällskapet.

Valpen fick lämplig påskutstyrsel (servettringar, kanske?) med hjälp av minstingen.

Någon av dagarna fick han tag på en tappad, okokt sparris och försvarade den sedan till vår överraskning intensivt, fast han ser litet generad ut på bilden. Det var tydligen mycket läckert.

Fredag-lördag var vädret fantastiskt. Vi var mycket ute, krattade och fixade på gården, tvättade bilar, promenerade och cyklade, fällde ett träd och klöv klabbar och drack kaffe i solen med mormor på dagarna (på korrekt avstånd utomhus). Och gott sover man, efter kroppsarbete utomhus, en stadig middag och bastu.

På söndagen var vädret uruselt. Regn och storm hela dagen.

Men solnedgången den kvällen gjorde att allt var förlåtet.

På måndagen hann vi sedan ännu fira störstingens 22-årsdag, litet i förväg, med önskemat och kreativt inpackade presenter (utbudet av presentpapper och -snören var obefintligt, så vi fick använda bland annat tidningspapper och sytråd).

Så fin påsk! Härligt att få tillbringa många, lugna, trivsamma, roliga dagar med hela familjen.