Gården

 

Här har varit varmt och soligt medan vi har varit borta, och största systrarna var snällt nog och vattnade gården ett varv under veckan. Och blomängen hade minsann tagit sig medan vi var borta!

Den har till och med börjat blomma så smått.

Så fint!

Resten av resan

 

Vi gick för att titta på Rubjerg Knude fyr. Den byggdes 1899, dessvärre på sanddyner i rörelse, och erosionen gjorde att den var på väg att störta i havet. Därför flyttades den år 2019 70 meter längre in emot land. Promenadvägen till fyren var trevlig, över bulliga sanddyner (fast vindpustarna blåste sanden in i munnen och ögonen).

Inuti fyren fick man klättra upp för järntrappor, med galleraktiga trappsteg. Ganska spännande när man såg igenom trappstegen - i synnerhet som det fanns litet lösa partier här och där. Men upp kom vi lyckligt och väl, och kunde beundra utsikten i blåsten.

Nästa dag var vädret strålande, och vi åkte till en ny strand för att se det fantastiska havet - men det blåste för kallt för att locka till simturer.

Istället åkte vi för att titta på en bunker. Den var nu inte särskilt imponerande, men det var däremot promenaden bakom den mot stranden. Tänk att bo så här, nära havet men inbäddad bland skyddande sanddyner.

Och ha sådana här promenadstigar. Hundarna gillade dem också, kanske det finns mycket sorkar i sanden.

Fint, fint!

Den sista hela dagen i Danmark var midsommarafton. Vi började med ett besök i den närliggande byn, Lökken, för vi hade bokat tid till veterinären för att våra hundar skulle få den obligatoriska kuren mot echinococcus. "Ormkur", sa den danska veterinären.

Men sedan åkte vi allihopa till Skagen. Det var en bit att köra, men absolut värt det. Trevlig, livlig stad och fantastisk promenad ut på Grenen.

Vi var tillbaka vid stugan 19-tiden och började tillreda midsommarmiddagen. Så åt vi länge, länge, tills tonåringarna blev något otåliga och fick lov att gå ner till stranden tillsammans.

När vi vuxna sent omsider kom till stranden hade solen redan gått ner - men ljust och vackert var det ju ändå. Vi tog ännu ett par öl på den lokala puben innan vi gick hem igen.

Nästa morgon fick vi städa, packa bilarna och ge oss iväg mot färjan till Göteborg. På vägen stannade vi vid en strand med Sprittestationer, som jag inte helt förstod vad det var innan jag såg dem.

På färjan hem satt vi på däck hela tiden. Med hundarna med är det den bästa platsen (om man som våra hundar blir aningen orolig av att sitta tätt intill andra hundar i husdjursavdelningen i caféet), och i det här vädret är det ju nog den bästa platsen för människor också.

Vi övernattade i Kinna och åkte sedan genom Sverige på söndagen. Så trevligt att i lugn och ro åka genom landet, se på landskapen, äta lunch och fika på de mysiga svenska restaurangerna. 

Och nu är vi hemma igen! Hundarna är nöjda, äntligen bekanta soffor och matskålar. Det gick nog väldigt bra att ha dem med också, men jag tror att de själva är lika nöjda om de kan stanna hemma med en bekant hundvakt. Få se hur vi gör nästa gång.

Danmark

Resan till Lökken tog i stort sett hela dagen - först en bilresa genom Sverige i maklig takt (med många stopp), sedan drygt tre timmar på färjan mellan Göteborg och Fredrikshavn (där sammanstrålade vi med den andra familjen) och sedan ännu 50 minuter till vår hyrstuga, som visade sig vara superfin. Stor, vackert inredd och mycket välutrustad.

Vi lagade mat och åt en sen middag vid 21-tiden. Efter den kom vi, efter viss diskussion, överens om att ännu promenera ner till stranden för att titta på den - och vilken tur att vi gjorde det! En sådan kvällspromenad det blev, enkelt bäst i år (hittills).

Många hade tydligen också kört ner på stranden för att titta på solnedgången, men det känns nog litet riskabelt för vår låg-magade Golf. Man måste köra raskt och bestämt för att inte fastna i den lösa sanden längre upp på stranden.

I morse vaknade maken och jag först, som vanligt, och åkte på en utfärd till Lökken på tu man hand efter frukost. Där fanns en stor matbutik som vi naturligtvis besökte. Mycket var likt utbudet i Finland, men engångsförpackningar för beer pong har jag nog aldrig sett i butikerna hemma.

På väg ut från butikens parkering varnade bilen oss för att däcktrycket hade sjunkit, och visst hade vi fått punktering. Men sist och slutligen blev det ett trevligt äventyr, då maken hittade en verkstad en knapp kilometer bort och bilmekanikern vänligt och effektivt lappade vårt däck med detsamma. Det var en vass sten som var boven, tydligen.

Sedan hämtade vi resten av gänget och åt lunch och promenerade omkring i vackra Lökken. Nu tupplurar en del av sällskapet, och så ska vi väl se om vi ännu ska hitta på något innan middagen, som vi ska grilla på gården. 

På resa

 

Vi har inlett första delen av vår semester och tillbringar midsommarveckan på resa. Fredag-söndag var minstingen (som spelade) och jag (som hängde med) på handbollscup i Stockholm. Det var första handbollsresan för oss båda och var faktiskt en trevlig upplevelse. Flickorna i laget har roligt tillsammans och också föräldrarna hade det väldigt trevligt. Barnen är livliga, pratsamma och glada men inte alls bråkiga, så att hålla reda på dem gick utan minsta nervsammanbrott.

Dagarna på planen är långa, men det finns pauser, och föräldrarna lyckades gå till ett närliggande fik för eftermiddagskaffe varje dag. Fredag-lördag var vädret soligt och extremt varmt, men på söndagen slog det om och började regna - så vi fick uppleva både ett dammigt och ett lerigt fält.

På söndag morgon anslöt sig maken och hundarna till sällskapet. De hade åkt över med nattbåten, första båtresan för hundarna. Det hade varit rätt mycket pip under natten, men ändå gått över förväntan för våra lättskrämda hundar. 

Efter den sista matchen på söndagen, då resten av laget åkte tillbaka mot Finland, fortsatte vi till Västerås. Där sov alla i sällskapet sött - minstingen och jag hade haft mycket program och korta nätter, maken var trött efter jobbveckan och den oroliga natten och hundarna var lyckliga och totalt avslappnade när de fick sova i minstingens säng, i samma rum som oss alla tre.

Idag har vi åkt genom Sverige i sakta mak. Spontana avstickare till mål som verkade intressanta (Skultuna bruk kan för övrigt rekommenderas) gjorde att rutten på tre timmar tog nästan sju. Hur trevligt som helst.

Nu ska vi övernatta på Knistad herrgård, där vi just åt en jättegod middag. Och kvällspromenaden gick inte heller av för hackor. Imorgon mot Danmark och Lökken. 

Helgen

 

Förra helgen inleddes med den redan traditionella (tredje gången nu) sommaren-börjar-pizzakvällen med mitt jobbteam på vår bakgård. Vi har en Ooni-pizzaugn, som gräddar pizzorna på en minut, och konceptet har utkristalliserat sig så att jag gör pizzadeg, alla hämtar någon fyllning till pizzorna, vi dukar och förbereder tillsammans, gräddar pizzorna litet turvis, delar dem och äter. 9 av12 personer kunde komma denna gång, och det var jättetrevligt. Så glad att ha kollegor som man gärna umgås med också på fritiden.

På lördag förmiddag åkte vi till lande, åt en snabb lunch (korv), sjösatte båten och tog en båttur. Den eftermiddagen blåste det ännu aningen kallt - eller kanske det bara berodde på att havsvattnet ännu är ganska kallt.

På söndag morgon var det äntligen premiär för morgonkaffe på terrassen. Som jag har väntat på det! Äntligen är det tillräckligt varmt för att man inte ska frysa.

Efter några timmars underhållsarbete på gården och trevligt lunchbesök av mommo var det dags för söndagens båttur. Den här gången fick hundarna komma med - och den här dagen hade man det skönt också med bara armar. Härligt.

Och till sist en helt orelaterad bild från Åbo, där jag var på en jobbgrej i går - bara för att gränden var så fin.

Gräset

 

Annat viktigt som hände innan studentfesten - jag klippte gräset på vår "nya" bakgård för första gången! Jag sådde det ju på hösten, egentligen för sent (i november, tror jag), men man kan ju nog lugnt konstatera att det verkar ha tagit sig bra. 

Sedan bilden togs har också ängsblommorna, som såtts bakom de stora stenarna, vuxit så det knakar. Hoppas de börjar blomma också. Fast nu är det så knastrande torrt (och de lovar härligt sommarväder också i fortsättningen), så vi får se hur allt klarar sig när vi är på resa nästa vecka. 

Studentfesten

 

Länge sen senast! Det har varit så mycket program, så det har varit svårt att hinna dokumentera - det har varit fullt upp med att göra och uppleva. Men kanske nu!

19-åringen blev student, och vi hade studentfest hemma hos oss. Vi gillar ju att laga mat, och gjorde också denna gång all mat själva. Allra mest gjorde studenten själv, som lagade mat hela veckan. Hennes kakor - chokladtårta och lime-citronpaj - blev alldeles fantastiska och värda ett extra omnämnande. 

På fredagen var jag också ledig för förberedelser och en syster kom och hjälpte till redan på dagen. Efter skolan och jobbet ryckte också minstingen, maken och störstingen in, och det är ju roligt att jobba tillsammans.

På lördagen började studentdimissionen klockan 10. Så fint och festligt, med 126 studenter (?) som fick sin mössa. 

Efter dimissionen, som tog nästan tre timmar, skyndade vi hemåt för att ta emot gästerna.

Och vilken fest det blev! Över hundra gäster, och de flesta stannade ganska länge. Huset var proppfullt och ljudnivån extrem. Men det är ju alldeles, alldeles härligt att ha huset fullt med människor man tycker om. Och att fira studenten, som har jobbat hårt under delvis ganska utmanade förhållande, och nu är klar för nästa skede i livet. Så glad och trevlig fest.

Vi hade anställt tre tonåringar för att hälla upp skumpa, se till att matfaten hölls fyllda, plocka disk, koka kaffe etc - och det var nog tur, det. Det kändes som om vi ändå inte hann prata ordentligt med alla gäster. Men det kommer andra tillfällen för det. Härligt med en stor, glad, lyckad fest då och då också.