Sensommar

 

Efter en mycket varm vecka blev vädret på veckoslutet mera omväxlande. På lördagen ösregnade det och blåste hårt, så vi roade oss med kaffe på café och bad i simhallen på lande. På söndagen blåste det fortfarande, men det var varmt och soligt, och vi kom ut på båtutfärd. Picknicklunch på en öde ö, vår ständiga favorit. 

På lördagen hann jag gå en sväng i skogen innan det började regna (saldot blev en dryg liter blåbär men ingen svamp - men kanske det kommer nu, när det har regnat?). När jag kom tillbaka till vår gård hittade jag denna överraskning på vårt utebord. Undrar vem som hade tappat sitt byte - kanske en fågel? Vi lämnade den där när vi åkte på café- och simutfärd, och när vi kom tillbaka var den (lyckligtvis) borta. Hoppas någon blev mätt.

Nu blir det igen lång landepaus, vi har program alla veckoslut den närmaste månaden. Och i slutet av nästa vecka ska sextonåringen åka på utbyte till Irland! Ett helt år! Ursprungligen skulle hon fara till Chile, men det gick naturligtvis inte p.g.a. coronasituationen i landet. Men Irland blir nog också jättebra. Nu håller vi tummarna att hon kommer iväg som planerat och att coronan hålls under kontroll både där och här hemma. 

Tänk ändå, nyss var vi sex personer här hemma och strax är vi bara tre. På sätt och vis ledsamt, men på alla andra sätt precis som det ska vara. 

Livet i stan

Tre dagar hann jag vara på kontoret efter semestern, innan den andra rekommendationen om distansjobb kom. Vi är inte förbjudna att vara på kontoret, alla får bedöma själva, men då mitt jobb går bra att utföra på distans tänker jag att jag kan hålla mig borta. Det är tråkigt att inte träffa sina kollegor, men å andra sidan har hemmajobbandet sina fördelar - som tiden man sparar på morgonen och möjligheten att dricka en kopp kaffe i eftermiddagssolen på egen terrass eller ta ett varv runt kvarteret med hunden mellan mötena.

Förutom att jobba (ganska lugnt de första dagarna, men nu har det kommit igång med fart) har vi bland annat hunnit fira makens 50-årsdag med hans familj. Ett stort party fanns ursprungligen i planerna, men som läget ser ut nu gick det såklart inte. Men roligt att kunna fira i alla fall, och familjekräftisen var mycket lyckad.

Tjugoåringen är expert på vackra dukningar, och alla tre storbarn en stor tillgång i köket när det ska ordnas fest. 

Kräftorna som säljs i K-market har varit bra i flera år, tycker vi - så också denna gång. De två äldsta barnen hade sångledaransvaret, och skötte det med den äran. 

För övrigt går det lugnt till här. Vi försöker lära taxen att gå snyggt i koppel, efter att han har varit lös i stort sett hela sitt liv (han tackar coronan), med varierande framgång. Vi städar litet, motionerar litet och träffar litet vänner (härligt så länge man kan göra det utomhus). Vardagsliv, och det är ju bara bra.

Skördetid

Jag började ju jobba på måndagen igen - men så var det så lugnt på jobbet, ingen panik alls, och jag har så många plustimmar att ta ut, så jag frågade om jag kunde vara ledig torsdag-fredag. Och det gick hur bra som helst. Så jag tog de två yngre flickorna, som också är lediga, och åkte till Tenala-lande.  

På förmiddagen gick jag ut på gården och plockade litet hallon i buskarna vid bastun. På väg upp igen kollade jag på ett annat ställe på gården, och hittade ett så stort och givmilt hallonbuskage att jag genast kallade ut också döttrarna.

Inte illa på en timme!

På eftermiddagen var vi ännu ett varv till blåbärsskogen med mommo, och man kan väl säga att det blev ett tillfredsställande bär-resultat idag.

Och kantareller till en sås, men den åt vi upp med detsamma.

Jag har nog något samlardrag i mina gener, märker jag. Jag blir mycket, mycket tillfreds av att samla och äta egenplockade bär. Besatt blir jag inte, för min del får det gärna bli kvar bär i skogarna, men nog är det fint att samla sin egen föda.

Eller odla - nyheten för corona-året. Zucchinina artar sig bra, vi har redan ätit upp ett tiotal. Mycket gott, och på något sätt otroligt att det kan bli mat (och så mycket mat!) från bara ett litet frö.

Också tomatplantorna, som vi sått från frön, mår oerhört bra på den här bördiga backen. Det är nästan konstigt att det har blivit en sådan här djungel - de som har så små krukor (hade inga stora i det skedet). Mommo har vattnat flitigt. Det finns massor av blommor och kart, men vi får väl se om de hinner mogna.

Det var dagens skörderapport,det.

Årets Öde ö

Den här sommaren blev ju litet annorlunda än ursprungligen tänkt, men en tradition kunde vi lyckligtvis genomföra också i år: En vecka på en ö. I år hade vi hyrt en holme utanför Kimito, med två stugor, vilket visade sig vara ett väldigt trevligt koncept. Första halvan av veckan hade vi sällskap av en vänfamilj (och hade alltså då varsin stuga), och under den andra halvan hade vi gott om plats för oss samt pojkvän och mommo. Innan vi åkte ut skulle det ju handlas lite mat.

Att tillbringa en vecka på en hyrd ö innebär automatisk avkoppling och frikoppling. Man känner inte att man borde göra någonting (som på eget lande där det ju alltid finns något som borde göras), utan kan fokusera på att ta det lugnt och njuta. 

Båten behöver bäddas in till kvällen, så sätena inte blir blöta av dagg eller eventuellt regn. Aftonrodnad, vacker natt.

Vissa lade ut och tog upp nät...

...medan andra beundrade aktiviteten från utsiktsberget. En flundra och två braxen blev resultatet (och en alldeles ny upplevelse för tioåringen), och de smakade utsökt som rökta.

Med metspö var fiskelyckan obefintlig (kanske på grund av att tålamodet var ungefär lika obefintligt). Men det är ju ändå härligt att stå på en sten i solen och meta.

En mycket viktig del av semestern för vår familj är maten. Det kan väl inte finnas viktigare uppgifter på lediga dagar än att tillreda och äta god mat?
 

Och njuta av vackra kvällar och kelsjuka hundar.

Efter några vackra dagar blåste det upp och blev så småningom också molnigt och regnigt - så mestadels höll vi oss på holmen. Det blev bara en längre utfärd med båt, den sista hela dagen. Och en tankningsutfärd en stormig kväll, med start under regnbågen (på läsidan av holmen). "Ska vi ringa sjöbevakningen om ni inte är tillbaka klockan nio?", frågade barnen, som stannade i stugan med ett brädspel och chips. "Nåja, prova först med att ringa till mig", sa jag. Men det gick hur bra som helst, vi kom tillbaka utan problem efter en skumpig färd, endast litet blöta.

Och det var den veckan det. Fin var den :)

För övrigt fanns skärgårdens vackraste tall på holmen.

Semestern 2020

Fyra veckors semester gick i ett nafs - som det brukar. Men den gjorde nog gott, jag känner mig utvilad och tillfreds. Vi har hunnit med både sociala dagar och eremitdagar, utfärder och landehäng, svettig sol och sköna bad, svalkande regn och stormvindar.

En vecka, när vi var på tremanhand med minstingen (och hunden, såklart), åkte vi ut med nya båten. Vi hade fyra dygn på oss, och tänkte att vi stannar ute så länge det känns roligt, eventuellt två eller tre nätter. 

Men det var ännu finare än väntat - och dessutom prickade vi in sommarens vackraste dagar - så vi stannade till sista stund, och sov alltså fyra nätter i sträck i båten. Sovkomforten var utmärkt, och man kunde gott ha stannat längre än så, men då måste vi ordna något annat system för kylning av maten. Vår kylkasse höll kylan hur bra som helst i ett par dygn, och ok ännu under det tredje, men sedan började det bli varmt. 

    

Hunden trivs på öde öar, men håller sig nära oss hela tiden. Och somnar som en stock så fort man lyfter in honom i båten, som numera tydligen räknas som hemma. Utmärkt båtshund.

Att vakna tidigt (det blir ljust i båten!), diska och vädra sängkläder i sådana här landskap gör en ju enbart glad.

Paus på sandstranden på Vänö...

... och middagstillredning och övernattning på öde ö.

 

Vi åkte omkring och tittade på olika naturhamnar och gick naturstigarna där de fanns, till tioåringens stora fasa - "Det finns väl inte en naturstig på den där holmen?". Hon klagar högt och ljudligt i förväg, men är sedan strålande glad när man väl promenerar.
 

Borstögumman säger hej!

När ännu en dag visade sig vara strålande fin och vindstilla bestämde vi oss på morgonen för att åka till Utö. I flera år har det varit på vår lista på platser man skulle vilja besöka, och nu blev det äntligen av. Härligt med utfärder utan spikat program, där man på morgonen kan känna efter vad man vill göra just den dagen.

Impulsbeslut kräver impulsluncher, så vi åt på Utö Havshotell.

Fantastisk utsikt...

... också vid fyren.

Vid fyren träffade vi en annan taxägare, och eftersom man naturligtvis pratar med dem kom vi in på fina holmar i trakten - och då tipsade han oss om Sandvik harun utanför Jurmo. Alldeles fantastiskt ställe, med en skyddad vik och gamla sälfångstkojor.

Så där övernattande vi den sista natten.

Tioåringen hittade nät överst på berget och taxen gjorde viktiga hundsaker.

Morgonkaffet var eventuellt det finaste på hela sommaren.

Sedan hann vi ännu med en ö, en naturstig...

 ...och en utsikt över havet, innan vi åkte hem till egen stuga och resten av barnen, som kom från sina jobb och firade veckoslut.

Så fina dagar.