Men hallå...

... vad hände med vädret?

Här har ju varit så fint, med massor massor snö och gnistrande kyla. Men nu har det regnat i två dagar och läget är hemskt. I går var det så halt att man riskerade liv och lem om man gav sig ut, och i dag är det så djup sörja överallt att det är svårt att ta sig fram både med bil och till fots. Lyckligtvis är hunden på julsemester på landet med min kusin, så vi har inte behövs ge oss ut så värst, men snart ska vi väl pallra oss iväg på nyårsfest.

Tallinn

Medan de två äldsta flickorna var på scoutförläggning passade vi på att åka till Tallinn med de två minsta och en kompisfamilj. Resan var mycket trevlig, besöket på Tallink Spa var som vanligt uppskattat och gamla stan levererade mysig vinterstämning. Det centralt belägna Tallink City var också en positiv överraskning med sina rymliga familjerum.

Men allra störst intryck gjorde lunchen på von Krahl. Vi åt i två och en halv timme - snacks, förrätter, huvudrätter, ost och efterrätter. Allt var fantastiskt gott, och tacksamt nog sysselsatte sig ungarna så småningom med någon komplicerad dinosauriefamilj-lek medan vi åt vidare. Bästa matupplevelsen på länge, och räkningen för åtta personer (fyra vuxna och fyra barn) blev totalt 120 euro.  Nu planerar vi att åka tillbaka på en dagskryssning och bara äta under tiden i land.

Dagens treåringsreplik

Under jullovet har jag skickat ut treåringen med lämplig storasyster, för att leka på gården, varje dag. Så ringer hon på med än det ena och än det andra ärendet - hon behöver på tuppen, hon har snö i skon, hon behöver snytas eller har tappat en vante. Jag fixar och skickar ut henne igen.

I dag ringde hon på igen, och jag öppnade.

- Hej, sa hon.
- Hej, sa jag.
- Jag bara undrade, sa hon. Att har ni något bekymmer här inne, som jag kan hjälpa er med?

Annandagen

Och i dag har vi varit helt slut. Ett par promenader i det strålande (men bitande kalla) vädret och en uppröjning av köket, men annars har vi inte gjort mycket. Läst, sovit, pusslat och spelat spel, ätit rester, slappat. Toppen också det.

Tre barn ser på Bamse och den flygande mattan :)

Mysig kvällsbit - hembakade semlor vid brasan. Kuriosa: Jag tycks inte ha bakat bröd här i stan sedan jag började jobba heltid på brödfabriken - jag hittade tre påsar mjöl som gick ut 2011. Har inte hänt förut.

Juldagen

Juldagen var livligare, med makens familj på besök (17 personer allt som allt). 

Mycket god mat och dryck, mycket trevligt sällskap, mycket hög ljudnivå och mycket lyckad kväll på det stora hela.

Julafton

Julafton firades med bara vår familj. Litet ovant men mycket trevligt. 

Det var lugnt, hjälpsamma barn, inga syskongräl, god mat och stor glädje över julklapparna.

Julgubben kom, vilken tur! Treåringen hade dock stor respekt för honom, satt i famnen och skickade storasyster att hämta sina paket.

Några av paketen innehöll böcker, en mycket bra julklapp i detta hus.

Lego och annat pyssel var också en succé.

Juldekoration 2

Och här ser ni juldekorationen i vårt rum på jobbet. Först hade vi en saklig, stram och traditionell julpynts-stil i vårt rum, men så här sista dagen urartade den litet.

Juldekoration

Treåringen har gjort en fantastisk krubba på dagis. Notera speciellt det lurviga, något framtunga lammet och snögubben som uppvaktar Jesusbarnet

Läget med julplaneringen

Sammanfattning av läget så här mitt i sista arbetsveckan före jul: Rätt så bra. Faktiskt.

- På jobbet är det ännu fart på, men sak efter sak bockas av på to-do-listan och jag fick just slänga en fullkruxad i papperskorgen.
- Julfesterna är på slutrakan, en i lågstadiet i kväll och en i högstadiet i morgon kväll och så är det klart.
- Juklapparna: inte helt klara men jag har en plan för de flesta.
- Julgranen: står översnöad utanför dörren, ska enligt planen kläs på lördag.
- Julmaten: tja... Tänkte laga potatis- och kålrotslåda på veckoslutet, och laga godis med barnen. Tror maken får handla och resten hinner vi säkert med på måndagen.
- Julstädningen: det ordnar sig. Tänker bara ta det som syns och känns :)

Så julen, kom bara!

Nattliga äventyr

I natt kom treåringen till vår säng vid halvfyratiden (som nästan varje natt). Hon släpade med sig sitt täcke och bökade och stökade och rumstrerade tills hon hade lagt sig till rätta, och så viskade hon:
- Mamma, sen när vi stiger upp vill jag dricka, för jag är jättetörstig.
Hon brukar inte sporta med det, så jag steg upp och hämtade ett glas vatten och gav det åt henne. Sedan ville hon och kissa. Sedan blev visst hunden inspirerad, för han kom också ner och ville ut och kissa. Sedan lade vi oss igen, och bökade och stökade och rumstrerade. I detta skede gav maken upp och gick till övre våningen för att lägga sig på soffan.
Men... han promenerade av och an, först säkert till tuppen han också, sedan han kanske gjorde en smörgås men sedan... Promenerandet bara fortsatte och fortsatte, och det var inte fråga om något tyst nattsmygande utan bestämda, nästan ilskna steg.
Så jag steg upp igen för att kolla vad som var fel - och hittade tolvåringen som hade tänt lampan och höll på att klä på sig.
- Vad gör du?, sa jag.
- Jag vaknade, sa hon.
- Men det är mitt i natten!, sa jag.
- Nå nej, klockan är halv åtta, sa hon.
- VA!, sa jag, som skulle vara på ett möte 7.45 och redan hade drömt att jag försenade mig. Jag rusade till min telefon, som visade 4.23.
- Mamma, jag såg fel, det ÄR mitt i natten, sa tolvåringen samtidigt.
Så vi gick alla och lade oss igen. Treåringen smög in sin hand i min.
- Mamma, viskade hon.
- Mmm?
- Vi har nog haft en så jätterolig dag!

Och mirakulöst nog somnade vi alla om.

Läget

Tre bra saker som (redan!) har hänt i dag:

- Mysigt veckoslutmorgonmål med sällskap, flera smörgåsar, tidningsläsning, kaffe och kex
- Utflykt med hela familjen till Editas "jullgransskog"där man får julgröt och en gran (att proppa in i bilen med de fyra barnen)
- Treåringen somnade för dagssömn (kort i taket, förutom den lugna stunden just nu gör det kvällen mycket behagligare)

Dessutom
- är det första jobbveckan på länge som varit ganska lugn
- är huset rätt så städat
- är julklapparna på något sätt under kontroll (inte färdigt fixade, men inte heller så att jag inte hunnit ägna dem en tanke)
- måste jag ha nått någon slags höjdpunkt som fotograf, av inläggets bild att döma

Paket

Min arbetsgivare delade ut julgåvorna i dag - ett paket till den anställda och ett paket till anställdas barn under 16 år. Alla såg mycket imponerade ut när jag kom med mina fem paket.

Tillbaka

Tillbaka i vardagen igen, efter tre fina och programfyllda dagar i London med mellanflickorna och ett veckoslut med glöggparty, födelsedagskalas och skriftskoleinfo för störstingen.

Lyckligtvis verkar det vara litet lugnare på jobbet nu (Murphy, lyssna inte!), efter gårdagens stora efter-semesterveckan-uppredning. Och mera snö kommer det hela tiden!

Duktig

Vi har påbörjat ett större projekt - att omvandla flickornas gamla lekrum (= allas råddrum) till ett tv-rum för barnen. Förra veckoslutet tillbringade vi några timmar med att tömma och städa garderoberna och idag har jag tömt och städat bokhyllor i tre timmar. Men nu börjar det småningom arta sig. Golvet är tömt och bara en (genomgången) bokhylla finns kvar.

Snart börjar det roliga - att bära in soffan, TV:n; Wii:n mm och ordna det fint. Och så småningom skaffa en ny "vuxen-TV" till vardagsrummet.

Och så har jag promenerat med hunden i snölandskapet, och försöker nu få treåringen att sova dagssömn (hittills utan minsta framgång), för vi är bortbjudna i kväll. Och för övrigt börjar min semestervecka - den sista sommarsemesterveckan - i dag!

Födelsedag x 2

I går firades jag på morgonen med morgonmål, sång och paket. Och innan dagen var slut fick jag ett fint besked - en liten flicka i Stockholm hade valt samma födelsedag som jag och jag hade blivit faster.

Oväntad paus

Som ni kanske har förstått är det bråttom på jobbet, och ganska mycket på g på fritiden också. I dag åkte jag iväg till jobbet vid sju (i mörkret), jobbade mycket intensivt hela dagen, kom hem vid fem (i mörkret), klev in i hallen redo för att börja reda upp allt (första kvällen hemma denna vecka) och möttes av - en städad hall. Och fint dukat bord, med levande ljus och rödvin till spagettin. Och så meddelade maken ännu att han tar alla barn med och fixa överraskningar för min födelsedag i morgon.

Så här ligger jag, litet lummig, ensam i ett tyst hus i soffan. Och minns inte riktigt vad det var så bråttom med. Mycket bekymmersamt.

Hej hå, hej hå...

Jag jobbar och jobbar på jobbet och fixar och sysslar på fritiden - med gott humör visserligen, men det blir mycket litet tid över för t.ex. bloggande...

Men under veckoslutet hände följande:

- jobb-julfest på fredag. Trevligt, men jag kom hem redan 22. Och som det slutliga medelålderstecknet: Inte nog med att jag kom hem 22, när jag sedan låg i min säng vid 23 var jag så nöjd - tänk att jag var så förståndig att jag åkte hem i tid!

- lekparkshäng, lång promenad med hund och väninna, en massa hushållsarbete, litet läsning i soffan och middagsgäster på lördag.

- lång promenad med hund, man och minsting på förmiddagen, litet läsning i soffan (favorit i repris) och besök på konstskolans julavslutning på söndag. Där gjorde åttaåringen och jag den strålande vackra dörrkransen som syns på bild. På kvällen tittade vi sedan ännu på film (Julia & Julie, riktigt trevlig, om du inte har sett den redan mamma/mommo så hyr den - vi tror du skulle gilla den!)

Utmärkt välkomponerat veckoslutprogram. Nu ska jag jobbajobbajobba denna vecka och så blir det en veckas semester! Hurra!

Just så

Jag skrev precis ett sms till fjortonåringen, där jag gav diverse instruktioner och avslutade med Puss och kram. Och så skickade jag det till kommunikationsdirektören i Lettland. Lyckligtvis tror jag att språkförbistringen gör att budskapet inte går fram.

Ny promenadupplevelse

Som man kanske kan ana av mina tidigare texter är treåringen högljudd, viljestark och envis - kort sagt, det lönar sig att välja sina strider med henne. Så när hon på lördag kväll ville följa med på kvällsrundan med hunden MED sin storasysters blockflöjt sa vi bara okej.

Hon orkade gå tio meter och ville sedan bli buren. Så gick vi i beckmörkret, med en ivrig hund och en spelman som på sin pappas axlar spelade blockflöjt högt, entonigt och gällt. När vi hunnit ett halv kvarter började dessutom ett fyrverkeri, som vi inte vetat något om, men fint var det.

Gissa om hunden kunde koncentrera sig på att göra vad den borde.

Farsdag

Bråttom, bråttom... Bloggen blir litet försummad. men eftersom jag nu väntar på kommentarer på en text och inte kommer vidare innan jag har fått dem tar jag tillfället i akt och slösar ett par minuter på att berätta om farsdagsfirandet i går:

Morgonen inlededs traditionellt med special-morgonmål. Fjortonåringen hade bakat surdegsbröd, vi hade köpt gott pålägg och dukat fint. Kort och presenter fanns också.

Sedan fick far ta de två minsta till en lekpark medan jag tog en långpromenad med hund och väninna (borde kanske nämnas i omvänd ordning).

Efter lunch var det dags för en av presenterna: Nya Bond-filmen! På bio! På tu man hand medan storasystrarna vaktade den lilla marodören. Jag måste sälla mig till kören: den här filmen var riktigt bra. Bästa Bond-filmen på många år. Men en typisk Bond (det förblev till exempel oklart för mig vad skurken riktigt ville, förutom att hämnas).

Efter middagen (snabb men läcker spenat- och laxpasta) kom dagens överraskande höjdpunkt: chokladbiskvier, hemgjorda av fjortonåringen. De var kanske det godaste hon någonsin bakat, och det vill inte säga litet det.

Svar på tal

Maken till treåringen: Den kan gå sönder! Du får inte göra sådär!
Treåringen, med ett beklagande leende: Men jag kan inte riktigt lyda. Tyvärr.

Kanske man skulle försöka med den tekniken på jobbet någon gång?

Något slags milstolpe

I går lämnade vi för första gången flickorna hemma på egen hand, utan barnvakt, medan vi gick på fest (i kvarteret bredvid). Litet bekymmer hade de väl haft med minstingen som vägrade äta och vägrade somna, men allt ordnade sig och när vi kom hem låg alla och sov. Duktiga.

Och festen var rolig! Kreppade hår, blå ögonskugga, byxor inne i strumporna, frågesport om 80-talsmusik, Kymppitonni, 80-talsmat (bland annat kinakål och burkananas i salladen), Hot shots och 80-talsmusik. Väl värt den någon sega känslan i dag.

Skynda skynda

Den här veckan har det varit jättebråttom på jobbet - utan särskild orsak vad jag kan se, allt bara råkar komma samtidigt. Och program på kvällarna. Och mörkt och regnigt.

Men nu! Det är fredag. Det känns som om jag trots allt har hunnit med det mesta som jag måste få gjort den här veckan (jag har sänkt ribban från "borde ha fått gjort"). I kväll ska vi på föräldrafest på dagis, med 80-talstema, och det blir säkert skoj. Och på lördag är det helg, och vi handlade mat för hela veckoslutet i går, så egentligen behöver man inte gå ut alls förrän på måndag (bortsett från hunden förstås, man han gillar inte heller regnväder så det blir korta promenader).

Matfröjder

Ett snabbt bildsvep över lördagens mat:

Pepparkakssäsongen är inledd

Förrätt: papadum stekta i mikron (fungerade över all förväntan!) med hemgjord chutney

Huvudrätt: lax under ett täcke av hackad purjolök, dill och rostade pinjenötter - nyhet med potential att bli favoriträtt

 Efterrätt: hemmagjord polkagrisglass. 

Söndagens matfest består hittills av naturell yoghurt med mysli till lunch, man kan ju hoppas att nivån höjs något till middagen.

Lugnt

Situationen vi vill undvika

Maken och största systern for till lande för att ta upp båten och stänga stugan för vintern. Åttaåringen är på scoututflykt och tolvåringen väntas just återvända från ett övernattningkalas. Minstingen och jag har tvättat några maskiner, tagit en lång promenad med hunden i gnistrande frostväder, sorterat alla vantar och mössor inför vintersäsongen och ätit lunch.

Nu tittar vi på Bamse och överväger om det är en tupplursdag i dag för treåringen (inte så säkert längre). I dag ska vi ännu rösta, jag ska promenera med en kompis och på kvällen följer valvaka - och det låter som ett alldeles lagom söndagsprogram.

Morgonrapport

Fredagens händelser hittills:
- minstingen är sjuk, hon har feber och blev hemma med pappa
- det snöar, vilket väckte stor förtjusning hos barnen och mindre hos mig, eftersom
- jag fick köra till jobbet med sommardäck (men jag tog det extremt lugnt och allt gick bra)
- detta är mitt 400:e blogginlägg

Höstlov

Höstlovet tillbringades i Stockholm, i ett sällskap på tretton personer (fem vuxna och åtta barn). Det var intensiva dagar  med mycket program, mycket spring och glada skrik, massor av god mat och trevligt sällskap.  Vi hann besöka Tom Tits, gå på stan, simma på äventyrsbad och i hotellets pool, besöka kompisar, äta syrisk, thailändsk och indisk mat förutom den svenska, fika på konditori, besöka Lagerhaus, dansa med Mumin, se på Silja Lines shower, prata och skratta.

Man är nog litet ovan med så många små barn och så intensivt program, så gårdagen tillbringades till stora delar på soffan. Och efter en tio timmars jobbdag har jag intagit samma position igen.

Söndagsmiddag

Dagens middag bestod av renfilé med täcke av hackad bacon och lök. Till det ugnsbakad potatis, morot och lök. Det var så gott, så gott, att det var alldeles tyst medan vi åt.

Vårt varma tack går härmed till Stockmanns Galna dagar (och maken som kockat mest) för en alldeles ovanligt läcker mathelg.

Bo med en treåring

Efter att den vilda och företagsamma minstingen började gå har man ju fått vänja sig vid att hitta sina prylar på nya och oväntade ställen - sist vi behövde korkskruven återfanns den till exempel på makens nattduksbord i nedre våningen. Nu tycks detta favoritbus ha nått en helt ny nivå. I dag när min telefon ringde fick jag inte loss den från bordet - den var fastklistrad med ett tuggat tuggummi. Den positiva sidan av saken är naturligtvis att hon har lärt sig att inte svälja tuggummit.

Allt väl

Kvällens film

Så var den arbetsveckan fixad. Mörka morgnar och kvällar, alla är litet förkylda - skönt att det blir helg. Och fredagskvällen är som vanligt bäst. Maken hade handlat abborfiléer på Galna Dagarna och stekte dem till middag, vansinnigt gott. Sedan såg vi på film och efter ett litet utbrott (Mammaaaaa! Var är du? - Jag är här nere och hänger tvätt. - Jag vill komma i din famppu! - Kom bara, kom ner så tar jag dig i famppun! - Men jag vill att du ska komma hit och ta mig i famppun! - Men det gör jag inte, jag hänger tvätt nu, kom du hit till mig! - YYL! YYYYYYL! YYYYYYYYYYL! osv i tio minuter) är minstingen lugnad, matad och nattad. Allt väl i kungariket.

Pigg som en mört

- Jag vill inte sova! Jag är inte trött! Jag TÄNKER inte sova!

Okej då, tänker mamman efter att ha försökt lägga henne i en timme, vi sover inte dagssömn i dag. Vi kan pausa litet med en film i stället.

En körv är alltid en körv

Svärfar kom hem från Italien och hämtade en 3 800 grams fänkols-salami som tulianen. Lovely lovely lovely! (Kuriosa: bara ett av våra barn har varit större som nyfödd)

Tåg!

På söndagen firade vi morfars födelsedag i Ekenäs, och eftersom resten kom direkt från lande åkte vi tåg dit. Och det var nog olidligt spännande för en som aldrig har åkt snabbtåg - det konkurrerar antagligen med cirkusen om titeln som veckoslutets höjdpunkt.

Söndagsmorgon-mys

Treåringen och hunden tittar på BUU-klubben.

I magen

Treåringen: När jag var riktigt riktigt liten var jag i din mage.
Jag: Jo, och före det var fjortonåringen i min mage. Och tolvåringen. Och åttaåringen.
Hon: Jo, och pappa!
Jag: Jo, fast han var inte i MIN mage.
Hon: Nej, för han var förstås i moffas mage!

Lugn lördagskväll

Maken och mellanbarnen for till landet, och jag blev i stan med störstingen som hade annat program, minstingen och hunden. Dagen har bjudit på lång hundpromenad med en väninna, köpcentrum med fjorton- och treåringen (dagens överlägset mest blodtryckshöjande aktivitet, treåringen sitter INTE stilla i en butiksvagn utan springer, klättrar, ropar, hoppar, slänger sig på golvet och beter sig annars bara som vilda treåringar brukar - toppen i ett köpcentrum fullt av folk), soffhäng medan lillan sov, fyra maskiner tvätt och uppröjning av hushållet. Nu for fjortonåringen till en kompis och minstingen och jag planerar bastu och ritad film på TV. Mycket avkopplande.

Fredagsnöje

Så här roade vi oss i går - på cirkus. Med jämna mellanrum (kanske vart tredje år...) går vi på cirkus, men sedan man blev vuxen har det varit ganska pliktskyldigt - barnen gillar det men själv tittar man i smyg på klockan och hoppas att ingen ska skada sig.

Men i år överträffade Cirkus Finlandia alla förväntningar! Bra program, roligt men inte överdrivet, spännande ibland, inget djurplågeri. Åttaåringen och treåringen satt kappraka och tittade och till och med maken och jag var imponerade.

Sjuk

I dag åkte jag hem efter ett par timmar på jobbet när ögonen, huvudet och svimfärdigheten antydde att jag hade feber. Men nog är det litet konstigt - trots att jag ända sedan klockan 10 har legat under täcket och frusit och turvis sovit och varit vaken, har jag ändå litet dåligt samvete. Trots att jag uppenbart är sjuk. Trots att jag vet att man inte ska smitta andra. Trots att jag vet att jag under det dryga år jag har jobbat på det här jobbet har varit borta exakt tre dagar med sjukt barn och exakt noll dagar på grund av egen flunssa eller annan orsak. Ändå känns det litet som om jag fuskar. Vem ska man skylla på - Luther? Eller är det för att jag faktiskt har det mycket skönt? Ensam, i ett tyst hus, behagligt feberlummig men utan ont i halsen eller värre huvudvärk.

En vägg till

Vi fortsätter fixa vårt bo - är det inte så man gör inför vintern? I dag tapetserade vi en vägg i tolvåringens och treåringens rum, men tapet som tolvåringen valt själv. Det blev bra, mycket mer ombonat än förut då alla väggar var vita. Och treåringen får flytta till en fullstor säng (våningssängens undre) i kväll!

Lördagsprogram

I går tillbringade jag fyra timmar på det lokala sfp-jippot på Brankis gård - riktigt skönt i höstsolen. Åttaåringen provade på korgklättring (där största systern lär inneha rekordet 26 korgar), resten metade och åt korv och tittade på konserten.

Och på kvällen fick vi goda vänner på ex tempore-middag, som dock slutade så tidigt att jag hann läsa en timme och ändå somna 23-tiden. Perfekt!

Helgen kan börja

Fjortonåringen lackar treåringens naglar.

Förvirring

Tidigt mogonsamtal, efter ett litet missförstånd:

- Mammas hjärna fungerar visst inte riktigt i dag, ursäktade jag mig.
- Håller den på att ta slut?, sa treåringen hjälpsamt.
- Oj nej, hoppas inte, sa jag.
- Du kanske borde köpa mera? I järnaffären, föreslog hon.