Fyra veckors semester gick i ett nafs - som det brukar. Men den gjorde nog gott, jag känner mig utvilad och tillfreds. Vi har hunnit med både sociala dagar och eremitdagar, utfärder och landehäng, svettig sol och sköna bad, svalkande regn och stormvindar.
En vecka, när vi var på tremanhand med minstingen (och hunden, såklart), åkte vi ut med nya båten. Vi hade fyra dygn på oss, och tänkte att vi stannar ute så länge det känns roligt, eventuellt två eller tre nätter.
Men det var ännu finare än väntat - och dessutom prickade vi in sommarens vackraste dagar - så vi stannade till sista stund, och sov alltså fyra nätter i sträck i båten. Sovkomforten var utmärkt, och man kunde gott ha stannat längre än så, men då måste vi ordna något annat system för kylning av maten. Vår kylkasse höll kylan hur bra som helst i ett par dygn, och ok ännu under det tredje, men sedan började det bli varmt.
Hunden trivs på öde öar, men håller sig nära oss hela tiden. Och somnar som en stock så fort man lyfter in honom i båten, som numera tydligen räknas som hemma. Utmärkt båtshund.
Att vakna tidigt (det blir ljust i båten!), diska och vädra sängkläder i sådana här landskap gör en ju enbart glad.
Paus på sandstranden på Vänö...
... och middagstillredning och övernattning på öde ö.
Vi åkte omkring och tittade på olika naturhamnar och gick naturstigarna där de fanns, till tioåringens stora fasa - "Det finns väl inte en naturstig på den där holmen?". Hon klagar högt och ljudligt i förväg, men är sedan strålande glad när man väl promenerar.
Borstögumman säger hej!
När ännu en dag visade sig vara strålande fin och vindstilla bestämde vi oss på morgonen för att åka till Utö. I flera år har det varit på vår lista på platser man skulle vilja besöka, och nu blev det äntligen av. Härligt med utfärder utan spikat program, där man på morgonen kan känna efter vad man vill göra just den dagen.
Impulsbeslut kräver impulsluncher, så vi åt på Utö Havshotell.
Vid fyren träffade vi en annan taxägare, och eftersom man naturligtvis pratar med dem kom vi in på fina holmar i trakten - och då tipsade han oss om Sandvik harun utanför Jurmo. Alldeles fantastiskt ställe, med en skyddad vik och gamla sälfångstkojor.
Så där övernattande vi den sista natten.
Tioåringen hittade nät överst på berget och taxen gjorde viktiga hundsaker.
Morgonkaffet var eventuellt det finaste på hela sommaren.
Sedan hann vi ännu med en ö, en naturstig...
...och en utsikt över havet, innan vi åkte hem till egen stuga och resten av barnen, som kom från sina jobb och firade veckoslut.
Så fina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar