Regn och rusk

I två dagar har det regnat nu. Men det behövdes verkligen, och det är lättare att sova när det inte är så varmt, och jag jobbar ännu den här veckan - så det är inte så farligt.

För ett par veckor sedan snubblade jag och föll raklång på asfalten (tur att man har blivit tillräckligt gammal för att klara skammen att någon kanske såg en snubbla). Det gick rätt bra, inga handledsbrott eller skrubbsår eller så, men efter ett tag märkte jag att jag nog hade skadat ett revben, som har gjort ont sedan dess och gjort det svårt att sova, lyfta, skuffa, andas djupt eller hosta. Och så blev det jättevarmt. Summa summarum har jag rört på mig ovanligt litet, och jobbat i oergonomiska ställningar på lande, och det märktes minsann på känslan i nacken.

Idag kändes revbenet äntligen nästan bra, och det var svalt. Först lockade jag sextonåringen att prova på första avsnittet av en yoga challenge med mig (som är smidig som ett kylskåp). Hunden deltog också, naturligtvis. Men när han började hoppa upp och bita oss i näsan i downwards facing dog blev han utslängd. Sedan promenerade jag raskt i trekvart, och så gick vi ännu i bastu. Så nu känns det riktigt bra, när vi sitter och kollar på Allsång på Skansen. 

Sommarens somrigaste dag (hittills)

Vilken dag! Säkert trettio grader varmt, och strålande sol. Vi tillbringade den på favoritsätt och åkte på båtutfärd till en öde ö med fina klippor. Dagens lunch var en höjdare i värmen: grönsaker som skars upp till en sallad på plats, kycklingstrimmor som stekts hemma innan vi for, fetaost och kikärtsröra. Inget fel på utsikten heller.

Sedan åkte vi vidare till en större fjärd, stannade motorn (det blåste knappt alls), drack kaffe i båten, solade och hoppade i och simmade. Bilden är från en tidigare dag, som den observanta läsaren noterar är den inte tagen mitt på en fjärd - men den beskriver stämningen. Idag var dock tre barn också med.

Och så åkte vi hem och åt olika slags fisk och nypotatis till middag på terrassen. Jordgubbar till efterrätt. Om sommaren skulle sammanfattas i en enda dag skulle det vara denna.

Sedan sist har vi också varit i Tenala, där det ser ut såhär då man stiger upp och släpper ut hunden innan morgonmötet klockan 8. 

Valpen testar litet olika grejor, till exempel om han trivs i vattnet...

...och hur det är att jaga. Här har han framgångsrikt nedlagt en hårborste (som han stal inifrån huset), men en dag lyckades han faktiskt fånga och äta upp en musunge (urk).

På midsommaren sov vi förresten för första gången i båten, och det överträffade alla förväntningar! Madrasserna var bekväma, det var gott om plats, och svalt att sova då vattnet kylde ner utrymmet. Vi tog med ett underlakan och våra kuddar och täcken hemifrån. Hur mysigt som helst, och bra sovkomfort.

Och till sist en rapport från den i år mycket framgångsrika (med mina mått mätt) trädgårdsodligen: Vi har en zucchini på G! Och många blommor.

Båten är här!

På lördag morgon körde jag maken, äldsta och yngsta dottern och en pojkvän till östra Helsingfors, där båtköpet gjordes upp. Ingen av oss, utom maken, hade sett båten tidigare - i juni i coronatider är det helt klart snabba ryck som gäller vid köp av begagnade båtar, om man vill fundera ett tag är båten redan såld. Också vi sålde den gamla båten inom ett dygn från att den lades ut på marknaden.

Men båten var så fin! Sovplats för tre, bekväma sittplatser för åtta, vacker och välskött.

Jag lämnade resten i hamnen för att köra båten till sommarstugan och tog bilen och hunden och åkte i förväg. Det tog hela dagen för dem - vädret uppmuntrade ju till flera pauser och söndagskörande - och jag hann handla mat, klippa gräset och laga middag innan de kom.

Nästa dag fick alla åka (utom tjugo- och sextonåringen, som hade annat program i stan).

Även hunden, som fick prova sin nya flytväst. Lugn och avslappnad som han är gjorde han inte mycket väsen av sig, lade sig bara vid våra fötter och vilade - men ärligt talat tror jag inte han riktigt förstår charmen med båtutfärder. Ska man bara göra en dagstur i gassande sol tror jag nästan han trivs bättre med att bli lämnad i stugköket. Annat är det såklart om man stannar över natten eller åker på längre turer - då vill han nog vara med sina människor. 

Första båtturen för året, dessutom med tropisk värme och litet solsting, innebar som vanligt några överraskningar och missöden, beroende på ovana. Några var klassiska, som "Vänta nu, på vilken sida om den där pricken ska man egentligen åka?", och att jag en gång hoppade i land med en förtöjningslina som inte var fastsatt i båten, men ett var alldeles nytt. Den nya båten har en kajuta som man kan låsa, och eftersom min dator var med (jag hade jour på jobbet) låste jag den när vi tog iland vid en brygga och gick på glass. När vi kom tillbaka märkte vi att det fanns en vattenslang en bit ifrån vår båt, och bestämde oss för att flytta båten dit och fylla vattentanken. Sagt och gjort (men inte genomtänkt), maken och tioåringen hoppade i båten och stötte ifrån - och märkte sedan att båtnyckeln låg i min ficka, på bryggan. Då var de redan ganska långt ut, utan nyckel, och båten drev. Men modiga tioåringen hoppade i och simmade efter nyckeln, så allt löste sig utan värre problem. Note to self: Meddela de andra om du låser båten och tar med nyckeln. Note to self II: Kolla att du har nyckeln med innan du kastar loss. 

Så fin båt! Jag som tyckte att den gamla, öppna båten var riktigt bra och alldeles tillräcklig för våra behov, är nu helt förtjust. Tung och stadig båt, som inte ens gungar till när man stiger ombord. Bekväma stolar att sitta och njuta i. Solbädd. Badplattform, där (minst) tre personer kan sitta och bada fötterna. Bekvämt bord där man kan äta lunch eller morgonmål. Minikök och handfat med sött vatten. Och sovplatser, som vi inte ens har testat ännu. Blir spännande.

Förutom att åka båt har vi egentligen bara ätit under helgen. Lördagens efterrätt var klassikern maränger, vispad grädde och bär, men denna gång med twisten hackade basilikablad. Blev väldigt gott! 

Och så kokade jag litet saft på de sista röda vinbären från i fjol och årets rabarber.

Sommarliv

Nog är det speciellt, det här coronaåret. Eftersom man ändå jobbar hemifrån hela tiden är det ju inte så noga var man befinner sig, bara man har internät (och el och en plats att sitta på). Alltså har jag tillbringat ganska mycket tid på lande de senaste veckorna, och det är ju väldigt fint. Tioåringen och hunden har hängt med mig hela tiden, tjugoåringen ibland, medan maken har stannat i stan och sällskapat med sextonåringen som ju inte kan sköta sitt sommarjobb på distans.

Valpen är så nöjd. Om man skulle fråga honom önskar han nog att coronapandemin aldrig ska gå över. Alla är hemma hela tiden, alla vill gosa med honom och han får springa fritt hela dagen. Här ser han ut som en makaron när han gnuggar nosen efter ett dopp i sjön. Och så kan jag rapportera att han idag har visat tecken på goda framsteg sådär förståndsmässigt inte mindre en TVÅ gånger. Första gången var tre på natten, när han kom till min säng och väckte mig genom att gnälla. Det brukar han inte göra, så jag gick ut med honom och han bajsade genast. Tänk att han nu aktivt bad om att få gå ut, istället för att ... tja, helt enkelt bara göra det på mattan. Andra gången var på dagen, när jag insåg att vi inte hade sett honom på flera minuter. Jag ropade, och då kom han farande så snabbt att han nästan snubblade över sina egna framben, långt bortifrån (ända bakom grannarnas garage). Direkt när jag ropade. Mycket bra (det kan möjligtvis vara tills han upptäcker tjusningen med att jaga, antar jag).

Idag är det väldigt varmt. Efter jobbdagen (som idag faktiskt var både lång och full av möten) gick vi ner till stranden och beskar vassen med tjugoåringen. Till sist tog vi alla ett dopp, så också jag blev av med vinterpälsen.

Såhär fint blev det!

Och potatisen, som vi sådde den 14 maj, har nu kommit upp. Oklart ännu hur man ska veta när de är färdiga - måste googla litet. Men det lär väl nog ta några veckor ännu.

Och en väldigt spännande sak är på gång: Vi sålde vår gamla, öppna båt, och på lördag ska vi köpa en ny (begagnad) - som man kan sova i! Tanken är att maken, jag och tioåringen (och hunden) ska kunna sova där - det är ju ändå ganska ofta vi är på tremanhand nuförtiden. Om alla andra kommer med får vi ta med ett tält. Och på dagsutfärder ryms vi förstås alla.

På lördag ska vi (eller några av oss) köra den från Helsingfors till vårt lande. Så spännande! 

Sommarlov

Nog är det fina tider nu, hör ni! Skolan slutade för i år - det var skolavslutning på lördag - och på lande blommade äppelträden sitt allra finaste.

Vi åkte ut med två bilar, för minstingen och jag skulle inte tillbaka till stan på söndag. Maken stannade på vägen och köpte en sommarpresent - en skulptur av en grävande hundrumpa. Fast en tax är det inte, av svansens längd att döma.

Vädret var strålande, soligt och mycket varmt, och den livslevande hunden iddes inte gräva så värst.

Men det gjorde jag! Två nya potatisland. Coronavåren har verkligen fått oanade konsekvenser för våra gårdar. Sedan får vi nu se vad det blir av skörden i slutändan - men det är åtminstone trevligt att pyssla med jord, frön och växter. 

Och till sist - när solen började svalna litet - planterade jag ut två av zucchiniplantorna, som vi har drivit upp från frö. De fick sällskap av en planta från växthuset, som tydligen ska ge gula, runda zucchinin. Blir spännande.

Maken åkte hem till sextonåringen, som ska sommarjobba i tre veckor på ett dagsläger för barn. Superfint att landa ett sommarjobb nu, när så många företag inte anställer någon alls, säger den stolta modern. Minstingen och jag stannade på andra landet. Det går lika bra att distansjobba härifrån, och i det här vädret är det härligt att vara på lande. Och så får vi umgås med mommo, dessutom.

För övrigt fick tjugoåringen veta tidigare i veckan att hon har fått studieplats just där hon önskade. Mycket att vara glad för just nu!