Sommarutfärd

 

Veckan gick i full fart. Det var jobb och skola, program på kvällarna, uppackning, acklimatisering och coronatest för den hemkomna sjuttonåringen och det ena och det andra. På fredagen hade vi gäster på middag, och på lördagen var det skolavslutning och studentfester i strålande sommarväder. Hurra för alla studenter - och egentligen för alla som klarat av det senaste skolåret, som ju varit rätt utmanande.

Då vädret var fantastiskt, och vi stannat i stan förra veckoslutet, bestämde vi oss för att åka till lande på lördag kväll, trots att det skulle bli ett kort besök. Äldstingen och hennes pojkvän följde med. Och man kan ju lugnt säga att vi inte ångrade oss när vi åt frukost på terrassen och sedan gav oss ut på en heldagsbåtfärd.

Första stoppet var på Helsingholmen, där vi promenerade genom den vackra lunden till andra sidan ön.

Galet mycket frömjöl överallt! Till och med i havet.

Sedan tillredde och åt vi lunch, pausade i båten (jag) och simmade (alla andra). Vattnet var visst 15 grader, så det var ju mycket olyckligt att min simdräkt blivit i stan.

Sedan åkte vi vidare till Tunhamn (eller Tunnhamn? Det tycks inte riktigt råda konsensus om vilken variant man ska använda), där vi faktiskt aldrig har varit förut. Det var en mycket vacker ö, med en trevlig naturstig.   

Efter sju timmars utfärd kom vi hem, solmättade och litet vimmelkantiga, som man ska vara efter en utflyktsdag. Vi åt middag, diskade, klippte gräset och gick i kvällsbastu - och upptäckte sedan att ishockeyfinalen inte gick att se via nätet. Jaja, vi somnade gott istället och det var ju bra, för starten mot stan och jobben skedde redan klockan 7 på måndag morgon. Minstingen har sommarlov, förstås. 

För övrigt kan jag meddela att tidig morgon (exempelvis klockan 7) är en utmärkt tidpunkt för att se tranor. Vi såg säkert fem par på åkrarna nära oss. De är så fina, tycker jag, så stora och på något vis graciösa.