Betraktelse

I dag fyller jag fyrtio. Traditionellt borde väl dagen kombineras med någon form av ålderskris, men det gör den inte. Tvärtom. Det har varit några jämförelsevis ansträngande år, som inleddes med smällen när vårt fjärde barn dog i magen sommaren 2008 och fortsatte med en psykiskt tung graviditet direkt efter och vissa övriga bekymmer. Sedan följde ett par fina men fysiskt ansträngande år med en liten nyfödd gaphals med dåliga sömngåvor, en vild hundvalp, tre andra barn och allt annat vardagligt.

Och nu. Jag fick sova hela natten utan avbrott. I morse sjöng familjen för mig, jag fick frukost på sängen och paket. Jag fick sällskap i dubbelsängen av fyra glada barn, älskade maken och till och med hunden som undantagsvis, dagen till ära, fick komma upp. Jag gick till mitt nya jobb, som just ska övergå till stadigvarande och som jag verkligen gillar. Telefonen har ringt och tagit emot meddelanden hela dagen. Jag och maken kom hem till en middag som de tre äldsta barnen hade tillrett enligt mina önskemål. Allt är bra. Jag har allt jag kan önska. Så hur kunde det störa mig att jag åldersmässigt byter decennium.