Veckoslut i coronavardagen

Godmorgon från Nylands-sommarstugan (och beklagar den sneda horisonten, jag fotade med en hand från andra soffan). Här är fint att vara i fågelkvittret och solen. Man inser ju hur lyckligt lottade vi är, som kan byta omgivning nu i coronatider (och annars också, naturligtvis).

Denna gång är vi här på tre man hand med minstingen - och hunden, såklart. Sextonåringen tog tacksamt emot möjligheten att vara ensam några dagar, efter 24/7-tillvaron med sin familj i flera veckor.

Veckan som gick var ganska intensiv på jobbfronten för min del, och det känns som om jag nu har fått in snitsen med distansjobbandet på allvar. Möten på nätet fungerar bra, nu när alla har lärt sig att man inte kan prata i munnen på varandra (och gärna stänga av mikrofonen när hemmavarande barn avbryter med mer eller mindre akuta frågor) och det egna arbetet blir effektivt när vi har skapat flera arbetsplatser hemma, så alla inte sitter runt matbordet. Vi har första morgonmötet klockan 8 varje dag, så dygnsrytmen hålls också stabil. Allt som allt fungerar distansjobbet mycket bättre än jag hade trott på förhand - förutom att man saknar det dagliga umgänget med sina kollegor.

På kvällarna, när man har varit på kvällspromenad, kan man med fördel försöka hitta någon tv-serie eller film som hela familjen vill se (och helst kombinera tv-tittandet med att sticka, tycker jag). De senaste veckorna har vi sett två serier i vår familjs smak på SVT Play. Den första var Husdrömmar på Sicilien, där en svensk familj köpte ett stort hus i skruttigt skick på  Sicilien och började rusta upp det. Den andra, nästan ännu bättre serien, var Hjälp, vi har köpt en bondgård. Båda rekommenderas varmt.

Jahapp, nu ska jag klä på mig och gå ut och röja litet sly. Idag far vi sedan vidare till eget lande och stannar också där några dagar.