Örö, södra delen

På söndagen var vädret normalt för denna sommar - det regnade alltså. Men vi lät inte det hindra oss utan gick naturstigen på ön södra del, som främst koncentrerar sig på militära sevärdheter (vilket till stor del nonchalerades av åtminstone 5/6 av familjen, som inte är så intresserade av olika kanoner).

 

På väg till tippen allra längst i söder, med Gotland och Polen som följande landmassor.

 

Någon slags yoga på stranden

 

Utsikten från Krapula-udden, som tydligen fått sitt namn för att "man ibland gått dit upp bara för att njuta av den friska vinden".

 

Och så åkte vi hemåt i dimman.

Som utflyktsmål betraktat var Örö riktigt bra, med naturstigar och gamla byggander och intressant historia - men också en hygglig restaurang och ett hamncafé med färska munkar.

Örö, norra delen

 

På lördagen var det vackert väder, och vi gick naturstigen på Örös norra del - en slinga på drygt fem kilometer med vacker natur som främsta dragplåster.

Mycket fint med varierande natur - betydligt grönare och frodigare än på de flesta andra utskärsöar som vi har besökt, med mycket lövträd. Och havet och horisonten överallt.

 

På flera ställen fanns vackra, delvis förfallna, trävillor som befälen hade bott i. Och överallt, mitt i den fantastiska naturen, fanns det insprägda bunkrar. Mörka, utan fönster (naturligtvis) och fulla av våningssängar i metall. Vilken mardröm det skulle vara att stänga kassaskåpsdörren till en av dem och bo där. 

 

I en bunker hittade vi dessutom en groda, som gjorde att tre flickor tog en lång omväg i stället för upp för trappan där den stackaren satt (maken och jag hade glatt klivit över den utan att se den, och när den fjärde flickan - som upptäckte den - passerade den så RÖRDE DEN PÅ SIG. Och då vägrade resten att gå förbi)

Vackert

Fint här på Örö. God natt!

Sommarsysslor

Sjuttonåringen konstaterade belåtet att vi bryter normen, eftersom "barnen (= flickor) oftast eldar bastun, mamma hugger ved, pappa tvättar mattorna och ingen vattnar blommorna".

Landeprojekt

Ja, och sedan åkte vi hem från holmen - redan för några dagar sedan. I går var jag en sväng till stan för att sköta litet ärenden (och tvätta några maskiner tvätt), och medan jag var borta hade resten av familjen tydligen tröttnat slutligt på det ruttna sommarvädret 2015 och dragit i gång några projekt.

Vi hade ett outnyttjat utrymme på lande, en skrubb vid ena ingången. När vi köpte stugan fanns där ett torrdass, men liksom inne i tamburen - en mycket märklig lösning. Vi byggde rätt snabbt ett annat dass på gården och tömde detta, men nu har skrubben legat i träda i många år. Nu tänkte vi (äntligen) bygga om det till ett förråd för flytvästar, regnkläder, utedynor, dammsugaren, strykbrädet, tomflaskor och allt möjligt annat som nu tar upp plats i rum som kunde utnyttjas bättre. I går och i dag har maken reparerat och målat det och nästa steg är att bygga hyllor. 

Flickorna fick en annan idé och tömde bastukammaren och började måla om den. Den har tidigare bestått av furu, furu och furu men blir nu Greklandsinspirerat vit med blå detaljer. Mycket, mycket, mycket vackrare nu än den var förut. Nu vill jag bara inreda den på nytt också, med en utdragbar soffa istället för de tidigare sängarna (också de ärvda av de tidigare ägarna) som proppats in och gjort rummet mycket trångt. 

Basfärgen i både bastukammaren och skrubben är krämvit, men fönsterbågarna (och kanske dörrarna?) blir blå. Efter ett misslycket försök hittade vi den i vårt tycke perfekta blå färgen - en ganska mörk och klar färg.

Tänk vad vi har gjort mycket på vår stuga i år, efter många år av bara basunderhåll. Nytt kök, kommunalt vatten och nu också "nya" rum.

Och jag - jag har handlat i matbutiken, bageriet och Alko i dag (och samtidigt kört vår landegranne, som inte längre kan köra bil, på hennes ärenden). Så har jag varit i skogen och plockat kantareller och blåbär (finns rikligt av båda) och kokat massor av vinbärssaft - jag tror att våra vinbärsbuskar aldrig har haft så mycket bär. Någon nytta gör regnet. Och diskat hundra gånger - men det är ju nästen ett nöje i vårt nya kök, med obegränsade mängder rent vatten.

I morgon är det dags för sommarens andra utflykt - då åker vi till Örö för ett par dagar.

Upptäcktsfärd

 

I år bor vi alltså i lilla stugan (det finns två på den enorma ön), och den är onekligen rätt liten för vårt gäng. Dessutom är den byggd på den överlägset skuggigaste och myggigaste platsen på ön. "Gården" är i stort sett aldrig i solen (en fläck någon timme på eftermiddagen), så vi tillbringar dagarna på bryggan. På plussidan kan man ju nämna att den är byggd vid stranden och alltså har utsikt över hafvet, och att nätterna är svala när inga solstrålar någonsin når huset.  

 

I dag är det molnigt och blåsigt (rakt in på vår strand), så vi promenerade iväg på en upptäcktsfärd på förmiddagen (promenerade är litet fel ord, men får hoppa på stenar i strandkanten och ta långa omvägar runt alla raviner med enbuskar i - men vi tog oss alltså fram till fots och inte med båt). På bilden en ravin med runda stenar i, som omväxling9.

 

Fina vyer...

 

... och litet hjortron i en sänka. Vi hittade kanske tjugo mogna, men om någon vecka kommer de att vara betydligt fler.

 

Och så råkade jag ut för en naturupplevelse som jag inte nödvändigtvis behöver uppleva igen. Jag klev ner från en sten, och hamnade överraskande långt ner (snåret hade dolt en grop). När jag drog upp benet kände jag något svalt och fuktigt i min stövel. Jag tog av stöveln för att tömma ut bäret, som jag trodde, men ut trillade... EN BABYORM! Den var kanske sju centimeter lång och ringlade snabbt iväg igen. Vi var båda uppenbart lättade över att ha kommit undan med blotta förskräckelsen.

En ö-dag till

Det är intressant det här vädret i år - varje dag tycks det växla mellan alla ytterligheter. Det är molnigt, det regnar, solen gassar, det blåser... Också i dag. Vi fick gäster hit till ön och började alltså dagen med att laga mat i det rätt enkla köket (i molnigt väder). När gästerna kom var det strålande, gassande sol, och vi åt nere vid bryggan. Efter några timmar började det mullra i fjärran och gästerna som skulle segla hem i en skötbåt gav sig för säkerhets skull iväg.

Efter någon timme började det regna - i tio minuter. Sedan blev det soligt igen, och flickorna lade sig i hängmattorna och läste. Maken och jag gav oss ut på en kvällsfärd i minibåten tillsammans med femåringen - och när vi tittade bakåt efter en kvart insåg vi att det kanske var bäst att vända hemåt igen.

 

  

Nu sitter vi vid brasan och väntar på om det ska braka loss - men himlen ser redan ljusare ut.