Sommartider

 

Från Åbo fortsatte jag till Tammerfors och de fjärde och sista personaldagarna för denna gång. Personaldagarna är intensiva och roliga, det är skoj att träffa en massa bekanta och obekanta kollegor från olika håll i landet och man lär sig mycket - men man är ganska trött efteråt och att vara två dagar borta från vanliga jobbet varje vecka skapar ju oundvikligen en viss hög av ogjorda uppgifter. Men men, roligt är det, och nu när det är klart för denna gång känns det både skönt och litet tomt.

Vi hade program i stan så många veckoslut att vi bestämde oss för att åka till lande på avslutningsveckoslutet, fast vi bara kunde stanna där från fredag kväll till lördag dag. Och det var det minsann värt! På fredag åt vi middag utomhus och på lördag förmiddag hann vi ut på en jättefin båtutflykt.

Förra veckan hade vi ännu strategidagar i Billnäs, och det var ju också så fint! Det var jättevarmt, inte minst i vårt konferensrum, och den sista workshop-uppgiften fick vi tillstånd att göra på terrassen, med varsin drink. Gick ju genast mycket bättre.

Innan vi gick och lade oss tog några av oss en sen kvällspromenad, och det ångrade man ju inte. (Tror faktiskt det aldrig har hänt att man ångrat en promenad, när jag tänker efter.)

På fredagen hade vi den traditionella (redan fjärde gången) pizzakvällen med mina närmaste arbetskompisar hemma hos oss. Denna gång kunde alla utom en komma, och vi var 14 personer som hade pizza-knytkalas, åt och drack och pratade och skrattade. Vilken lycka ändå, att ha kollegor som man trivs så bra tillsammans med att man gärna umgås med dem också privat. Samtidigt var det avskedsfest för vår chef, som tråkigt nog byter jobb efter semestern.

Och idag regnar det (men det gör nog gott), och jag ska vara valfunktionär i EU-valet. Men sedan, tror jag, ska det bli vanliga arbetsdagar och veckoslut! Och så småningom semester. Minstingen har ju sommarlov redan.

Intensiva veckor

 

Hej från Åbotåget! Inte illa att susa fram genom sådana här landskap - och det var ju inte ens tugnt att stiga upp klockan sex, när solen redan sken och man kunde gå på morgonpromenaden med hundarna i shorts och sandaler.

Veckorna i maj är ju alltid ganska intensiva, både på jobbet och på fritiden, och i år är minsann inget undantag. Men här har varit högsommarvärme redan i en vecka eller två, det mesta jag har att göra är roligt och det känns som om orken räcker. Med andra ord är allt finemang.

På fredag kväll tog vi fram pizzaugnen och hade fredagsmys i trädgården - och det var så varmt så vi måste vänta litet, innan man kunde tänka sig att stå vid en het pizzaugn, så middagen blev litet senare än vanligt.

Under helgen gick Sjundeå Cup (handboll) av stapeln, så vi stannade i stan. Men mellan matcherna igår hann maken och jag med en utfärd till Barösund, Fagervik och Ingå hamn, där vi åt en härlig brunch på caféet. 

Och plantorna i vår "granhäck" har verkligen vårkänslor - kolla sådana skott de har fått!

Veckan som gick

 

Det är ganska mycket på jobbet nu, men det mesta är roligt, så det går fint. Onsdag-torsdag höll vi årets andra personaldagar (av totalt fyra), denna gång i Tammerfors, och jag fick ett hotellrum med fin utsikt. Vädret var ju strålande, det blev sommar med en gång, och vi hann nog njuta litet av solskenet också mellan varven.

När vi kom tillbaka till stan på söndag fixade barnen och maken en rolig och pratsam morsdagskväll med god pizza-middag och trevliga små presenter. På bilden minstingens innovativa morsdagskort.

Och se vad gurkplantan i min hydroponiska odling har varit aktiv, den också! Blir spännande att se om den klarar av det ända till färdiga gurkor. 

Vårens första dag

 

Och plötsligt blev vädret så här! På fredag eftermiddag, just när distans-arbetsdagen gick mot sitt slut, klarade det upp. Som vi har väntat på solen. På kvällen hämtade vi ännu tjugoåringen vid bussen.

Hundarna stortrivs på lande. De får gå långa promenader, och när man är inomhus är alla samlade i samma utrymme. Här finns inga andra hundpromenerare och bilar ser man inte, men däremot finns här en massa vilda djur att hålla koll på och inte minst - som här - familjemedlemmar som går till utedasset.

Vår ved var nästan slut, och vi har inga träd på vår tomt, så igår kontaktade jag en vedförsäljare på facebook. Han var snabb som blixten och hämtade ett lass inom några timmar. 

Sedan gäller det bara att få upp veden längs stigen från parkeringsplatsen till bastun (en ganska lång uppförsbacke), och skottkärran hade vi tagit till stan. Men nöden är uppfinningens moder (redan förra gången, när skottkärran hade punktering), och jag började transportera veden med vår urgamla barnvagn. Bra går det också, fast inte så många klabbar i taget.

Idag har vi också firat mormorsdag här på lande. Imorgon firar vi morsdag i stan med alla barn.

Och så har vi inlett grillsäsongen!

Hej från lande

 

Idag är det helg i Finland, och morgondagens klämdag är också ledig i skolorna. Vi tillbringar långhelgen på torpet, som öppnas för i år (ovanligt sent, men våren är ju också ovanligt trög i år).

Dessutom är det första gången vi åker hit med elbil! Det verkar som om en laddning skulle räcka precis för att åka av och an, men man vill ju inte chansa, och dessutom också åka omkring litet här. Så vi laddade vid matbutiken i Kimito i 30 minuter igår medan vi handlade, och det var ju hur smidigt som helst. 

Hundarna var helt vimsiga, oroliga och uppspelta över det "nya" stället och alla dofter här (det stod två vitsvanshjortar på vår gård när vi kom hit), så för att få litet lugn och ro fick de undantagsvis sova i makens och min säng. Det gick oväntat bra, ända tills sjutiden när de tyckte att det var morgon och tydligt demonstrerade det genom att hoppa upp på mig och slicka mig i nacken. Jaja. 

Efter frukost gick vi rundan till det närliggande träsket, och det var ju lika fint som vanligt. Härligt att promenera helt för oss själva längs en barrtäckt skogsväg. Så har vi städat köket (maken) och klippt gräset (jag), och nu ska vi strax åka på utfärd. Bonus: Inget musbajs någonstans i år! 

Hemma igen

 

Soluppgång i Cagnes-sur-Mer...

...och solnedgång i Tenala. Däremellan en resdag, med återlämning av hyrbilen, flyg till Helsingfors, tåg hem och med egen bil till lande. 

Sista dagen på resan tillbringade vi i Antibes, som vi fattat tycke för. Först gick vi ut på piren för att kolla på de Riktigt Stora Yachterna (de som ligger i hamnbassängen är tydligen bara ganska stora), och stötte där på det här trevliga konstverket.

Länge, länge gick vi omkring i de vackra gränderna i den gamla delen av staden, tittade in i en och annan liten butik men beskådade mest husen. Tre gånger gick vi förbi Picasso-muséet i hopp om att den ringlande kön skulle ha minskat, men då den fortfarande var lika lång efter lunchen och eftermiddagskaffet gav vi upp. Kanske nästa gång.

Istället gick vi ut på stranden och kollade på havet. Även en lugn och vacker dag som denna visar det minsann sin kraft, när vågorna slår upp mot vassa strandklippor.

Som avslutning på dagen föreslog jag att vi skulle överraska tonåringen med en liten shoppingtur (hon hade ju snällt följt med på alla bilturer och promenader), på varuhuset Printemps nära vårt hus - som jag hade uppfattat det. Men det visade sig vara inte bara en liten filial av varuhuset, utan ett enormt köpcenter med massor av butiker. Det tog alltså ett tag innan vi var "hemma" den sista kvällen.

Så fin resa. Mycket såg vi, vårt boende var fint, vädret trots allt bättre än vi hade förväntat oss, det var fint och kändes bra i kroppen att promenera så mycket, vi åt gott och allt praktiskt klaffade. Det gör vi gärna om, någon gång.

Ingen majsol här

 

Idag hade meteorologerna lovat veckans regnigaste dag, med absurda mängder regn. Och när vi kollade på alternativa regnprogram i trakten visade det sig att första maj var den allra mest helgaktiga helgdagen i Frankrike under året, när till och med museerna är stängda. Så vi bestämde oss för en biltur längs kusten. 

Vi började med att åka till Cannes, där vi hamnade mitt i en demonstration med för oss oklart syfte - eller kanske det bara var ett högljutt, upprört första maj-tåg. 

Men när vi så småningom kommit vidare och hittat en parkeringsplats var vädret inte alls illa. Vi kunde promenera runt och se oss omkring i hamnen och staden.

Upp på kullen...

...och titta ner på staden, från Cannes-skylten som syns på bilden ovan.

Efter lunch körde vi vidare längs kusten mot Saint-Raphael. Oerhört vacker väg, som gick högt över havet. Efter ett tag stannade vi slumpmässigt på ett ställe där det fanns en vägren, och upptäckte sedan en trappa som gick ner mellan buskarna. Och den bara fortsatte och fortsatte, ända ner till en strand. Soliga dagar stannar säkert folk här för att sola och simma, men idag var det minsann en oväntad pärla.

När vi väl kom fram till Saint-Raphael regnade det, och vi nöjde oss med att äta en glass, titta på stranden och yra omkring litet med bil.

På väg hem regnade det riktigt ordentligt. Men vi hittade en öppen matbutik, handlade ingredienser och gjorde en snabb och god kycklingpasta när vi kom till huset, så oss går det ingen nöd på. Om regnet håller upp ikväll kanske vi ännu tar en kvällspromenad, men annars får vi väl läsa och ta det lugnt. Det blir bra i vilket fall som helst.

Igår tillbringade vi för övrigt hela dagen i Nice, men jag tog tydligen inga bilder. Vi gick omkring på stan, och maken bjöd på fin vappen-lunch på Negrescos terrass. Solen gassade och det var härligt på alla sätt.