Vi fick alltså tänka om. Och det blev ju hur bra som helst. Till vår stora tur ligger min barndoms sommarstuga inom Nylands gränser, och min mamma tänkte inte sova där under påsken, så det var fritt fram för oss att åka dit.
Maken, de två yngsta döttrarna, hunden och jag åkte ut redan på onsdag kväll (distansjobbet och -skolan sköts ju lika bra därifrån). Ivern var stor hos den minsta, för det hade nämligen levererats en studsmatta till sommarstugan! Länge, länge har vi stått emot önskemålen om att köpa en egen studsmatta, men nu, när nästan allt är förbjudet och all frivillig motion dessutom bör uppmuntras, kändes det som en bra idé. På detta sommarställe kan dessutom min brors barn ha glädje av studsmattan, när de hälsar på i Finland.
På torsdag eftermiddag hann maken och tioåringen montera studsmattan, och de första testen utföll till belåtenhet. På torsdag kväll kom sedan de två äldsta barnen och störstingens pojkvän ut och anslöt sig till sällskapet.
Valpen fick lämplig påskutstyrsel (servettringar, kanske?) med hjälp av minstingen.
Någon av dagarna fick han tag på en tappad, okokt sparris och försvarade den sedan till vår överraskning intensivt, fast han ser litet generad ut på bilden. Det var tydligen mycket läckert.
Fredag-lördag var vädret fantastiskt. Vi var mycket ute, krattade och fixade på gården, tvättade bilar, promenerade och cyklade, fällde ett träd och klöv klabbar och drack kaffe i solen med mormor på dagarna (på korrekt avstånd utomhus). Och gott sover man, efter kroppsarbete utomhus, en stadig middag och bastu.
På söndagen var vädret uruselt. Regn och storm hela dagen.
Men solnedgången den kvällen gjorde att allt var förlåtet.
På måndagen hann vi sedan ännu fira störstingens 22-årsdag, litet i förväg, med önskemat och kreativt inpackade presenter (utbudet av presentpapper och -snören var obefintligt, så vi fick använda bland annat tidningspapper och sytråd).
Så fin påsk! Härligt att få tillbringa många, lugna, trivsamma, roliga dagar med hela familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar