I år bor vi alltså i lilla stugan (det finns två på den enorma ön), och den är onekligen rätt liten för vårt gäng. Dessutom är den byggd på den överlägset skuggigaste och myggigaste platsen på ön. "Gården" är i stort sett aldrig i solen (en fläck någon timme på eftermiddagen), så vi tillbringar dagarna på bryggan. På plussidan kan man ju nämna att den är byggd vid stranden och alltså har utsikt över hafvet, och att nätterna är svala när inga solstrålar någonsin når huset.
I dag är det molnigt och blåsigt (rakt in på vår strand), så vi promenerade iväg på en upptäcktsfärd på förmiddagen (promenerade är litet fel ord, men får hoppa på stenar i strandkanten och ta långa omvägar runt alla raviner med enbuskar i - men vi tog oss alltså fram till fots och inte med båt). På bilden en ravin med runda stenar i, som omväxling9.
Fina vyer...
... och litet hjortron i en sänka. Vi hittade kanske tjugo mogna, men om någon vecka kommer de att vara betydligt fler.
Och så råkade jag ut för en naturupplevelse som jag inte nödvändigtvis behöver uppleva igen. Jag klev ner från en sten, och hamnade överraskande långt ner (snåret hade dolt en grop). När jag drog upp benet kände jag något svalt och fuktigt i min stövel. Jag tog av stöveln för att tömma ut bäret, som jag trodde, men ut trillade... EN BABYORM! Den var kanske sju centimeter lång och ringlade snabbt iväg igen. Vi var båda uppenbart lättade över att ha kommit undan med blotta förskräckelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar